En trist dag. Ska jobba även denna lilla korthelg. Hur jag tänkte när jag la schemat vet jag inte men bra blev det inte.

Är in i märgen trött. Mentalt.

Läste något spännande på en kompis blogg för några dagar sedan.

1 -1 - 1.

Att vuxna ska vara barnlediga en dag i veckan, en helg i månaden och en vecka om året. För att ladda batterierna.

När jag hör sånt blir jag nästan gråtfärdig. Finns det någon som på fullaste allvar har det så? (Obs, det har inte vännen heller!!)
Och så funderade jag. Jo, jag är allt barnledig en del helger - när jag jobbar.
Jo, vi har varit utomlands korthelger jag och Martin de sista åren - men då har faktiskt Martin jobbat och vi har fått umgås med icke egenvalt resesällskap. Känner inte att det räkans.
Någon natt på hotell har vi haft genom åren - erkänner. Men det skäms jag inte för heller.
Jag är så tacksam för den hjälp vi fått under åren för de små andningshålen utan barn som inte har varit arbete.

En veckas barnfri ledighet har vi haft en gång de senaste 16 åren, det var för tretton år sedan. Cypern.

På nåt sätt känns det som vi har mindre egentid nu, jag och Martin, än när barnen var små. Då la de sig tidigt och vi hade kvällarna för oss själva. Med film, spel och inte minst för samtal.

Nu är alltid någon vaken och närvarande. I varje vrå av huset. Det finns ingen möjlighet att ha ett vuxet samtal här hemma. För allt ska inte barn höra även om det inte rör sig om några stadshemligheter. Någon sorts barnfri sfär måste ändå få finnas.

Samtidigt är jag så glad att de är här hemma för de kommer vara hemma även ikväll. På en av de största ungdomsfylle-kvällar som finns. De trivs ju här på något bakvänt sätt även om vi bråkar så rutorna bågnar i bågarna ibland. De bjuder hem vänner hit och umgås och myser.
Så ska det vara. När jag räknar lite så har vi gjort mer än hälften. Av våra barnår. Om 13 år är garanterat även Lovis på väg ut genom dörren och då får vi all tid och tystnad i världen till vårt förfogande.

Nu ska den trötte och bittra helgarbetaren göra sig iordning. Och börja tänka mer positivt. 13 år går jättefort och någon natt innan dess kanske hon lyckas sova någon annanstans efter att systrarna flyttat hemifrån? Så redan om fem år finns den nog där - egentiden och tystnaden.