En fin människa har lämnat jorden idag. Jag vet att hon är bland änglar.
Det gick alldeles för fort. En fantastisk dotter och två barnbarn, som hon absolut borde fått se växa, upp finns i mina tankar.

Det är inte rätt. Dödlig sjukdom som rycker bort i förtid borde inte finnas.
En sprudlande kvinna, med skrattet i halsen jämt, stark och modig som gjorde det hon ville, bröts ner av elaka celler på dryga tre månader.
Hon fick inte ens bli pensionär.

Det är inte rätt. Inte nånstans. Det är bara fel.

Om jag kan ska jag gå på begravningen. En gång var hon en nära släkting men med en skilsmässa och att jag själv blev stor gjorde att vi sällan sågs. Men om jag kan vill jag gå. Hon var min förebild i mycket när jag var ung.

Det är inte rätt.