Vet inte om jag köpt extremt billigt bakplåtspapper eller om det helt enkelt var bättre förr (gud vad gammal jag är som börjar använda det uttrycket!).

Lovis och jag har pärlat och så sitter pappret kvar på baksidan efter strykning! Kan man stämma någon? Klaga hos konsumentverket?

Det här hände aldrig på den tiden då Julia och Linn var små! Lyckades stryka flera hundra plattor utan att pappret fastnade.



Titta noga på den undre, förstår att hon är nöjd och ville spara. Det ÄR verkligen ett mönster.

De nya gardinerna var givetvis för långa.

Gladde mig över att jag faktiskt har en symaskin men tänkte att det nog är bra att tvätta dom innan jag sätter saxen i dom.

Tog ett 60 program och tro det eller ej men de krymte så mycket att jag inte behöver sy!

Vad bra det blir! Nu ska de bara torka så får de komma upp imorgon.

Ibland spelar det ingen roll hur mycket vassa prylar man plockar bort. Barn är barn och gör de mest oväntade saker.

Till exempel var både jag och min bror helt oförberedda på att Mio ville låsa om sig på toaletten. En kille på 16 månader är tyvärr inte lika sugna på att göra det de blir ombedda (i detta läget - vrida om låset igen).

Till saken hör att den inte gick att öppna utifrån, lite gängfel i panikskruven på utsidan. Så där stod vi, två vuxna med en extremt underårig kille utom synhåll.

Medan vi meckade med låset och i panik och ringde svärfar (som vet varenda liten detalj om allt som hör huset till och hur det fungerar) hoppades jag att Mio aldrig skulle märka vad som hänt. Hoppades att badsalt och schampo-flaskor kunde roa hur länge som helst - tills vi kom in.

Men klockan fick inte gå hur långt som helst. Hade verkligen ett tåg att passa (hur ofta har man det?!) samt att vi stod med andan i halsen och ville ha upp dörren innan han blev ledsen. Lyckligtvis stämde svärfars beskrivning till pricka och vi kikade in på gossen som inte ens fyllt toastolen med grejer. Han var hur glad som helst!

Så nu är låset fixat, nödskruven fungerar igen och vi slapp panga rutan, (vilket jag var på väg att göra flera gånger).

Efter intermessot. Nöjd busunge.

Tänkte bjuda min bror med son på fiskpinnar. Jag tänkte fredagslunch - man äter ju oftast något mysigt till kvällen.

Jädrar vilket motstånd!
Har aldrig varit med om maken. Viker mig, och kommer servera stek istället. Men vin till maten får han inte, då får jag ju agera chaufför hela eftermiddagen! =)

Hjälp!

Kom just på att bror med liten brorson i följe kommer om en timme!

Jag är klädd i morgonrock och myser med kaffekoppen. Måste nog ta itu med barnsäkring av bostad typ omgående.
Otroligt vad fort man planerar om hemmet, Lovis är bara fyra men jag har allt där jag vill redan.

Nu är det dags att flytta alla vassa saker. Lovis har redan hittat en liten nagelsax i tv-rummet, på golvet. Kan sätta en spänn på att Mio hade hittat den efter fem minuter, för så är dom.

Å andra sidan har jag ingen trappgrind längre så det är väl i trappan vi kommer få sitta och fika. För trappor är roliga grejer när man är dryga året och klättring är det roligaste som finns!

Måste bara säga att jag jobbat mina sex av sju dagar och tar en härlig treledighet. Mumma är att jag haft så lugnt att jag inte ens behöver återhämta mig de första två dagarna utan kan blåsa på fullt ös direkt imorgon. Har två happening planerade:
Lunch här hemma med storebror med Liten Mio och kanske lite vin med grannarna på kvällen. Blir en bra dag.

Nämnde jag att jag och Lovis verkligen ska sova till nio imorgon? Det har vi bestämt - igen.

Känner en viss glädje över närmaste månadens agenda.

Vi har mycket roligt inplanerat, både jag och Martin tillsammans och var för sig. Det finns inte många tomma lediga dagar.

Ibland kan jag bli stressad över en fullbokad kalender men nu känns det bara fint. Det är resor och kalas långt in i Mars. Och en tjejfest är redan inbokad i April!

Så den där snön får väl falla utanför fönstret. Vi kommer ha kul iallafall!

Nämnde lite om de där grejerna häromdagen, när vi försökte trolla bort lite kablar till allt det trådlösa.

Igår hittade Lovis Linns gamla NintendoDS, (ett litet dataspel som man kan ha i handen, notering till tex mamma =)). Lovis kan inte med spelen men hon sätter glatt igång dem och gör så gott hon kan och är nöjd.
De där spelen accompanjeras av otroligt stressande musik/ljud (Musik är nog med närmare eftertanke inte rätt ord...).

Till den här lilla handenheten är ladd-sladden borta så nu undrar jag (lätt panisk) hur länge de batterierna kan gå utan påfyllning?!
Det där ljudet är mer än jag mäktar med så här tidigt på morgonen. Varför hon är uppe över huvudtaget funderar jag öckså på - vi hade ju sovmorgon! (Hon valde att gå upp 6.45).

Handlade förut och var så nöjd! Hittat på middagsmat för hela veckan och ställde mig glatt och började göra pajer.
Barnen jublade och jag kände mig som en bra mamma.

Så, mitt i hackandet kom jag på det. Vi är borta på middag i eftermiddag. Hade jag helt glömt bort! (Ärthjärna)

Fast det gör ju ingenting att Martin har maten klar när han kommer från jobbet imorgon, sämre förutsättningar för att få middagen på bordet har ju förekommit.

Så det är dax att dra sig hemifrån. Mot svärföräldrarnas hus för mat och köksinspektion (de har byggt om, igen).

Vaknade inte allt för sent. Lovis lovade igår att vi skulle sova till tio, det gick så där kan man säga. Halv åtta kom hon.

Det blir väl lite vanligt pyssel här hemma, kanske ett lunchbesök.

Just det, skulle ringa om det ja! Dags att harkla upp sig och påpåbörja dagen. *Gäsp*

Sanslöst lugn jobbhelg. Historiskt. Märkligt att det kan bli så, summan av sjuka värmlänningar borde vara konstant men så är det inte.

Klagar inte, tro inte det, det är skönt att ha det lugnt på jobbet som omväxling.

Nu har jag ändå av någon anledning huvudvärk, ska ta en liten smart tablett och avnjuta middagen Martin snart har klar ute i köket.

Nu ska det ringas hem lite barn, två är ute "på byn", den största och den minsta.

Fick presentkort på Scala från jobbet i julklapp. En arbetskompis har hittat evenemanget värt att lägga pengen på:

Mia Skäringer - Dyngkåt och hur helig som helst

(Sträng 15 års gräns)

Hur kul kommer vi ha? Jättekul eller ofattbart roligt?

Har sneglat på den länge. Den har stått i blomaffären här på sjukhuset. Idag kände jag tydligt att mitt yttre skal skulle börja lösas upp till molekyler om jag inte fick den.

Så jag köpte den. Sjukt nöjd. Har roat mig med att leta bild åt er på nätet och kan glatt konstatera - den var 75 kronor billigare här än i nätbutikerna!

Nu ska det bli ordning på Martins te-påsar. Sjäv är jag slav under kaffet och dricker inte sånt blask.

Ett inlägg till Dig, du vet vem du är (men din kommentarruta är så liten.....).

Det här är skrivet ur eget huvud, av erfarenheter, egna tankar och egna observationer. Tycker ni annorlunda går det bra att kommentera.

De flesta människor går igenom kriser under livet. Oftast helt oberoende av den numerära åldern! 20,30, 40, 50, 60, när som helst där kan något hända. Jag har däremot sällan hört om kriser en bit efter pensioneringen.

Jag vet inte om kris alltid är rätt ord, men existensiella grubblerier brukar det handla om.

- Vem är jag, vad vill jag, ska det vara så här hela livet?

Kanske har man fått flera barn, inte fått de barn man trott att man skulle ha, känner missnöje med arbetet, tycker att livet står stilla och är tråkigt. Till slut kommer dagen då pensionen ska inledas och den tar inte alla emot med glädje.

Oftast har man i det här läget en grund att stå på. Bostad, jobb, kanske förhållande. Men man vet inte hur man ska bygga vidare. Det finns därför tid att grubbla och fundera i skaplig lugn och ro.
Vädra tankar med vänner eller grubbla bakom sin egen dörr.

Det är jobbiga funderingar, här hemma har vi haft våra grubblerier både jag och Martin. Tack och lov inte samtidigt.

Dessa grubblerier leder oftast till något. Nytt jobb, ny bostad, utbildning, jordenrunt resa. Eller inget alls, insikten att det är väldigt bra som det är kan också uppdagas. Hur lång tid det tar är individuellt.
Men när grubblerierna lett till handling av något slag, även om man inte vill förändra något alls i slutändan, mår man bra igen.

Sen finns det kriser som är av allvarligare art, när något svårt utifrån drabbar människan. Att ena parten vill skiljas, död av nära anhörig, svår sjukdom.
Då skadas grunden och det är inte längre frågan om att bygga vidare, det gäller att få ihop den trygga grunden igen. Det är svårare och en människa behöver inte sällan hjälp med det.

Jag är inte jättegammal men jag vet nu hur jag själv fungerar. En större livsfundering har jag haft. Sen händer det emellanåt, vartannat år kanske, att jag har någon vecka/månad när jag grubblar mera i tysthet.
- Är jag på rätt väg, ska något förändras, vad vill jag ska ske i framtiden.

Kanske justerar jag i min livsplan, ibland gör jag inget alls men jag blir starkare efter varje fundering över att vi här, i vårt land, själva kan göra våra egna val.

Långt det blev det här! Fundera du i lugn och ro. Ta vänner till hjälp om du behöver. Kanske kan de som står dej riktigt nära se vad det är som kan driva dig vidare.

Sant är att när du kommit till insikten att livet är fantastiskt så ler hela världen emot dig igen!
Men insikten måste komma inifrån dig själv, ingen annan kan övertyga dig om det.

Martin hade med en sån här hem. Men istället för mandelmassa var det vaniljkräm, till allas stora förtjusning.

Så har jag ännu en dag ätit si så där 2000 fler kalorier än jag borde.

Är kanske inte kompenserad i sömn ändå. Eller så ska jag bli sjuk.

Känner mig allt annat än alert just nu. Och jag har jobbhelg framför mig. Lyckat.

Ledig dag, snö och snålblåst utanför fönstret.

Trasslig natt med vaken liten. Hon varierar sig, inatt hade hon ont i ett ben. Växtvärk? Vad det än var blev det tyst till slut och vi sov ända till 8.45. Någorlunda kompenserad. Har inte pratat med Martin, den stackarn har vräkt sig ur sängen varje morgon oavsett hur natten varit denna veckan. Han är säkert sliten!

Ska ha middag klar åt honom som en god hustru när han kommer hem, efter två kvällspass för min del har han ensam skött ruljansen här hemma.
Och imorgon kväll är jag borta igen!

Som onsdagar är mest, den här kommer inte gå till historien av någon anledning verkar det som.

Ute i stallet. Allt som vanligt.

Försök till att somna om, gick inte (som vanligt), Lovis gick upp och ville ha torkhjälp. (Men hon sov inatt!)

Julia och Linn har surat runt och tagit sig till bussen. Att tre personer med taskigt morgonhumör inte slåss på morgonen är märkligt men tur.

Pannan har kokat tre omgångar och jag dricker bottensatsen på påtåren. En helt vanlig dag således.

Jo, glömde nästan, Lovis vill inte äta sin frukost - som vanligt.