Ledig

Obokad

Martin är iväg och har innebandymatch, själv sitter jag vid köksbordet i morgonrock och dricker kaffe.

Vad dagen bjuder på vet jag ännu inte, vet att Martin ska ut i skogen och släpa hem lite ved men jag tänker inte följa med, jag har ont i rumpan.
Nu behöver ingen vara rädd att vi är utan ved, det är veden för nästa vinter som kommer hem. Vi har fortfarande gott om ved i förrådet och all extra ved som vi gjorde inför ännu en helveteskall vinter ligger orörd.
Den här vintern har varit skonsam, det är ett som är säkert.

Men det gör inget.

Kan ni förstå att snart halva februari har passerat och att det snart är vår? Känns overkligt men underbart.