Imorse hade vi en sån där sällsynt morgon.
Min Lilla kan ha ett ganska otäckt morgonhumör, jag med, så det behövs av förklarliga skäl inte mycket för att konflikter kan blomma upp innan mitt morgonkaffe och hennes frukost är inmundigat.

Men i morse vaknade vi utvilade. Vi tände ljus och myste i största allmänhet. Lyssnade på min påbörjade jullista i spotify, la till Sean Banan ( och förstörde direkt min perfekta Carl Larsson idyll).

- Nästa vecka ska vi börja sätta upp julstjärnor och ljusstakar, sa jag. - Då ska vi börja julmyset, på riktigt!

- Åh. Då kommer snön! Vilken dag kommer den?

Fick förklara att jag inte kan kontrollera den men att den nog kommer snart (fast att om jag får välja behöver den inte komma förrän den 23:e dec sa jag inte).

Hon nöjde sig med detta och for till skolan.

Efter min dagliga promenad städade jag lite i tvättstugan. Hittade ett gammalt stetoskop i en låda. Tänkte slänga det men kom på andra tankar.
Det gladde Lovis mycket nu när hon kom hem kan jag säga. Hon har storögt lyssnat på mitt och sitt hjärta, hört andetag och magkurr. Min mage var oroväckande tyst får jag väl säga. Kände hjärtat slå över ett par slag, "tyst buk" är ganska allvarligt. Men det var bara liten som testat att vrida om själva lyssnaren, sen kurrade min med.

Figaro har också blivit genomlyssnad, hans kurrande orsakade skrattanfall....

Nu ska vi snart bege oss ner till högstadiet. Näst sista utvecklingssamtalet någonsin med Julia. Extra långt idag med syo och genomgång om allt inför gymnasievalet. Skönt att hon vet vad hon vill. Tror det blir ett smidigt och trevligt möte. Jisses vad stor hon är!