Kollade försäkringskassan idag. Har aningen färre dagar än vad jag räknat med. Eller om Martin har mer egna dagar än vad vi visste. Tokigt blev det ialla fall.
Så nu blir det väl gnäll i flera led men jag måste få till sommaren för vår familj. Lovis ska inte behöva vara en minut på sommarfritids där hon vantrivdes så kollosalt förra året.
Var och en är sig själv närmast. Så är det. Men just nu blir nog inte mitt sommarschema till belåtenhet för alla. Rent formellt. I teorin blir det samma sak - jag blir borta i sex veckor. Punkt.
Fast jag kommer säkert få försvara det och frågan är om jag orkar med det. För jag har inte något större tålamod med att försvara mig just något.
Jag vill bara att livet ska fungera - hyggligt. Har inte ens kravet att det ska vara utomordentligt.