Julia är i Gävle på stort, rikstäckande elevrådsmöte. (Hon är ordförande, fråga mig inte hur det hände, på min tid var det bara nördar och pluggisar i elevrådet. Men lite stolt är jag ju förstås)
Åkte tåg upp i torsdags och tanken var att hon skulle komma hem imorgon.

Men igår blev hon krasslig i halsen och jag försökte peppa hemifrån. I morse fanns två sms i telefonen av desperat karaktär. Martin har slängt sig i bilen för att hämta hem henne.

Men vilken otur! Våra barn är som jag sagt förr i princip aldrig sjuka och så händer det en sån här helg som hade kunnat bli så himla rolig för henne.

Och jag har dåligt samvete över att vi sovit för länge, jag sover nästan aldrig längre än till åtta ens när jag är ledig och känner att jag förlängt hennes lidande med flera timmar. Dessutom hade jag inte tagit med mobilen upp så jag vaknade inte av meddelandena heller.

Lilla gumman 💕