Visst är storstäder fantastiskt vackra på mörka kvällar/nätter med alla lampor och ljus men....

Jag har sagt det förut och säger det igen:

- Att sitta här med gott sällskap eller en bok är ta mig tusan det bästa jag vet, jag tröttnar aldrig på den här utsikten!



Nu blommar jasminen, rosorna slår ut lite varstans och det är bedövanade vackert och doftande. Rådjursmammorna kommer emellanåt smygandes med sina små nyfödingar, lärkorna drillar och svalorna susar förbi som JAS-plan med ett vinande ljud som ibland får mig att hoppa högt.

Hur står folk ut i storstäder? Jag begriper de inte, för mig räcker det med några dagar om året, sen har jag fått mer än nog.