Stora eller små eller stora delmål i livet? Timme för timme eller tio-års planering?

Det är ju olika hur man gör, själv har jag aldrig varit längre planerad i tanken än den tre-års period då jag läste till sjuksköterska. Det mesta får liksom bli som det blir. Som det faller sig.

Men en utbildning är ju väldigt planerad, över en längre tid, så det kom jag ju inte undan.

Just nu ser jag fram emot:

Onsdag och torsdag. Lediga dagar. Har inget planerat dessa dagar men är ledig, det räcker gott att bara veta det ibland.

Nästa delmål är helgen som kommer nästa vecka (läs om en evighet!) när jag är treledig (Tjho, missade i schemat och har varit snuvad på den enorma lyx som en treledighet ger). Den helgen är däremot planerad med besök av långväga gäster och det ska bli mycket roligt att få träffas igen.

Tja, sen har jag nog inget riktigt mål förrän till advent då jag ska pynta finare än någonsin. Jag har ju så underbart mycket tid numera att jag ska pyssla ihop perfektion.
Eller så fryser jag fingrarna av mig när jag strävar och byter glödlampor i slingor som vägrar lysa och resultatet blir ett icke sopsorterat trassel i tunnan.

Men vad spelar det för roll? Om det blir som man planerat? Det har inte hänt så ofta i mitt liv att allt gått planenligt utan en massa olika överraskningar, både goda och sämre, dykt upp, livet har fortsatt ändå. De där oväntade sakerna är faktiskt det jag minns bäst i efterhand.

Den perfekta dagen har jag säkert haft många gånger men det minns jag inte.  Visst är det märkligt?

Så jag fortsätter mitt liv med små mål. När J och L var små hade jag ibland halvtimmes intervaller med överlevnads strategier. Riktigt jobbiga dagar var det en enorm seger att klara de där halvtimmarna. (Enormt knäckande när den inte fungerade som tänkt också men då kom det ju direkt en ny halvtimme att lyckas med...).

Hur planerar ni livet?  Dag för dag? Års-intervaller? Tio år? Fram till den åtråvärda pensionen?