- Mamma, hittade ni mig på gatan när jag var bebis?, undrade Lovis plötsligt vid frukosten idag.

Hon lät ganska bekymrad.

Jag försäkrade henne att hon legat i min mage och påminde henne om korten vi har när hon kladdig och ny ligger på mitt bröst.

Hon nöjde sig med svaret men jag undrade lite.

Hon kanske går och hoppas att hon är ett hittebarn!? Att det någonstans där ute i vida världen finns en annan mamma som inte tjatar om att leksaker ska plockas upp, tänder ska borstas, hår som ska redas ut, överdragskläder som måste på etc i all oändlighet.

Men jag är glad att just hon är min.