Igår hände det, vårt lilla barn gick i sömnen. Första gången någonsin i mitt liv jag sett fenomenet.

Jag var nästan klar för natten och satt på toa (förlåt ärligheten).

Hörde snabba lätta steg i trappan och trodde att Julia kom ner.
Så susar det in ett yrväder i nattlinne, hon gjorde två snurr på mattan och muttrade:
- Jag....( mummel).....måste... (mummel)

Så ryckte hon upp dörren på badrumsskåpet, tog sin tandborste, satte på kranen, blötte borsten och sög sedan girigt på den som om det var en kräfta. Två gånger. Ögonen var öppna men blicken var tom.
Allt det här gick så fort att jag bara satt och tittade på henne.

- Men lilla hjärtat, vad gör du, fick jag till slut ur mig

- (mummel)....måste....(mummel)

Så gjorde hon två piruetter till.

Då ropade jag på Martin.

- Lägg henne, hon går i sömnen!, sen skrattade jag så jag höll på att ramla av toaletten.

Han trodde mig inte men jag frågade henne om det hela idag och hon har verkligen inte ett minne.
Jag var klar och uppe i hennes rum en halvminut efter att Martin bäddat ner henne och hon var helt väck.

Lite kul. Bara det inte blir en vana, hört många historier där barnen gör mycket märkliga saker som kan bli farligt. Går ut mitt i natten mm.

Men nu ler jag bara åt det hela, att ha fått se en äkta, riktig sleep walking!