Jag vill få iväg mina stora flickor på språkresa. Kanske vill jag leva min egen dröm genom barnen. Jag ville så gärna men den ekonomiska förutsättningen för det fanns inte. Så det blev inte av. Det var å andra sidan ingen annan kompis i min närhet som reste så jag led inte särskilt av det. Men jag ville.

 

Vi är inte alls stenrika, sparar dock en liten slant varje månad. Känner att allt inte behöver sparas till dagen de ska flyga ut,  en del kan användas till ett roligt ungdomsminne redan nu.

Tycker jag.

 

Mina tjejer är ju inte helt övertygade. Den ena är möjligen lite sugen medan den andra redan tänker på att hon ska köpa en härlig soffa till sin första egna lägenhet. Suck.

 

 Häromdagen kom en reklambrochyr från den mest kända arrangören av språkresor. Jag låter den ligga framme och lockar med bilder från Malta, spanska kusten och London. 

 

Om ni stöter på mina flickor kan ni väl hjälpa mig att övertyga dem om att två-tre veckor utomlands utan mamma och pappa är skitkul? Träffa nya människor, uppleva nya ställen.

 

De har ju dessutom fördelen att kunna stödja sig på varandra om de vill, de kan åka till samma ställe och det kanske kan lindra resfeber och senare hemlängtan.  En av fördelarna med att ha barn tätt är att de även nu är aktuella i samma åldersgrupper som när de var små. Lovis den stackarn kommer få klara sig själv på ett helt annat sätt.

Men det problemet kommer senare. Nu ska jag försöka få iväg de stora först och främst.