Jag gjorde det! På ren järnvilja åkte jag till jobbet i morse. Tvingade upp nattvarma kroppsdelar, på med stödstrumpor. Dunjacka. Ut i bitande vinternatt (kändes så, kolsvart och bitande vind med snöflingor i). Grät inombords.  De senaste nio dagarna har jag jobbat åtta och det har inte varit sötebrödsdagar kan jag väl sammanfatta det hela.

 

Nu har jag tagit helg. Ledig i dagarna tre. Smuttar rödvin och njuter i fulla drag. Ska masa mig ut i duschen, krypa upp i soffan.

 

M kom hem tidigare idag, hade handlat, hämtat Lovis och lagat middag när jag kom hem. Lyx, lyx, lyx! Han jobbar mycket mer än jag och eftersom jag slutar tidigare på eftermiddagarna vanligtvis (börjar ju i tidig gryning också) är det jag som bruka göra allt det där.

Att slippa är en gudagåva, särskilt när jag är trött, så trött och sliten att jag nästan fått tårar i ögonen när jag tänkt på den stundande helgen.

 

Och tänkt att den nog aldrig kommer.

 

Men nu är den här.

 

Vi har firat Martin som fyller år imorgon men vi har annat för oss på kvällen så det blev bättre idag. Tror han är nöjd.

Imorgon två timmars sovmorgon innan jag ska upp med Liten till skolan. Kanske unnar jag mig en middagslur. På kvällen lite födelsdagsfirande av en nybliven sju-åring.

Lördag och söndag är helt obokade och det fyller mig med en inre frid.

 

Tack och lov är det äntligen helg.

.