Otroligt vad fort jag vänjer mig vid hemmalivet! Gå och skrota i morgonrock, pyssla med ditt och datt.

Lovis är iaf glad åt att vara på fritids idag, blir ju inte så många timmar heller eftersom jag gör kväll och då börjar hon ju senare. Mest bara bus med kompisarna en stund vilket hon är outröttlig i.

 Så var inte Julia och Linn men de hade å andra sidan varandra. Det blev inte det det där suget att få hem en kompis varenda lediga stund.
Med facit på hand skulle vi kanske klämt i med en nummer fyra tätt inpå Lovis också. De hade säkert haft väldigt roligt ihop.
Å andra sidan är det bra som det är, något sug efter en fyra hade vi aldrig varken Martin eller jag och det finns inte nu heller.

Så vi får agera fritidsgård på lediga dagar. En annan fördel är att föräldrarna till Lovis kompisar är av en annan kaliber än de storas kopisar var. De är mer öppna med sina hem och tar emot Lovis också.

Då blir jag som mamma glad. För visst tar barn plats, de hörs och de rör till. Men de har ju så roligt  tillsammans! Och barnen måste få ta hem vänner till sig tycker jag. Det gör ju jag!

Vad jag ville ha sagt i det här inlägget vet jag inte. Mer än att kompisa är viktiga för min Lilla kanske? Och att man som förälder får räkna med bonusbarn vid middagar och på översovning i väldigt många år.