Irriterande.

8 barn hade idag badat i en gigantisk vattenpöl/dike. (Inte min Lovis då, hon hade ju halkat men alla andra barn hade med berått mod badat).

Enl två säkra källor (förhörda på var sitt håll) meddelade glatt oss föräldrar att fröknarna (ja, mer än en!) stod och tittade på en bit bort, och först när hela klungan sex-åringar var så kalla att de frossade ingrep de och tog in barnen.

Känns bra att det tar ett dygn innan jag stöter på personalen, så jag hinner formulera om tankarna till konstruktiv kritik och inte råskäller rakt från hjärtat när jag går in där nästa gång......

Barn är barn, jag vet. De har tvångstankar när de ser en stor vattenpöl och jag förstår det. De bara måste blöta ner sig. Jag förstår också att en eller två ungar kan hinna med rätt mycket bakom ryggen på vuxna människor.

Men en halv barngrupp?

Tittar man inte på dom?

Det var två plusgrader ute. Om det hade varit en gigantisk vattenpöl i mitten på maj hade det mest varit kul men det är inte det här. För det är verkligen inte första gången. Det är ett välkänt problem.

Nu har jag hotat min Lilla.
- Om du är blöt in till trosorna en gång till och har fyllt skorna uppifrån med vatten (goretex funkar ju bra men har en svaghet om man häller i vatten) - DÅ HAR DU...... (tänk, tänk, tänk....) DATORFÖRBUD! FÖRSTÅTT!

- Ja....

Den som lever får se. Är vattenpölen eller datorn roligast?