Ledig och försöker vara husmoderlig.

Har gjort en del bra saker, tex flyttat en liten bokhylla och efter 8 månader monterat på överdelen. Burit ut baby-legot i förrådet. Dammsugat och tvättat. Samt spelat WF (alfapet-spel i telefon/läsplatta för den oinvigde).

Jag har nog spelat ganska mycket WF, i omgångar, hittills idag. Misstänker att det är det som gör att jag får så dåligt flyt i min helgstädning. Blir liksom aldrig klar trots att huset faktiskt såg rätt hyfsat ut redan när jag började.....

Å andra sidan har jag inte dåligt samvete, det här är ju min lördag och lite vila måste ju även mammor få ibland, eller hur? Lördag- söndag blir det arbete så jag passar på och småmyser lite nu istället.

Eftermiddagen blir det ÖB med grannfrun. Har faktiskt inget att göra så varför inte köpa en tub tandkräm till bra pris och ha en rolig eftermiddag tillsammans med barnen?

Det är ganska häftigt, jag och Martin pratade om det igår. Plötsligt har vi TID. Sista halvåret har något hänt, troligen mest med Lovis för det finns tid till allt möjligt numera. Det känns ovanligt men ganska lyxigt.
Om två veckor ska jag på husmors-semester med en kompis över en hel helg och det är nog första gången jag åker hemifrån på roligheter en längre stund utan dåligt samvete.

Jag vet att jag inte lämnar min livskamrat i en tillvaro där det går ut på att överleva och få dagen i hamn utan i ett hem där det numera råder viss harmoni och lugn (ibland, inte jämt men ni förstår. I alla fall ni som har några ungar runt benen).

Jag vet att jag har vänner därute som står mitt i det kaos som uppstår när barnen är små. Jag skriver inte detta för att reta upp er utan för att ge er hopp!
Jag har misströstat, funderat på att ensam emigrera till en hydda i Afrika, längtat efter sömn att jag varit villig att offra en kroppsdel, velat klyva mig i tre delar för att räcka till osv.
Jag kunde aldrig tro att det faktiskt kom en dag när jag ville vara kvar här, helt utsövd, med barn som behöver mig på ett sätt som gör att jag räcker till som den enda person jag är.

Så håll ut, njut av smulorna som dyker upp ibland för kakan står där framme och väntar på er med!