Gud vad jag är uttråkad!

 

Om man bortser från att två stycken tittade till Lovis igår och en kassör frågade om kvittot i mataffären har jag inte sett en vuxen på tre dygn.

Däremot har jag sett prickar i överflöd, höga siffror på en termometer, trugat, mutat, hotat för att få i vätska, servat och hållt huset igång rent allmänt.

 

Imorgon är ledigheten slut, dags för lång jobbhelg. Ingen bitterhet här inte. Med tanke på hur de senaste tre dygnen varit känner jag mig väldigt motiverad till att åka hemifrån. Helt uppriktigt.

 

Men Lovis är på benen, hon har fått i sig fast föda och hon har glatt skrikit:

- Kisset är gult igen mamma!

 

Jag har gjort en hel del bra, trots allt. Vi slapp sjukhus, dropp och att sova med främlingar.