Idag har änglarna haft ögonen med sig och sett till att vi har svärfar/pappa/farfar kvar.

Det tackar vi som ödmjukast för. Verkligen.

Jag är snart beredd att hålla med alla miljönissar att allt timmer ska köras på järnvägen. (Vi måste bara bygga spår ut i varenda buske först...). 
Timmerbilarna är stora, tunga ekipage och när olyckan kommer handlar det bara om millimeter och en jävla massa tur rent ut sagt.

Men idag gick det bra - igen. Vi har i den här familjen fått så mycket hjälp av skyddsänglar att jag snart blir frälst.

Amen.