Tog en morgonpromenad. Valde en annan väg än vanligt för jag ville verkligen gå i skogen. På vägen dit (till skogen)  såg jag att vitsipporna redan är här! Otroligt! Men mycket glädjande förstås.

De är så fina där de står men omöjliga att ha i vas på bordet. Det tycker jag är så synd. Jag har fått många buketter genom åren. Har just nu en hopkrupen hög med tussilago på bordet (i ett whiskeyglas) - de trivs inte heller inne. Fast det är svårt att inte ta emot en bukett när en liten barnahand sträcker dem mot mig med ett leende och säger att de är till världens bästa mamma. Det ligger en del kärlek i en sån blombukett!