Ikväll och imorgon ska vi fira en av värmlands i särklass piggaste 90-åring.

Martins morfar Olle. 90-års kalas, hur ofta går man på sånt? Samtidigt med sitt öppet hus under dagen idag, släpper han sin andra bok - en diktsamling på sitt barndoms mål.

Jag imponeras och kan inte annat än skicka storta grattis kramar till Olle!

Ikväll ska du firas av, för att inte prata om imorgon. (Kan säga attt den här 90-åringen inte firar sina högtidsdagar med kaffe....).

Fika med lika leksugna vänner.

Solat mig i ett hörn med lä för den eländiga blåsten.

Grillat med Kusin-vitamin och fick sitta i hans jättestora fina kran. Tyvärr satt själva hytten bara någon meter upp, jag hade velat bli hissad alla de meter han kan hissa upp själva kranen - dryga 70 meter om jag inte minns fel, men det gick ju inte då (om jag inte hängt i kroken och det var jag inte så sugen på, som ni säkert förstår...).

Nu, en höjdpunkt jag väntat på hur länge som helst - första avsnittet av True blood - tredje säsongen. Jo man tackar!

Inser att bloggen kommer bli lite småtrist för er att läsa nu under sommaren.

Kan ju inte bara skriva: solat, ätit mat, passat mina egna barn, passat andras barn (har en nattgäst per dygn i snitt), solat lite till, lagat mat...

Ska absolut inte lägga ner men det kanske inte blir inlägg varje dag, då kommer ni tråkas till döds.

F.ö var Lovis hjälte idag. Räddade en fågelunge från Klaras vassa gap. Lovis tror fortfarande att det var så, att hon räddade den.

Att hennes hårdbarkade mor efter en snabb yttre inspektion släckte livet (någon minut i förtid) på den lilla pippin och sedan utbrast:

- Lovis, vet du vad? Den kvicknade till och flög bort över gärdet, till sin mamma!

Jag är en sån hycklare ibland. Men Lovis sover gott under sin hjältemantel och då får vi väl ändå tycka att slutet blev gott.....

Ekologiska jordbruks-helvetet har brutit ut. Skitlukten finns även inomhus, trots att jag bommat igen varenda dörr och fönster.

Och så har jag tvätt ute. Behöver inte mycket fantasi för att lista ut hur det luktar...

Lite tråkigt så här på semestern att tvättstugan inte sköter sig själv....

Ha nu vikt värsta tvätthögen och samlar nu ork till att fylla på i garderober och lådor. Det är en mycket trist syssla, precis som att plocka ur diskmaskinen. Inte svårt, inte jobbigt men dödligt trist, som sagt.

Molnen la sig framför solen så jag, Linn och Lovis knåpade ihop en omgång bullar. Nu går det vansinnigt fort att baka ut en deg på en liter mjölk, Linn tar ju hälften och hennes bullar ser identiska ut med mina, (Lovis har en egen påse fortfarande, även om även hennes är väldigt likt kanelbullar nu för tiden).

Nu har vi bjudit in lite långväga grannar på bullfest.

Jag har även lyckats baka ut, stapla bullar under bakduk och sedan plockat ner bullar i påse utan att ta en enadste liten bit, inte ens ett pärlsocker! Jag är stolt över mig själv.

Semester och solsken hör ihop. Helt klart.

Planerar bullbak - snart kommer strand-dagarna.

Det ska enligt den pålitliga vädertjänsten bli sol hela veckan, även den viktiga midsommaraftonen minsann. Jo, jag tackar jag.

Hade planer på att rensa ogräs idag men jag tror jag hoppar det, kan bli varmt. Får se ikväll.....

Vi har ett kärlekspar i vedskjulet. Vi väntar på tillökning dessutom!



Nu gäller det att inte stänga dörren, så hon kommer åt att ligga där och ruva sina småttingar.

Vi följde med våra vänner efter parken igår till deras hotell. De valde att bo på Vildmarkshotellet. Väldigt fint ställe, och utsikten från deras hotellrum var fantastisk. Jag steg ut på balkongen och njöt av utsikten medan Martin lutade ryggen mot husväggen, tänk så olika vi är =)

Vi åt middag där allihop och det slutade med att både stora och små valde att äta buffé. Väldigt barninspirerad men väldigt god (och det blev mycket).
Alla småttingar gillade också det där med att få sitta och måla på duken medan vi väntade på dryck mm. Kan rekomendera det. Hotellet.

 Sjösidan verkar ingen ha tagit kort på.

När vi kom hem från djurparken igår (vilket var en mycket trevlig dag men i övrigt som när vi var där förra året, den som vill kan därför läsa om det besöket under Juni -09 =)), hade vi fått nya grannar här på campingen.

Et pensionärspar i från Schweiz. De hade sin enormt stora hund Stella med sig (pga henne kom vi i samtal, maken till go hund får man leta efter) och skulle med bil och husvagn upp till Nordkap.

Hygglig tripp.... Så pigg vill jag också vara när pensionen äntligen kommer. HUr som helst. Efter att vi pratat en stund kom den rara farbrorn ut med choklad. Äkta choklad från schweiz.

Då kunde jag inte låta bli att smaka, trots att jag inte tagit en godisbit på över två veckor. Jag som inte gillar mörk choklad höll på att smälla av av den 60% lilla biten. Oh så god, och det var nötter i, stora, stora bitar... Mmmm. Toblerone är ingenting mot den här.

Martin har nu lovat att om han är utanför sveriges gränser före mig ska han ta med detta hem.

Det är tidigt på semestersäsongen så campingen är mer tom än fylld. Lugnt och tyst.

Jag var först uppe (var bara sååå kissnödig), och på väg till service-husen kom jag på vad härligt det är när barnen blivit lite större.

Första gången vi var här med Julia och Linn hann vi vara en hel dag på campingen innan parken öppnade kl 10.00 (kändes så iaf, de vilade inte länge på morgonen de där två, gick gärna upp fem, halv sex, jämt).

Lovis försover sig ganska ofta numera. Jag går inte in på hennes rum och ser om hon lever vid nio-tiden längre..

Det här skriver jag inte för att reta upp någon som nu sitter och läser det här, med ögon som streck och som såg solen gå upp kl fyra imorse, bara för att den lilla solstrålen tlll barn tyckte astt dagar kan börja då.

Jag skriver det som en tröst, ett bevis för att det blir bra. Sakta bättre och till slut riktigt bra. Även om ens barn visar stora ämnen att bli tidningsbud som liten så blir det bra till slut.

Jag är snart där när jag får skrika upp barn vid två-tiden på dagen - det ska bli kul. Särskilt om jag får ropa:

- Upp tjejer, vi ska på släktmiddag om tjugo minuter!

Deras muttranden kommer vara fina plåster på nattliga vällingflaskor och evighetsmörka vintermornar.

Nu börjar det röra sig i husvagnen. Dagen har börjat, men jag har fått några minuter för mig själv - i tystnad.

Mot djurparken.

Turbulent bilresa. I höjd med Kristinehamn havererade Martins humör ganska rejält (mycket, mycket ovanligt och väldigt omskakande, särskilt för de drabbade).
Emellertid skärpte vissa till sig såpass efter detta att vi kunde fortsätta vår resa.

Förtältet sattes upp i värsta högsommar värmen. Men jag klagar inte, sommaren är här!

Vi har grillat, Linn och Lovis har badat i havet (?, tror det är havet Östersjön som smiter in här men något geografi-geni har jag aldrig varit), tagit ett glas vin, spelat minigolf (och fått stryk, Martin vann), hoppat studsmattor, lekt i lekparken och ätit massa glass (fast inte jag *stolt*) och Lovis har cyklat, cyklat och cykat.

På några timmar har då allt som går att göra på campingen gjorts, så lite lugn kan jag ju alltid hoppas på ska infinna sig......

Imorgon blir det djurpark hela dagen lång!

Nej, det är nog bara så att det är svårt att sova så här första lediga dagen.

Nu ska jag laga till frukost och lägga i söta korgen. Förra året åt vi frukost i kristinehamns gästhamn (vi kom med husvagn på land men så kinkigt kan det väl inte vara?), idag planerar jag att vi ska fika ute vid Picasso.

Semester kan inte bara vara rent nöje, som förälder är det min plikt att trycka i barnen lite kultur också.

Idag får de dessutom lära sig att man behöver inte göra jättefina statyer/tavlor för att bli känd. Det går tydligen alldeles utmärkt att bara vara lite egen....



Totempåle? Vakande öga?

Semesterhandling klart.

Husvagn packad.

Gräset klippt.

Litet barn bortsprunget och upphittat. (Nu i säng!)

Vigselringar mfl på plats, ska ej tas av på väldigt länge.

Ben rakade.

Ett glas vin uppdrucket någonstans mellan punkt 2-5...

Nu TV och sen sova. Semestern kan börja!

Har ni tänkt på vad skönt det är att leva?

Att vara, att se blommorna, känna solen i ansiktet (och just idag ha glada barn runt benen), dricka kaffe ute och höra humlorna surra runt.

Fyra pass kvar till semestern. Fyra. Ligger ganska gott i munnen....

Det är ju lite kul det där att när jag än har semester, tidigt eller sent, så blir de där sista passen så himlans dryga att göra.
Om jag skulle jobba ända till halva juli skulle jag inte längta så nu.

Fast det är lite kallt och uggigt ute nu, regnet hänger på något sätt i luften fast det regnar inte. Så på torsdag kanske det har vänt och blivit fint igen.
(Eller det räcker om det klarnar upp på eftermiddagen vi åker bil till Norrköping under dagen. Kolmården. Vilda djur på riktigt ni vet.)

Suttit på altanen, med lite vin, make och levande ljus.

Först var det ett försök till vuxentid men... De droppade ut, ungdomarna, och vi pratade riktigt bra saker en lång stund.
Häftigt att vara accepterad som förälder och få ta del av deras funderingar och tankar, jag njuter av det så länge det varar. (Jag är inte så naiv att jag tror att det kommer vara för evigt).

Nu har mina stora flyttat. Ända ut i gäststugan. Deras plan är att bo där hela sommaren. Förra året var det två nätter men året innan var det säkert fyra, fem veckor.

Tja, den som lever får se som man säger. Nu blir det tv-soffan.

Eller Martin och mormor.

Alla goda ting hände efter vinet (som jag lyckades hitta hos grannen) men det är nog den mänskliga inblandningen som gjorde kvällen ändå.

Efter mat och vin tog jag på mig bra skor och gick min runda. Mormor cyklade med liten och Martin tog sig an min dörrsida med nerhasad ruta. (Han är snart klar, muttrade lite åt mig "att det här blir dyrt för dig du...!". Jag förstår inte alls vad han menar, i nöd och lust var det väl sagt, eller?)

Väl hemma från promenaden behövde jag bara borsta små tänder för:
- Mormor ska läsa för mig!

Så gärna min ängel!

Känns som en barnledig kväll helt enkelt. Fast alla är hemma.

(Oj, nu kom Julia in och sa att Martin börjat om i dörren, hissen fungerade men inte centrallåset. Ajaj, jag kommer få läsa sagor hela sommaren för det här)

Myste i Mariebergsskogen så jag nära missade en banktid. Martin satt utanför och väntade när vi väl kom, lortiga och eländiga, hahaha!


Men vi har haft kul. Pratat strunt, fikat och åkt tåg. Och barnen har lekt sig rejält lortiga. Bra det.

Vi har nu även finansieringen klar till vårt pannbyte. Idag var vår personliga bankman inte alls så illa som hon kan vara. Säkert för att det var Martin som bokade tiden den här gången. Hon var påläst och hade hela vårt liv klart för sig, vi var klara med allt på en kvart.
En kvart som Lovis satt som ett ljus och målade två teckningar en bit ifrån oss, inte ett ljud. Hon börjar arta sig flickan, äntligen.

Eftermiddagen ligger obokad och orörd. Planerar en promenad men det får bli när Martin kommer hem. (Han flexade inte hem efter banken - flitig som en myra den där karln).

För solen.

Detta möjliggör en tripp till Mariebergsskogen, premiär i år för mig och Lovis.

Självklart ska vi ha med vänner och fikakorg. Kommer bli en härlig förmiddag, det är jag helt säker på!