Fick nästan psykbryt imorse när Lovis skulle kläs på. En byrå vars lådor skulle varit bättre sorterade om en handgranat briserat i dem får inte mina nerver i balans på morgonen.
Särsklit inte när kaffet står klart nere men inte en droppe koffein har passerat min morgontrötta hjärna.

Så fort Lovis fått hejdå-puss på trappan rusade jag upp. Sorterade brutalt. Två fulla plastpåsar ut två lådor och barnet kommer ingalunda gå naken imorgon. Då förstår ni hur katastrofalt det var.

Men sen hände det mycket märkliga. På väg till mataffären åker jag in på sopstationen och lämnar in kläderna för återvinning. Bara så där.

Jag är nästan lite skakad över detta. Kanske håller jag sakta på att bli en bättre människa?

En god natts sömn kan verkligen förändra en människa.