Snabbt hem, snabb dusch, snabbt klädbyte. Sen god middag med Martins mormor och morfar. Slappnade av totalt och väl hemkommen brakade jag ändå ihop med barnn nummer två (helt oberoende av från vilket håll man räknar).

*Suck*

Dessa hormoner, detta tonårsbeteende som jag inte alls förstår mig på. Om jag tycker det är svårbegripligt nu - hur svårt kommer det då inte bli att förstå sig på barn nummer tre (räknat från den första) om si så där åtta år?