Nu är det svårt här hemma. Fick åka och hämta Lovis vid lunchtid. Diffusa symtom, "torr i näsan så det gjorde ont", illamående, ville inte äta, hängig och låg.
Lovis är en racermaskin så det var bara att kasta in handduken och åka och hämta henne.
Konstaterade bums att det inte fanns någon feber. Men seg, absolut.

Vi satte oss och byggde lego. Plötsligt börjar hon kvittra på som sjutton. Fast snörvel i näsan, det var/är det.

- Du är inte sjuk va?, frågade jag till slut.
- Neeej.... Inte nu. Men jag blev så ledsen när jag fick veta att alla mina kompisar skulle åka hem med skolbussen och jag skulle bli ensam kvar på fritids....
- VA!
Så blev jag lite arg. Och hon lite ledsen. Så blev vi sams. Byggde ett jättefint hus.

Men en del frågetecken kvarstår ändå. Hon snörvlar. Hon har inte bett om ett endaste att stoppa i sig sen vi kom hem klockan ett och hon brukar äta konstant här hemma (nej, jag vet att det inte syns men hon är småätarnas drottning nr 1), så allt är inte helt ok.

Så hur fasiken jag ska göra imorgon är ett mysterium. Har utbildning på eftermiddagen jag inte vill missa, Martin är i Sundsvall och kan inte ändra det.
Jag är nog borderline också. Svart eller vitt. Inga gråzoner för mig. Sjuk eller frisk?

Varför ska det vara så svårt att ha barn?