Hjärnan är som ett potatismos som på något sätt är extra mixat.

Kväll/dag pass är sällan bra för nattsömnen men inatt slog jag rekord i dåligt sovande. Jobbet var iofs helt ok, bara en enorm längtan hem, till ledigheten. (Min hjärna är sådan att den stänger av arbete några pass innan  semester, inte bra men inget jag direkt rår över.)

Nu hade jag lovat en tur till Havanna och så blev det. En välskött, välmående ponny mötte oss, och Julia drog lite barbacka galopper i spöregn. Allt gott där, inget vemod, ingen sorg, bara en lycka att se att hon har det gott och att manen inte var kortklippt. Lever vi länge på.

Nu har jag i all hast:
Händlat reskost
Bråkat med barn
Packat
Dragit ett glas vitt framför brasan

Nu ska jag lägga mig och jag är så oerhört tacksam att vårt tåg inte går i svinottan utan mer human tid, 9.20. Imorgon tror jag inte ens att en bomb i trädgården kan väcka mig före sju.

F.ö är det nog tänkt att jag ska planera någon sorts midsommar firande här hemma. Hm. När? Mitt hopp står till kompetenta gäster som med kort varsel fixar knytlunch.

De senaste dygnen har varit som att ligga i en centrifug, tusen saker att planera och åtgärda med badrummet som troligen får vatten imorgon (hurra!) samt arbete och övrig logistik som alltid finns i en barnfamilj.

Godnatt jord.