Min plan att bli lyxhustru ser ut att utebli i alla fall inom den horisont jag ser framför mig nu.

Den här helgen har varit på tok för kort. Har massa fix jag behöver och vill göra men det får väl vänta. Attans det där med pengar.
Det sägs att man inte blir lyckligare om man är rik men jag som faktiskt är lycklig med livet tror nog att de kunde underlätta tillvaron en smula. Om det fanns mer av dom.

Så jag får dra mitt strå till stacken (familjens ekonomi) och gå och jobba. Men tänk om den där trissvinsten skulle ramla in?

Om jag mot förmodan råkade bli övernaturligt rik så skulle jag sluta arbeta. Ja, jag skulle det. Jag tycker om mitt jobb, mina arbetskamrater, mycket. Jag trivs på jobbet. Men om jag vore rik skulle jag göra annat.

Obetalt biståndsarbete vore en sak jag gärna skulle ta tag i. Här hemma, i vårt land till att börja med. Sommarläger för fattiga barn från stan, tigga julklappar till ensamstående föräldrar, stå i soppkök etc. Sånt som tar tid och som inte alls går att kombinera med arbete.

Men jag är löneslav och får hoppas på att jag blir en pigg pensionär så jag kan greja sånt då. Samtidigt som jag ska gosa med barnbarn, bli upptäcksresande och alltid ha nybakat hemma.