Imorse gick Lovis ut till bussen som vanligt. Såg att det lyste länge i stallet där hon står och väntar och tänkte till slut att hon nog glömde släcka när bussen kom. Ingen stor sak liksom.

Tio över nio ringer de från skolan och undrar var Lovis är.
???

Då, i samma stund kom hon gående nerför gången. Slokörad och ledsen.
Bortglömd av chauffören, mänskligt. Lovis åker inte så ofta så hon ingår inte riktigt i hans dagliga rutt. Han är förlåten och han ursäktade sig så mycket.
Lovis var livrädd när jag körde iväg henne (i min lagade bil!) att hon skulle få kvarsittning för sin sena ankomst vilket jag försäkrade inte kommer hända. Det var ju inte hennes fel.

Efter det där med flickan som försvann på väg till skolan känns det jättebra att faktiskt få veta att det fungerar tidigt på dagen att de saknar barnen. Nu har jag aldrig trott att vi har en barntjuv i vårt uthus men allt kan ju hända (inte barntjuv då men skolk, ramlar och slår sig eller nåt).
Tycker lite synd om Lovis bara som väntade där ute i fyrtio minuter innan hon gav upp och kom in.
Men så är det väl när man ännu inte kan/har klocka, begreppen om tiden finns inte riktigt.

Hem med bussen kommer hon iaf, det lovade vår chaufför!