Annars då?

Om vi bortser från att jag vill ha en glittrigare tillvaro.

Jo, det gick utmärkt att prata till 23 undersköterskeelever en hel timme. De satt som ljus och kom faktiskt med bra och kloka frågor. Vårdlärare? Det kanske vore nåt? Blev bönhörd och fick med en arbetskamrat. Vi blev belönade med en varsin biobiljett för vårt oerhörda mod att prata inför grupp!

Övrig tid på arbetet har jag gått emellan. Eller sprungit emellan. Hjärnan var som om den centrifugerats när jag gick hem. Jisses, det är mycket på jobbet nu. Semester imorgon är ju bra men anledningen till den inte alls rolig.

Fö fick Martins mormor och morfar rycka ut och hämta Liten på fritids. Ont i örat. Det skapade ju också viss stress. Ska jag stanna på jobbet och rädda liv eller befria våra egna gamla, rara och kära från någon som kan driva dem i för tidig grav?
Kompromissade, stannade tills all kvällspersonal var på plats och gissa överraskningen som mötte mig?

De var ute och åkte spark tillsammans! Blev varm i hela kroppen. Dels hade de botat örsprånget med kanelbullar och pannkaka, dels visat Liten att det alltid går att ha roligt, även om nittio-års strecket närmar sig för den ena och har övertrasserats av den andre. Lovis hade endast visat missnöje över att behöva upprepa sig då och då, ingen av dem hör som förr längre.
Men vad gör det när generationer ändå har den fantastiska lyckan att få umgås med varandra!? En stor skatt att de är så krya.

Slutligen. Kung i soffan ikväll. Martin är på hockey.
Ett glas vin kanske. För att inte grubbla för mycket på morgondagen. Ingen har väl begravning som nöje men en såpass ung människa.... Det kommer bli jobbigt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0