Och jag slår med glädje in klappar. Visst krymper kontot lavinartat men varför inte? Det finns en dag på året då man som förälder utan dåligt samvete får skämma bort barnen.
I ärlighetens namn är vi ganska strikta 364 dagar om året både Martin och jag.

Men julafton är det All in!

Varje år när jag slår in klappar tänker jag på scenen i Madicken. Den när hon går till Abbe på julafton med munspelet och Abbes mamma utbrister;
- Julklapp till Abbe! Det har vi ju glömt!

Blir gråtfärdig bara jag tänker på det.

Hos oss, och säkert hos många andra, får man fler klappar ju yngre man är. För fen största lyckan när man är liten är nog mängden med klappar viktigast medan de större är mer intresserade av vad det verkligen innehåller.