Jädrars vad flickebarnet skrämde mig förrut. Och inte bara mig. Jag fick liv i både 1177 och vårdcentralen.

 

Jag plockade ochgrejade på övervåningen. Lovis, laddad med febernedsättande satt och klädde på Barbie-dockor. Tyst och fridfullt.

Plötsligt kommer hon till mig med tröjan uppdragen och säger alldeles lugnt:

 

- Vad är det är för något mamma?

 

Ungen är rödfläckig å det grövsta. Vänder henne, lika på ryggen, halsen, vulva, ner över låren... Åh gud! Toxinbildande streptokocker?? Någon chock?

- Killar det i halsen gumman, känns tungan ok, frågade jag och ryckte telefonen och ringde v.c för en snabbare konsultation och möttes av elektronisk röst. 1177 fick dock snabbt kontakt med dem och de ringde genast upp, kunde vi komma om tio minuter??

Jo, nästan. Väglaget var inte det bästa men visst.

 

Mötte skatan från morgonens samal i luckan.

 

- Lovis har ju inte tid förrän 14.20! Nu kom ni allt i god tid.....

 

- Nej, vi ska träffa den sköterskan NU, avbröt jag.

 

- Jaha, ja iså fall gå till rum 4....

 

Stegade på och möttes genast av denna sköterska.Fantastisk. Inom trettio minuter var allt klart, test, träff med doktor, recept...

Liten har streptokocker i halsen och scharlakansfeber till 90%, utslagen ska kännas som sandpapper men de var så färska att det troligen inte riktigt hunnit bli så. Och så ska det komma en smultronröd tunga imorgon.

 

Skit samma, behandlingen för halsfluss och scharlakansfeber är samma och nu har vi iaf börjat. 

 

Skönt att det inte var något farligt för jag blev uppriktigt skakad ett tag. Jag vet för mycket men också för lite. Men jag spelar inte jeopardy med barnen. Aldrig. Jag har bara tre.