Dammsugade just och hittade ännu ett spår efter svärmor.

Mina gardiner i köket är upplagda de där retfulla centimetrarna som de trots 60 graders tvätt inte krymte. Små fina handsydda stygn. Sådana som jag aldrig lärde mig (min vän Nina sydde för hand åt mig i slöjden, jag sydde på maskin åt henne, läraren märkte aldrig något. Däremot har vi luckor i vår kunskapsbank än i dag båda två).

Tack snälla! ♥

För tjugo år sedan hade det varit en fullt normal sovmorgon att sova till halv två en söndag. Nu hade det kunnat vara en lyxdag, fast det är det inte.

Har ju sovit lite för lite egentligen men det är bäst att vända tillbaka. Man och barn har hållt sig ur vägen så störd har jag inte blivit men tänk om man kunde stänga av kissnödigheten!

Drack absolut ingenting på jobbet efter klockan ett inatt men ändå ska det kissas hela morgonen. Varför?

Nu kaffe.

Sen - snöskottning.

Efter det - ?

Jag har nattläsare på min blogg. Det oroar mig. Någon jag känner har väldiga problem med sömnen. Ser ingen annan förklaring till varför man läser bloggar på natten annars!

Det är ingen som sitter på jobbet i varje fall för de jag jobbar med inatt läser inte min blogg (och det går inte heller härifrån pga ytterst taskig uppdatering), så det är någon som sitter i sin stuga som inte kan sova.

Man ska inte titta på sin besöksstatistik på natten. Dumt av mig.

Önskar jag kunde skriva något slagfärdigt och roligt om nu denna vakna tittar in igen, men min hjärna sover. Har nu varit utsläppt en stund och rört på mig men ska nu tillbaka till min post och stirra på en sovande människa i ca fyra timmar till. Roligare kan man ha, det försäkrar jag.

Lång dags färd mot natt.

Natten är ju här och just nu tror jag inte att den kommer ta slut. Jobbar man med människor så kan allt hända, i det här fallet blev det dubbelpass. (Kväll/natt)

Spelade inte mig så stor roll, skulle ju ändå ha sovit här, nu kan jag åka hem och sova imorgonbitti och samtidigt få en peng extra för min otroliga flexibilitet *flin*

Är nog mer snål tror jag. Eller smart. Är ju jättebra att tjäna pengar när man ligger hemma och sover, eller hur? Önskar att det kunde vara så allltid, men det gäller bara dubbelpass på helg. Och det händer i sanning inte ofta!

Tur det för seg i hjärnan på väg hem kommer jag att vara, men det gör inget. Får en fin belöning i mars.

Pga Force Majure sover jag på jobbet inatt. Besämde mig till 95% hemma, de övriga 5% när jag i bilen hörde nyheterna att alla mindre vägar kommer sluta plogas för att de stora ska kunna hållas öppna. Utan plogbil - ingen Maria kommer hem.

När jag parkerade vid sjukan var det redan rejält med snö på parkeringen. Har en otäck känsla att det kan bli lite otäckt att få ut den därifrån imorgon, när den stått mer än ett dygn i snöoväder. Men jag tar det då.



Jag undrar jag hur det ser ut imorgon. Den som lever får väl se.

Jo, det är en liten tagg av bitterhet i mitt sinne.

Martin ramlade över en snöslunga "till ett väldigt bra pris - en chans vi aldrig får igen!" (Från ett dödsbo, inte stulen om någon trodde att det var en bakluckeaffär).

- Nej, nej och åter nej, sa jag. (Martin är med i en speciell klubb Mest prylar när man dör vinner, han måste bromsas ibland).

- Vi ska ha en gräsklippare i första hand, vi har aldrig ägt någon vettig någonsin och det är mer gräs än snö i vår del av världen, fortsatte jag helt ovetande i oktober.

Nu när jag tittar ut undrar jag om vi någonsin kommer få se gräs igen. Och den där snöslungan. Åh vad jag vill ha den! Men det är säkert någon annan som är överlycklig för sitt köp.

Men jag är inte bitter!

Drivbildning och snölås.

Två ord som jag inte lagt så stor vikt åt i mitt liv men som jag nu vet allt om. Allt.

På väg till stallet i morse fanns det så stora drivor att jag fick krypa igenom. Det var midjehögt och (på vissa ställen knappa centimetern!) jag var tvungen att komma fram.

På andra stäckor pulsade jag i mer normalahöga drivor, dvs knähögt och stövlarna fylldes med snö. Då började jag inse att den arbetsoverall jag har i stallet (som är ful, reklamfinansearad men varm) saknar snölås i bensluten och jag nu vad de är bra till.

Ni som läste inlägget igår, om den snöskottande mannen kan jag säga att jag närmar mig det status han hade vid jul.

Har stora funderingar hur jag ska ta mig från jobbet ikväll - och imorgon bitti för det finns ingen ljusning i väderleken närmaste dygnet. Räknar med att jag tar mig till jobbet mitt på dagen ändå.



Baksidan



Vägen till stallet. Syns dåligt (allt är liksom vitt!) men första drivan är lika hög som svansen på julbocken (som står 50 cm högre än gångvägen).

En snöskottares dagbok

 

9:e December
Vi vaknade upp till en underbar matta av kristallvit snö, som täckte varenda centimeter av landskapet. Vilken fantastisk syn! Finns det något vackrare ställe i hela världen? Att flytta hit var det bästa jag någonsin gjort.

Jag skottade för första gången på flera år och kände mig som ung på nytt. Jag skottade både vår uppfart och trottoaren. I eftermiddags kom snöplogen och fyllde trottoaren med snö igen och blockerade uppfarten, så jag fick ta en vända till med snöskyffeln. Vilket underbart liv.

12:e December
Solen har smält all vår fina snö. Vilken besvikelse. Min granne säger att jag inte ska oroa mig, vi kommer absolut att få en vit jul. Ingen snö på julen skulle ju vara förskräckligt! Harry säger att i slutet på vintern kommer vi att ha så mycket snö att jag aldrig vill se snö igen. Jag tror inte att det är möjligt. Harry är en trevlig människa. Jag är glad att han är vår granne.

14:e December
Snö, underbara snö! Det kom 20 cm i natt. Temperaturen hade sjunkit till -20. Kylan får allting att gnistra. Vinden gjorde mig lite kall, men jag värmde upp mig med att skotta uppfarten och trottoarerna. Detta är livet!

Snöplogen kom tillbaka i eftermiddags och begravde allt i snö igen. Jag insåg inte att jag skulle behöva skotta så här mycket, men jag kommer verkligen i form på det här viset.

15:e December
50 cm till. Sålde min van och köpte en fyrhjulsdriven bil i stället. Köpte vinterdäck till frugans bil och två extra snöskyfflar. Frugan vill skaffa en vedspis utifall elektriciteten skulle sluta fungera men jag tycker det verkar löjligt. Vi bor ju faktiskt inte i Alaska.

16:e December
Snöstorm i morse. Föll omkull på isen på uppfarten när jag saltade. Ont som fan. Frugan skrattade i en timme...Roligt..

17:e December
Fortfarande långt under noll grader. Vägarna är för isiga för att man ska kunna ta sig någonstans. Det var strömavbrott i fem timmar. Inget att göra utom att stirra på frugan och försöka att inte irritera henne. Vi skulle nog ha köpt en vedspis, men det erkänner jag inte för henne. Jag hatar när hon har rätt. Jag kan inte fatta att jag fryser ihjäl i mitt eget vardagsrum.

20:e December
Elektriciteten är tillbaka igen, men det kom 35 cm till av den där vita skiten i natt. Mer snöskottning. Det tog hela dagen. Snöplogen kom två gånger idag. Försökte hitta en grannunge som kunde skotta, men dom var upptagna med att spela hockey sa dom. Jag tror dom ljuger. Ringde till den enda järnaffären i trakten för att fråga efter en snöslunga, men dom var slut. Dom får kanske hem fler i mars. Jag tror dom ljuger. Harry säger att jag måste skotta annars kommer kommunen att göra det och sedan skicka mig en räkning på jobbet. Jag tror Harry ljuger också!

22:a December
Harry hade rätt om att det blir en vit jul. Det föll 32 cm till av vit jävla snö inatt och det är så inihelvete kallt att det antagligen inte kommer att smälta förrän i Augusti! Det tog mig 45 minuter att klä på mig och gå ut och skotta i morse, sedan blev jag pissnödig. När jag klätt av mig, pissat och klätt på mig igen så var jag för trött för att skotta. Försökte hyra Harry att ta hand om snöröjningen resten av vintern eftersom han ju har en plog på sin lastbil, men han säger att han inte har tid. Jag tror att den jävla skitstöveln ljuger!!

23:e December
Bara 5 cm snö idag. Det är nollgradigt nu. Frugan ville att jag skulle juldekorera huset i morse. Är hon helt jävla slut eller? Varför sa hon inte det för en månad sen? Hon säger att hon gjorde det men jag tror fan kärringjäveln ljuger!

24:e December
15 cm. Snön har blivit så jävla hårt packad av snöplogen att jag bröt av skyffeljäveln. Tror jag fick en hjärtattack också. Om jag får tag på han som kör plogbilen så ska jag fanimej ta tag i pungen på han och dra han genom snön! Jag vet att det jävla psykot gömmer sig runt hörnet och väntar på att jag skottat färdigt, sen kommer han i 100 knyck och plogar igen allt.. Tanten ville att vi skulle sjunga julsånger medans vi öppnade julklapparna men jag var för upptagen med att spana efter plogbilen..

25:e December
God jul. 50 cm till av förbannad jävla snö!!. Blev insnöad. Tanken på att skotta får mitt blod att koka. Gud vad jag hatar SNÖ!!! Plogbilsföraren stannade till idag och frågade hur läget va, jag slog till den jäveln i huvet med skyffeln...

26:e December
Fortfarande insnöad. Vad fan skulle jag flytta hit för, jävla håla!! Och allt var HENNES idé.. Hon går mig på nerverna...

28:e December
Fortfarande insnöad. Satmaran gör mig galen.

29:e December
25 cm till. Harry säger att jag måste skotta taket annars kan det rasa in. Jävla dumskalle, tror han att jag är helt sänkt eller??

30:e December
Taket rasade in. Plogföraren har stämt mig på 1 miljon för att jag slog honom i huvet och kärringen har åkt till sin mamma...

31:a December
Eldade upp hela jävla hushelvetet.. Ingen mer snöskottning här!!

8:e Januari
Jag mår så bra. Jag älskar dom här små pillren dom ger mig men varför är jag fastbunden i sängen?

Lovis kom och sniffade runt soffbordet (det hela).

- Vad luktar det?, undrade hon och sniffade vidare och likt en jakthund åkte till slut näsan ner i mitt glas med Dooley´s.

- När jag blir stor, då ska jag också dricka sånt här! Åh vad det luktar gott!

Smakar lika gott som det luktar säger jag som är stor och får smaka.

Anja Pärsson. Viken tjej! Inget klenben hon inte. Halvsov mig igenom slalomen, det ska erkännas men jag lyckades hålla mig vaken och se hennes otroliga prestation att komma på pallplats.

Såg hennes flygtur genom luften i förrgår och är mycket imponerad att hon över huvudtaget vågar åka i samma backe som kunnat kosta henne livet.

Respekt. Hatten av.

En helt ledig dag i hemmets ljuva vrå.

Har varit ute och mockat och är nu inne igen och väntar på hovslagaren. I övrigt har vi absolut ingenting inplanerat idag utan jag planerar mys, mys och åter mys!

Jag tror Lovis planerar att leka med grannpojken och vem vet, kanske det vankas kaffe i grannstugan även för mig?

Vore det inte för att det snöade vore dagen perfekt men man kan ju inte få allt här i världen.

När klockan ringde i morse trodde jag det var fel. Jag borde vara ledig efter den kvällen igår. Fast jag ska vara här.

Figaro la sig demonstrativt över mina ben för att hindra mig kliva ur sängen och den omtanken värmde denna arla morgonstund.

Fast jag fick gå upp ändå.

Martin tog ut hästar i morse. Julia och Linn börjar senare på onsdagar och jag såg min chans till sovmorgon själv också. Satt deras egna väckarklockor och njöt av sovmorgonskänslan när jag släckte läslampan.

Att jag aldrig lär mig!

Lovis ville absolut gå upp redan 6.45. Med milt tvång låg hon kvar till 7.30 men inte ligger hon tyst och still inte.

Men jag har trisslotts mantrat i huvudet - Plötsligt händer det. Och då ska jag vara beredd.

Vi firar inte namnsdagar i vanliga fall men idag slog vi till och firade Julia med semlor. Vilken tur att det kunde slumpa sig så. Namnsdag på självaste Fettisdagen!



Vi är väldigt glada i den här familjen att så många är nötallergiker, nu för tiden är det ingen konst att få vaniljkräm ist för mandelmassa emellan. Det tycker vi är mycket godare. Mumma!

Förutom att barnen var mätta, hela, rena och högst välmående när vi kom hem från semestern syns det andra tecken här hemma på att vi haft en suverän barnvakt.

På de mest oväntade ställen glimmar det till av gudomlig renhet.

Igår morse till exempel. Då blev jag nästan bländad när jag öppnade badrumsskåpet. Varje hylla var kliniskt rensad från damm och intorkade tandkrämsrester.

Idag var jag tvungen att krypa in under köksskåpet och fylla på diskmedel. Ännu ett (för mig) bortglömt hörn hade fått se en trasa med rengöringsmedel.

Det är spännande att se vad hon mer hittat på, även om jag har svårt att förstå hur hon hinner med. Hon har ju faktiskt haft hand om barnen också!

Tack snälla svärmor för de blanka ytorna i mitt hem, jag är så tacksam! (Och för barnvaktandet förstås, utan dig hade det ju aldrig gått. Bara du känner till värmesystemet i detta hus och vågar vara här mitt i vintern!)

Som mer än lovligt luttrade nordbor var det inte lätt att låta bli att dra på smilbanden i Rom när Snön Kom.

Det var det stora samtalsämnet på stadens gator och torg. Det var tjugo år sedan de sist såg snö i den staden. (Ännu en anledning att älska Rom, snö vart tjugonde år skulle jag kunna leva med).



Så här mycket snö var det när det var som värst (då hade det snöat i kanske tre-fyra timmar). Den bussresa vi gjorde som skulle ta ca 35 minuter tog två timmar. Rommarna som i vanliga fall kör som om de hade själva djävulen efter sig, blev fullständigt lamslagna och stod i princip still i trafiken.




Ni ser ju vilken extrem halka det är utanför bussfönstret.... Här kryper vi i ca 15 km/tim. (På 110 väg ska kanske tilläggas)

En annan rolig upptäckt för busschauffören var det där med fläkt. Eller att han borde veta hur man använder en fläkt/defroster. Hela framrutan immade igen så T fick snällt stå hela resan och torka rutan, så den stackars unga pojken som körde (som säkert inte ens var född sist det kom snö) kunde se lite av vägen.



Ja, det är ju minnen det här med, eller hur?

5.20
Upp och hoppa och iväg till arbetet. Trots min underbara minisemester hade ingenting förändrats där, allt var som valigt.

Tryggt.

Sen hem och greja i stall och i grytor. Nu kunde man ju tro att lugnet skulle infinna sig efter det, att kaffekoppen skulle avnjutas i stilla frid.

Men nejdå. Skidåkning och skridskoåkning under veckan i skolan har drivit ut Martin och två barn ut i uthusen för att få ihop prylar. Även en viss telefonaktivitet har påbörjats för att få ihop skridskor.

Vi hyr slalomprylar till barnen när vi är iväg. Vi insåg tidigt att det är en liten utgift jmf med att köpa nytt varje år - de växer ju som ogräs!!
Skridskor brukar vi ha, i år har någon miss i planeringen dykt upp. Håhå jaja. Det löser sig väl framåt natten....

(Och jo, skolan skickade meddelande om den här veckan för... jättelänge sen. Vad vi tänkt på i? Inte skidor och
skridskor i varje fall, uppenbarligen. Och tiden går ju så fort! När vi fick lappen var vecka 6 flera ÅR bort i tiden.)

På lördag morgon gick vi upp tidigt, enda dagen utan inbokade aktiviteter. Gav oss oförskräckta ner i Metron (som tack och lov bara har två linjer!) och drog i väg till Vatikan Staten.

Sikten var två sevärdheter:

* Petruskyrkan (med x- antal sevärdheter på insidan)

* Sixtinska kapellet

Hade dagen innan pratat om detta med en medresenär och hon sa att hon varit vid sixtinska kapellet vid lågsäsong och att kön in bara var två timmar då. Detta var jag nöjd med då det i alla guider står att kön lätt kan vara 6-8 tim....

Så:



Petersplatsen. I nedre delen syns kön till säkerhetskontrollen för att gå in i kyrkan, ca 20 minuter när vi anlände, den blev långt mycket längre sen.

Och så stod den där, nästan på en gång när vi kom in. Michelangelos Peita. Så andlöst vacker.




Efter att ha strosat runt i Peterskyrkan någon timme (ja, även Martin fann ett visst intresse!) var det dags att titta efter kön till kapellet. Vi hittade den inte någonstans, magen började kurra så det blev så att vi åkte därifrån.

Parentes:
På hotellet sen pratade jag med min nya bekantskap som berättade att vatikan museet låg på baksidan, man var tvungen att gå runt kvarteret. Förbannade mig själv för att jag inte sett över det hela mer noga men ja, Rom byggdes inte på en dag, kan därför inte se allt på en dag heller.

Men det blev bittrare.
En annan tjej som var med frågade om vi gått in i kyrkan i vatikanstaden. Själva struntade de i det när de såg den långa kön (20 min) och gick runt allt. Där hade de hittat ett öppet museum, ingen kö alls, så de såg något häftigt målat tak och några stora  väggmålningar......
(Jag tror inte hon hade en aning om vad hon såg, det är det som gör mig mest bitter! Jag får väl åka dit i februari nästa gång med så jag oxå slippen kön...)

Som sagt, vi lämnade Petersplatsen för att få mat, ner i Metron och rakt genom centrum till andra änden.



Tro mig - det gick inte att sitta närmare Colosseum än så här och äta samtidigt! Maten var inte god men så är det ibland! Utsikten för mig var överväldigande! (Snygg karl OCH 2000 år gammal stenbyggnad..)

Sen strosade vi runt lite löst resten av eftermiddagen. Vi har gått i detta Rom så mina ben, fötter och höfter värker. Men det var det värt! Vilken vacker stad.



Grönska - trots snöstormen dagen innan!



Fontana di trevi - såg vi flera gånger, det är svårt att läsa karta!

Jag gillar att shoppa. Inte maniskt men det är kul när det finns en liten semesterkassa att spendera.

I Italien finns väldigt mycket fina kläder. Inte bara deras märkesprylar utan jag gillar deras stil helt enkelt.

Tyvärr är klädes-shopping i Italien till för de i storlek 34/36. Max.

Köpte mig en kofta.
- One size fits all, sa den malige expediten med ett leende. Jag log inte tillbaka. Men sen förlät jag honom den plumpa kommentaren när han sa att den blå koftan "gick väldigt vackert till mina blå ögon". *Suck*
Dessa italienare, de kan smicker!

Åh vilken resa!

Måste tillbaka snarast, har så mycket kvar att se. Har nog kanske sett en promille av vad staden har att erbjuda.

Har mest bara positiva åsikter om staden. Mycket gästvänlig. För vår skull, så vi skulle känna oss som hemma, kom det första snöovädret på 20 år.... (Tack alla romare för det).

Jag ska skriva ner allt de närmaste dagarna, ska bara gosa lite med familjen (även om de efter presenterna inte gjort så stor affär av att vi är hemma).