Att ha en man och laddad mobiltelefon.

Lyckades flexa ut efter jobbet, hyggligt sliten. In i affären, rasslade ner lite oplanerat och ostrukturerat nödtorft som kan hålla liv i oss tills min hjärna återhämtat sig.

Radar upp alla varor, drar bonuskort och stoppar sedan i chipet på betalkortet.
"Kan inte läsas, försök igen"
"Kan inte läsas, försök igen"

Räcker svettig kortet till kassörskan och ber henne slå siffrorna.
Nej, det vill sig inte.

Får parkera köpet och springer över gatan till minuten.

"Kort kan ej läsas, kontakta din bank."

Nu är det synd om mig på riktigt. Tro mig! (Det regnade också)

Fick en snilleblixt, jag har ju panik-kortet till M´s konto! Snabbt samtal, finns det täckning? (Jag önskade inte ytterligare förnedring med att köp ej medges i en redan pinsam kassa-situation).
Nej, men inom 3 minuter fanns det överförda pengar och jag kunde lugnt och utan mer ångest plocka hem mina varor. Som är så ogenomtänkta att jag inte har en aning om vad jag ska göra med dem för att få ihop en middag.
Återigen, den där mannen. Han får lista ut det. Se det som en utmaning likt "Här är ditt kylskåp"
(Han ska dessutom laga mat utan salt för det glömde jag - igen!)

Imorgon är jag ledig. Då ska jag beställa nytt kort OCH köpa salt. Eller nej, jag kan ju inte handla imorgon - har ju inget kort. Så var det. För bankerna har slutat med kontanthantering så jag kan inte gå och ta ut i banken heller, så smidigt!