Kanske är överskattat. Jag vaknade av mig själv, i ett knäpptyst hus kl 5.20 - min vanliga "gå upp tid" om jag jobbar dag.

 

Tvångsblundade ett tag. Gick sedan ner och släppte ut katterna och borstade tänderna för att lura kroppen lite, skakade om täcke och kudde och kröp ner.

 

Nej, den ville inte somna om.

 

Har hur som helst slumrat till 7.30 då Lovis kom upp. Nu är det kaffe och en evig monolog i huvudet - ska jag våga måla fönsterbågen? Kommer regnet nu eller om fyra timmar? Jag hinner nog? Eller?

 

För det ser väldigt ostadigt ut där på himmelen. Och jag vill verkligen bli klar med fönstret så vi kan haka på dom igen så Lovis slipper plasthänge utanför. (Själva fönstren ligger på logen och väntar på slutstrykning, de är under kontroll).

 

Jag chansar!