Minut för minut har kroppen gjort mer och mer uppror efter behandlingen den fick igår. Jaga runt tolv-åringar och en liten sketen boll på en innebandyplan är den inte van vid. Och det talar den om vill jag lova.

Ljumskarna smärtar, fötterna värker, ryggslutet har låst fast sig känns det som och låren är "för korta".

En gammal, sliten kärring, det är vad jag är. Med ledvärk överallt och stel som en pinne. Efter maten får det bli en lång promenad och se om det kan lossna lite, någonstans, vartsomhelst.