Råkade bli sovmorgon för mig. Hade kommit åt ljudknappen och vaknade först kl åtta. Ett svagt sus hördes från klockradion. Lite som en vårvind, jag behöver grövre och värre ljud för att vakna.

Lovis var lyckligtvis redan på benen. Så en snabb frukost, påklädning och hygienrutin följde och så kom hon ändå iväg med skolbussen.

Strålande sol ute. Promenad med mitt egna spotify i öronen kanske?

Fick igång min nya telefon igår. Sent på kvällen hade jag kommit så långt att jag skulle testa att göra ett blogginlägg från den. Gick visst inte för inte är det här iaf.

Det sägs att jag kommer att älska den men jag är inte så säker. Moln i himlen, synkningar... Allt känns alldeles för hight tec för mig och jag känner mig väldigt gammal plötsligt.

Men jag fick igång mitt Spotify! Och fick in FB appen och Runkeeper! Och så tog jag emot och svarade på sms. Så jag anväder lite fler funktioner i den här än i min gamla telefon (som Linn lyckligt tog över igår).

Får väl träna på att blogga från den, vet inte vad som gick tokigt, det stod att det var skickat men att det kunde ta en stund innan det åg på bloggen. Men en hel natt? 
Dessutom ligger den som en puplicerad post i arkivet. Jag förstår ingenting....

Jobb, telefoner. Handling, dagens middag lagad och uppäten. Räkningar. Lortig bil. Stundande bilbesiktning. Sommardäck fixade gubben åt mig igår. Litens väska packad med morgondagens frukt och gympakläder. Tvätten från fjällen tvättad och nästan allt är på sin forna plats.

Medalj till mig?

Nähej.

Det var visst den här natten man skulle ställa om klockan. Fast det gör ju inget att jag glömde det. Är ju helt ledig och obokad, missar inget alls.

Idag är jag trädgårdssugen. Ska plocka nerblåsta grenar, hoppas att det torkat upp så jag kan kratta lite här och var.

Kaffe i solväggen blir det så klart och så planerar jag att stå vid grillen när familjen kommer hem till mig igen. Jag har njutit av min husmorssemester i varje vrå av kroppen men nu längtar jag efter dom.

Huset blir väldigt tyst och öde med bara mig och katterna. Dom gör inget större väsen av sig de där gamlingarna.

Men i eftermiddag återställs ordningen igen.

Hämtade min nya telefon idag. Ivrig att få igång den förstås. När jag läste det finstilta visade det sig att lilla SIM-kortet skickas separat. Undrar stilla men ganska ilsket varför telefon och kort inte skickas samtidigt? Nu får jag ju inte igång den förrän på måndag, tidigast. Morr!

Nu blev det lite synd om mig. Har ögnat igenom kvälles tv-program och det finns absolut inget att se!

Och alla filmer vi har är med i fjällen.

WF någon?

Sov för länge imorse så jag har inte hunnit det jag planerat på morgonkvisten.

Men vad gör det?

Nu ska jag hämta min nya telefon och sedan fara över till grannbyn för lite kaffe  i solskenet samt inspektera ett renoverings-projekt.

Ha en dag alla!

Jag har solat mig i bikini idag! 1½ timme låg jag i solen och bara njöt. Sen vågade jag inte längre - att jag är blek efter vintern är väl dagens underdrift.

Lappsjukan är ännu under kontroll, mycket tack vare en snabbfika i samband med hämtning av nya ljuslyktor och snart bär det av upp till grannen för lite vin i solskenet.

Det är vår mina vänner, vår, och livet är faktiskt helt underbart!

Jag fick f.ö semester idag. Kommer säkert ångra mig lite ikväll när jag inser hur lång tid det är kvar innan familjen kommer hem.

Men jag har sovit som en gudinna inatt med vetskapen om att ingen klocka kommer ringa och ingen skulle be om frukost i ottan.

Vaknade fullkomligt utvilad 7.30, drog mig lite och har nu satt i mig morgondosen med kaffe. Nu blir det långpromenad och sen bokläsning i solen.

Hoppas mina fjällenmänniskor har lika vackert väder - då kommer de hem bruna som pepparkakor!

Otroligt vad hjärnan plockar fram när det blir en smula lugn och ro runt den...

Satte mig på trappen, i vårsolen med morgonkaffet. Kände då hur de där två benen i rumpan gnagde mot trävirket.

Mindes plötsligt att jag bara fick sitta korta stunder i knät på folk när jag var liten. Som det benrangel jag var fick jag jag först höra att jag var absolut tvungen att sitta still - sen när jag inte kunde det fick jag sätta mig bredvid - just för att de där två benbitarna orsakade viss smärta hos den som lånade ut knät.

Men jag hade ett knä där jag fick sitta hur länge jag ville. Och röra mig också om jag behövde.

Mamma hade ibland hem damer för att piffa håret på dom när jag var liten. En dam kallade vi officiellt för Karin med det Vita Håret, (det cirkulerade många med namnet Karin i vår krets på den tiden så det var så mamma också höll isär åt mig vem som skulle komma).

Men i mitt hjärta hette hon Karin med Träbenet.

Jag älskade Karin med Träbenet. Dels blev hon alltid ursnygg i håret när mamma var klar med henne,  hon hade vad jag idag skulle kalla stil och elegans men de orden fanns inte i min ordlista där och då i slutet på 70- talet.(Jo, ni läser rätt, så gammal är jag att min barndom utspelade sig på 70-talet)

Men mest älskade jag hennes träprotes.

Jag fick sitta på den i evigheter - tills jag tröttnade. Jag fick knacka på protesen och förundras hur mycket jag ville över att hon faktiskt hade ett ben av trä.
Och Karin luktade alltid gott och var så snäll. Dessvärre minns jag att hon var väldigt mager - och därför inte alls kramvänlig på det sättet. Men det kompenserades av tiden jag fick sitta på det där knät.

Nu blev jag nästan lite ledsen när jag tänker på det. Idag skulle hon troligen inte ha förlorat sitt ben alls - och än mindre behövt ha en protes i trä.
Men min lärdom av hennes öde var att inte ignorera bakteriefaunan i munnen hos en människa och att vara mycket uppmärksam på ett sår som orsakas av just bett. I mitt jobb - liksom hennes - finns alltid möjligheten att någon sätter tänderna i en.

Tragiskt. Men jag tyckte mycket om hennes träben som sagt. Som femåring.

Planerar att vara riktigt ledig lördag och söndag.

Så nu är hela huset dammsugat, all tvätt är tvättad, badrum rent. Har faktiskt hunnit ut och dammsugit bilen och tog med mig mattorna från den in för skurning. Farväl allt jävla vintergrus!

För nu händer ett litet mirakel.

Ingenting kommer vara ändrat när jag kommer från jobbet imorgon. INGENTING! Allt kommer stå precis där det ska.

Jag kan bara komma hem, värma mig något i micron att äta och sen ta en bok och lägga mig på lämpligt ställe beroende på väder och vind.

Fast det känns redan nästan kusligt tyst... Men snart blir det jobb och där har det inte varit varken lugnt eller tyst sista tiden =)

Upp i ottan idag och vinkat av familjen som ska vara i fjällen hela helgen. Det unnar jag dom verkligen! (Dom gillar snö på riktigt).

Själv tycker jag att vädret är lite för bra för att jag med nöje ska åka och jobba kvällen. Men kanske kan jag hinna med att få lite förmiddags-sol innan jag åker?

Inte jätteroligt men ändå ett avbrott i den grå vardagen.

Idag uppföljning gällande Nolltolerans mot smittspridning av calici på CSK.

Jag tror vår avd klarat det galant i år också. Visst har vi haft magsjukor på avd - men det har patienterna haft med sig IN på huset - vad jag vet har inte vi smittat någon, vilket är poängen.

Så jag kommer sitta med huvudet högt. När detta är klart någon gång vid lunch ska jag ta en tur på Bergivk. Me, myself and I som sällskap vilket ökar utsikterna att komma ihåg att köpa tvättmedel.

Ha en bra dag alla, vädret ser ut att bli makalöst idag.

Och så är det superbra TV ikväll, det glömmer ni väl inte?

Oj, hela världen var vit när jag drog upp rullgardinen. Tack och lov inte mycket och det mesta har redan töat bort.

Är fortfarande in i märgen trött, har hostat halva natten. Kanske borde gå och testa för mykoplasma trots allt? Men att gå till doktorn utan att känna sig ordentligt sjuk bär emot...

Har lovat mig själv att ta det lugnt under förmiddagen när Lovis är i skolan. Läsa, vila, pyssla med småsaker.

Vädret inbjuder inte till någon promenad just nu, men framåt eftermiddagen kanske det är lite bättre väder? Då kan det bli en tur. Annars får det vara idag.

Allt är under kontroll.

Jobbat med överkomlig arbetsbelastning - idag stärkt med en grym T6:a, gillart! Studenter kan vara fotbojor eller jäkligt roliga att ha att göra med, idag det sistnämnda.

Nu är det hockey, slötittar mest. Kvällen blir troligen väldigt lugn, Lovis har varit på leklandet med sin far och han tog smart nog med en likasinnad vän till henne.
De har röjt järnet och att den lekande kamraten sover över är jag inte bekymrad för. De sover säkert som ljus före kl åtta....

Lite lördagsgodis kan det nog bli för min del om någon undrar.

Arbetat, hämtat barn, lagat mat, utfäst datorförbud, badat barn, städat, hyfsat till kök, spelat lite alfapet.

Nu dags att göra kvällsmat (ja, den lilla äter helst bara på kvällarna och med max en timme mellan gångerna hon ber om födoämne - som en nyföding eller nåt!), läsa saga, pussa godnatt, hänga tvätt, ta en dusch, se på tv och förhoppningsvis sova gott inatt.

Jag är inte särskilt förtjust i vardagar. Men snö är sämre!

Varje dag dyker det upp nya vårtecken; små knoppar, gröna strån och ljusare och ljusare mornar och eftermiddagar.

Idag när jag kom till fritids mötte jag mycket vår på en gång. Lovis skuttade runt i fleecetröja och hoppade hopprep för fullt!

I gummistövlar, med håret flygande fritt utan mössa!

Det är en underbar årstid som kommer nu. Hejdå överdragskläder och goretex!

Jag och mina flickor.

Fiskbullar till middag, snabbt och gott det. Under tiden vi slafsade i oss dagens bukfylla gjorde jag morgondagens - köttfärslimpa! Mumma för hungriga tisdags-magar!

Nu softar jag efter en Måndag på jobbet. Tjohej vilken salig röra! Att dra akutlarm två minuter in på passet sätter liksom spår hela dagen.

Så därför får jag slappa nu. Jag har tänkt alldeles för mycket idag. Ska tända några ljus och senare krypa upp i soffan med De stora och se på Maria Wern. Känns lagom.

Surfade runt och hamnade på kvällen tv-program.

Jag:
- Det är Taken ikväll, den har ju inte jag sett!

Martin:
- Den är skitbra - jag ser den gärna igen med dig.

De stora flickorna:
- Ja, den är så sjukt bra, den bästa filmen ever!

Då hörs från en annan soffa:
- Jag tycker att King Kong är den bästa filmen som finns!

En gång fick Lovis se denna vidriga apa hos en kompis. Hon förstod inte ett smack men "otäck" var den och därmed det bästa hon hittills sett i livet. Håhå ja ja....