Det blir arbete imorgon bitti. Oplanerat men det blir bra för mig - i juni.

Inga problem med Lovis nya dagis (hon bytte till stora avdelningen förra veckan) med kort varsel.

- Nej, varför skulle det bli ett problem? När du jobbar ska ju hon vara här.

Skönt. Äntligen en flexibel avdelning. Känns som vi inte haft det sedan vi hade Julia på världens bästa dagis på Herrhagen.

Nu kan jag också sluta var bitter för att jag inte tog mig tid att svänga in på systemet. Hade ett ögonblick tänkt dricka lite vin ikväll.
Men nu har jag inget vin, och ingen möjlighet att dricka det om jag hade det så det blev ju jättebra!

Och så blir jag ju ledig när vi ska ha sommarfest med jobbet, dubbelbra!

Varit hos svägerskan.... Dra åt pipsvängen vad stora jordhögar det blir om man gräver ny dränering, på gräsmattan.

Kände en djup lättnad i hela kroppen när vi åkte därifrån efter en snabb inspektion.

Den här gången är det inte vi som rört till det, som har grus och gnejs överallt. Min gräsmatta låg grön och nyklippt (säsongspremiär igår!) och nystädat i hallen.

Jag slipper även all planering av nytt kök och badrum, varit igenom båda projekten, nätt och jämt med förståndet i behåll.
Fast de kommer få väldigt fint, sen, i höst någon gång (fniss).

Ska luta mig tillbaka den här sommaren (också) och ta det lite lugnt....

Morgonens kaffe är gott - riktigt gott.

Förr hade vi nästan alltid kardemumma i vårt kaffe men vi slutade av oklar anledning. Kom på det i morse bredvid Presson.
Slängde i udden av en tesked.

Mmmmm. Njutning. Utan mitt morgonkaffe är jag ingen.

Martin byggde ett torn idag och ställde sig ovanpå. Allt för att jag ska kunna ha fönsterlampa. Att hämta en stege var tydligen onödigt...



Men nu är insidan klar. På utsidan fattas lite snickarglädje som ligger färdigmålat men inte torrt för uppsättning så nu är det nära!



Jag har döpt den till Frukost-altanen. Det är här morgonsolen skiner som bäst. Nu äter ju inte jag frukost men jag kan ju sitta sällskap med kaffekoppen!

Kunde inte somna om efter utsläpp av hästar.

Nu är vi tre stycken uppe. Fem sover fortfarande. De är i den åldern nu att sovmorgon är obligatoriskt på helgen.

Själv ska jag fylla på kaffekoppen för att sedan gå ut och lägga sista handen (målningen) på altanen på framsidan. Sen är den klar med lister och allt på insidan.
 
Bra jobbat Maria och Martin! *Dunkar oss i ryggen*

Kommer nog en bild i eftermiddag.

Så hade vi avnjutit varsitt glas rödvin på altanen i solnedgången. Telefonen ringer.

Julia.

- Mamma.... *snyft*

Upp på cykeln och iväg längs grusvägen och hitta havererat ekipage med ett stycke barn och ett stycke ponny. Ett hål i staketet kring ridbanan visade att mitt barn bokstavligt talat gjort en volta genom det. (Trästaket, den som säger att ridning är en fjollsport har aldrig varit i närheten av häst eller stall).

Men, alla hela, även om den ena inte var så glad.

Så slumpar det sig ibland att en granne far förbi och tar cykel och barn och själv promenerade jag hem i solskenet med Havanna.
(Julia tyckte jag kunde rida hem men jag i klänning, tights och gympaskor vore ingen bra reklam för ridsporten, ville inte heller på det sättet bidra till många andras fredagsnöje, så jag gick).

Väl hemma mötte jag en ledsen flicka.

- Förlåt....

Och jag svarade då:

- Nej hjärtat, inte förlåt. När det skiter sig här i livet så ringer du hem. Alltid.

(Det är ju därför barn har föräldrar, eller hur?)

Så vart det kvällen igen och dagarna rusar förbi.

Trodde jag skulle upp imorgon bitti men min uppmärksamme make hade koll. Tur det, annars hade jag stått på avdelningen imorgon bitti, helt i onödan.

Nu kan jag njuta av en sovmorgon i stället. Jag och Lovis. Kanske inte blir ända till 9 men längre än den förhatliga 5.20 tiden.

Godnatt världen.

Först nätverks-träff hela dagen.

Nu hemma för mat och lite samvaro med grinande fyra-åring.

Snart iväg på klassrese-möte. Inte jättekul....

Men viktigt.

Har hela förmiddagen suttit på Karolinen och lärt mer om självmord. Framför allt hur förebyggande arbete ska bedrivas. Från det egna köksbordet ända upp i regering.

Att prata om det. Att lyfta fram att det finns och inte vifta bort det. Inte tyst acceptera att den som mår dåligt har rätt att ta död på sig. Inte tro att det "smittas" att prata om det. Inte tro att den som pratar om att ta sitt liv inte kommer att göra det, eller tro att den tysta planerar in i minsta detalj.

Våga fråga den man ser mår dåligt. Då vet man sen hur planerna ser ut och kan söka hjälp.

Långt fler dör varje år för egen hand jmf med i trafiken och där vill samhället ha nolltolerans. Det satsas miljarder till vägar.

Kanske vore bra att minska människors ångest så de orkar leva? Bygga ut och satsa på själavård?

Men det viktigaste budskapet till oss idag var att inte blunda för faktumet att många tar sina egna liv. Oroande är det att många unga, via nätet, knyter kontakter som späder på ångest och uppmuntrar till att slutgiltigt göra slut på det finaste vi människor får - Livet.

Nya möjligheter.

Linn är på prao idag, här.

 Hon är väldigt nöjd med detta! Särskilt sedan hon och Linda igår kom överens om att skippa matlåda och luncha på stan, hahaha!

Hoppas hon jobbar och lär sig något idag och inte bara roar sig i sminkboxarna....

Jag och Lovis ska väl greja här hemma. Det är en aldrig sinande ström av sysslor så risken att fastna i en stol i solen är minimal.
Men kaffe ska vi njuta av, och glass.

Ny Nergård´s logik:

Om man dricker nyttig smoothie och äter chips så blir det samma sak som att inte ta någonting alls. Det tar ut varandra!

Och detta smarta kom mina stora på, det märks att de är mina tjejer.... !
  

Jobbat och sen högtrycks tvättat hela altanen (golv och tak).

Nu borde jag få slappa liten stund.

Hemma från jobbet.

Familjen hade laddat med så mycket lördagsgodis så det fanns till mig nu! Mmmmmm! Smågodis i papperspåse, iplockat av ett av mina stora, det såg jag direkt. Bara goda godisar. Martin kan inte plocka ihop smågodis. Trots att han vet i princip allt om mig efter sjutton år har han ingen aning om vilka godisar jag vill ha..... Men han ska väl ha något att lära sig om mig de närmaste tjugo åren!

* Två koppar kaffe

* En box mockad

* Ett fönster målat

* Ett utbrott mellan mig och Lovis (pågår). Den ungen blir min död. Hon vägrar allt, om idén kommer från mig eller Martin.

Ska strax fara till jobbet. Känns just nu mer än ok.

Blev en rätt ok brasa, fast det var inte riktigt meningen....

Grannen skulle passa på att sätta eld på sin skräphög ikväll. Vi såg lågorna långt innan vi kom in i deras trädgård.

- Tack och lov att ni kom nu!!!!, flämtade grannfrun medan hon klampade runt. Elden tog sig snabbt i det torra gräset men vi kvinnor fixade detta galant. Innan karlarna fått ihop alla förlängnings-slangar och kom med vatten var det hela under kontroll och vi satt sen och njöt av brasan och lite vin.

Sen kom regnet.

Vi har nu haft en riktigt trång soffstund framför "Så ska det låta" och jag måste säga att mina stora flickor är ganska bra med och stämmer in i allsång med mig förvånande ofta.

Kul.

Bestämde mig idag för en sak ang min begravning (Tack "Så ska det låta")
Som utgångsmusik ska jag ha "Pärleporten". Japp. Så alla måste dra på smilbanden på väg ut ur kyrkan. Kan ju inte skada med en gnutta humor från "andra sidan".
(Tro inte att jag är suicidal, jag vet bara att jag kommer dö någon gång, knappast någon överraskning. Det gör ju alla).

Ibland är det så jädra svårt att vara människa. Och i nöden prövas vännerna, snälla du - ge mig en prövning!

Jag är ledig hela dagen men Martin ska göra halvdag idag - kul! Det gör han nästan aldrig.

Måste hitta på några sysslor åt honom om han nu ändå ska vara hemma så många timmar.....

Kajorna.

Minns ni dom?

Jag lät hur som helst Lovis ringa farfar och tala om vilka sömnproblem hon hade pga dessa fåglar i systemet.

Självklart kom han.

Upp på stegen och på med nät, sprättlätt. Nedanför satt jag med svärmor och delade en flaska rött, är man ledig så är man.

Allt var gott och väl. Svärmor och jag fortsatte med vinet och Martin och svärfar började plocka isär fyrhjulingen. (Det är nåt som är fel med den.)

Så var det dags för nattning av Liten och det var då jag hörde det. Kajan hade varit hemma när svärfar nätade!

Satan i gatan, vilket liv det var i trumman och när jag klev in på Lovis lekrum stack det ut en vinge ur ventilen. Ganska äckligt, om ni frågar mig.

Jag galopperade upp i garaget och hasplade ur mig vad jag sett. De trodde mig inte riktigt, vadå sett en vinge? Hur många procent håller rödvinet ni dricker, var väl den allmänna uppfattningen mellan far och son.

Men, hon satt där!



Martin fick montera bort ventilen och ut kom hon till sist. Tittar ni noga så syns "underredet" på kajan.



Till Lovis sa vi att kajan fick flyga till skogen och lägga sina ägg där istället.... Vilket kanske inte var helt sant. Hon (Lovis) tyckte den här historien var lite otäck och man ska väl kanske inte spä på våldsamheterna så där före läggdax.

Troligtvis har kajan inte heller levt det lyckliga liv jag trodde heller där i skorstenen. Svärfar anar att hon inte hade en chans, när hon ramlat ur själva skorstenen och ner i de rostfria rören, att ta sig ut. De är för släta för en fågel att kunna klättra i. Så att vi hört henne mer och mer sista veckan har väl helt enkelt varit dödsångest. Men den slipper hon ju nu!

Klippte hälften av rosorna medan Lovis gick promenader med dockvagnen samt gav sin bebis mat i lekstugan. Så bra har hon inte lekt själv på evigheter.

Sedan hängde vi med kompisar till IKEA på ett improviserat besök. Ungarna lämnade vi in i rasthagen och fick på så vis en timmes lugn och ro.
Det blev inte särskilt dyrt, köpte bara det "jag måste ha", hihi!

Nu leks det för fullt här hemma, vi tog med den jämnåriga kamraten hit. De är prinsessor, hundar och lejon. Det är bäst att fråga först vad de är för det är inte alltid alldeles givet....

Hoppsan, nu ska det visst gömmas nyckel, bäst att se vilken nyckel som kan försvinna på obestämd tid!