Lite helgjobb. Märkligt nog en otippad stillhet på jobbet igår, lugnet före stormen?

Igår fick jag dock se äkta skräck för första gången på nära håll. Omtumlande och jag tänker på det än. Det rörde mig ända inne i hjärteroten.
Att en hjärna kan göra sin egen människa något sånt är svårt att förstå.

Gårdagskvällen bestod mest i att förfasas över hur mycket vatten det kan komma i en regnskur och sedan förundras vilken fin sol som kom efteråt.

Vi tog en kort promenad/cykel-tur med Liten och längs vägen står de sötaste ungdjur. De tyckte att jag och Martin var lite spännande, vi fick stå vid staketet och småprata lite med dom och de lyssnade uppmärksamt.

Men Lovis var livsfarlig när hon babblande och sjungande kom farande på sin cykel - då flög de bakåt i väldig fart! 
Jag måste f.ö komma igång med promenader igen, har inte gått många meter den här våren/försommaren trots att jag började så bra tidigt, tidigt i våras.