Året börjar bra, verkligen.

De där små olyckorna har uteblivit hela dagen (stora också förstås).

Vi packade ordentligt ihop julgransprylarna förrut. La dem prydligt i samma kartong de bott i de senaste 15 åren eller så. Insåg att den var sliten och hämtade kartongtapen och drog runt några varv. Stabilt, skitbra, nu håller den några år till!
Tog för en stund sen upp kartongen från vardagsrumsgolvet. Tyckte den sviktade lite, men visst, pynt är tungt. Väl ute i hallen får jag syn på lådan i spegeln, glittret hängde vackert ut ur botten på lådan. Ca fem centimeter tejp höll förtvivlat ihop så gott de kunde.

Räddade snabbt lådan till en stol, fram med tejpen igen och drog inte mindre än fem förstärkningar undertill. Nu håller den 30 år!

Insåg att om oturen vi hade under 2010 hållt i sig skulle botten ha gått ur lådan någonstans halvägs till garaget. 100 talet kulor (har alla gamla i fel färg kvar i lådan i händelsen att jag skulle ångra mig), glitter, ljusslingor och annat pynt skulle då ha studsat omkring och landat i snön. (Ja, mina kulor är av plast och studsar, tröttnade fort på glaskulor, mitt temperament vid packning samt småbarn avverkade på tok för många!).

Är så nöjd och glad nu, det är viktigt att ha förmåga att se även de små stunderna av lycka. Som att sitta här i soffan istället för att krypa runt i snö och leta julgranskulor.

Och vet ni mer? Jag ska försöka bli en bättre människa, ha lite ordning och reda. Så nu står två märkta kartonger på översta hyllan i garaget. Och det finns plats för adventspyntet när det ska ner.

Om 11 månader ska jag inte jaga runt i uthuset i flera dagar innan jag hittat allt pynt!