Grät inombords när jag upptäckte att jag fått två kvällar i rad på schemat.

Fast nu känns det riktigt bra. Ingen "jag måste skynda mig att somna för snart ringer klockan" stress alls.

Kan lägga mig lite när jag vill - och be till gud att Lovis inte blir nödig av något slag på hela natten!

Jag har idag givit mutor.

Tack!

Ska baka riktiga bullar så snart jag är ledig, med riktigt smör och så mycket pärlsocker på att du gråter när du ser golvet efter bullfesten!

(Lovis kommer bli så glad över att slippa gå till dagis på egen hand, hahaha!)

Har irriterat mig på att slänga barnkläder med litet hål på. När 98% av plagget faktiskt är mer än ok fortfarande. Så slog det mig:
Jag har ju en symaskin! (Tack mormor!).

Sagt och gjort. Upp med maskinen, i med tråd. I ett huj var lapparna klippta och byxorna i maskinen.

Hm.

Vad små Lovis byxor är. Vad svårt det var att vända... En lapp är på plats men det tunnslitna knät på andra benet väntar jag med. Det var marigare än på mina egna byxor, (på slutet av 80-talet då det helst skulle vara mer lappar än originaltyg på jeansen), det fanns lite utrymme att vrida tyget utan att sy ihop själva byxbenet.

Men Lovis har nu sina favoritjeans ett tag till och har som bonus fått ett par jeansshorts. (Tog lappar från hennes urväxta).

Hon tyckte det var häftigt att hennes korta byxor kunde bli riktiga kortbyxor istället. Så något har vi väl lärt oss både hon och jag.

Hon: Det går att återanvända
Jag: Måste köpa textillim till nästa gång små kläder ska lappas.

Kikar på Familjen Annorlunda.

Imponerad, verkligen. Inte att de har så många barn, det är lätt hänt att få kan jag tro men.... Mammornas (och pappornas) tålamod. Det imponerar stort på mig.

Eller är de övernaturliga?

Idag var det rea på stekar så det blir det idag: Skinkstek, gräddsås och potatis. Mat man blir glad av på något sätt.

Tar tid att göra, men det är stektid, i övrigt sköter den sig ju själv i princip. Nu har det luktat gott rätt länge så jag hoppas husfolket kommer hem snart för nu kurrar magen!

Det är härligt med lediga vardagar.

Förutom att allt behöver fixas. Känns så där kul att få veckohandling på sin lott, men här i skåpen ekar det tomt efter helgen så det måste Lovis och jag fixa idag. Annars blir vi utan både lunch och middag!

Under gårdagen var det ingen fart på mig och Martin heller så tvätt och städ finns kvar idag. Bah.

Baksmälla eller inte, den här dagen är trög. Lång. Trötthetsvakum.

Barnen såg sin chans när de såg mig och Martin släpa fötterna över golvet:

- Åh, är ni bakis? Vad gott, då blir det pizza!, jublade de stora ligisterna som lärt sig rutinerna här i hushållet.
Och jag håller med dom, det är en fantastisk idé!

Vinst i innebandyn - äntligen! Linn fick göra sitt första mål som hon kämpat för så länge!

Sedan vidare till bion, och - Röd matta! Kort visserligen men jag har gått flera steg på röda mattan! Har ingen åsikt om filmen, vet inte riktigt vad jag tyckte om den, (jo, jag var nykter).

Sedan vidare till nattklubben i en egen avskild lokal. Champange och snittar och mingel. Vi var lite tröga ett tag, Martin och jag men tog oss efter lite barhäng....

Det bästa av allt, jag tog aldrig den sista drinken! Det gjorde Martin, hahaha. Jag tog ett glas vatten, väldigt vuxet och klokt. Är trött idag (hemma 2.30) men inte bakis.

Hm. Bra kväll, väldigt mycket mindre bra morgon.

Vi som inte fått någon skriftlig inbjudan till kvällens paty, (vi fick den muntligt, kompisar emellan) visste inte mycket om vad som hända ska ikväll.

Festfixaren ringde nyss, och meddelade dresscode Premiär.

Ah. Kul.

Jag hade behövt veta det för någon dag sen. Då hade jag stulit laxabon på jobbet med förhoppning att skita ut 5 kg övervikt för att kunna djupandas i den enda "galaklänning" jag har.

Men än sen då? Man måste inte kunna djupandas heller! Kan väl stå och småflämta lite när jag pratar med folk, och så kommer jag både äta och dricka mindre.

Men nu har jag färgat fast ett par ögonbryn, bäst att springa och tvätta bort!

Tjoho, ikväll är det kalas!

Mot Arvika går färden. Linn har en match där före (passande) och sen sticker vi på filmpremiär och efterfest!

(Undrar om den Röda mattan är på plats? Skulle vara så roligt att gå på röda mattan någon gång i livet!)

Efter att ha sovit dåligt på efternatten och varit ute i stallet somnade jag om - länge. Gött det!

Vet från den lilla ute-turen i morse att vädret (för årstiden vill säga) är fantastiskt. Vi har bara -4 grader idag! Rena tropiska hettan jmf med förra veckan.

Så idag vill jag vara ute.

Kanske äntligen åka lite längdskidor med Lovis?

Så genomskinliga att barnen garvar åt dem, men lyder dem.

Har förklarat för våra stora att vår gamla TV kommer explodera om "Let´s dance" visas. Så nu tog de med chipsen och drickan till sina rum.

Jag gillar inte Idol, Let´s dance, Stjärnor på is mfl skitprogram som ständigt visas på tv´n. Barnen vill gärna se dem. Det är då det är bra att de har varsin tv - med dyrt betalda tvillingkort till boxern - så de kan se någon annanstans.

Jag hoppas på en bra film nu snart, bara sagan för den Lilla Hoppan är läst.

Blev ½ glas vin till maten, ett glas efter maten, en avec till kaffet, ett glas vin efter kaffet och avecen...

Och vi som ska på kalas imorgon!

Förbannade baginboxar! Det är alldeles för lätt att fortsätta dricka vin. Förr var alltid frågan:

- Ska vi öppna en flaska till?

Ofta blev svaret nej, (av ren snålhet). De där papperskartongerna däremot, är tokfarliga och borde inte finnas! Är den öppnad så är den.

Ingen kan göra allt men alla kan göra något.

En fruktansvärd katastrof - det finns inget annat sätt att beskriva det. Jag har gjort något väldigt enkelt, SMS´at pengar.

Här, på Aftonbladet, finns nummer till de stora organisationerna så det är inte svårt att hitta en som man vill stödja!

En femtiolapp. Ingen big deal för oss här i sverige väl?

Efter den senaste tidens kalla men klara väder känns det ovant med mörkret. Det är först nu som det börjar ljusna över skogen.

Ja, vi har varit uppe en stund. Hon är sån, vår Lovis. Tycker om att komma upp på morgonen. Fast det är ganska bra, det blir ju lite gjort.
Nu mumlar sängkläder i tvättmaskinen och kaffet är redan avklarat. Och klockan är bara barnet!

Två dagar på jobbet, två kvar.

De här två dagarna har varit... inte alls kul att jobba. Imorse låg jag en god stund med blytunga ögonlock och tänkte: Jag går inte dit, till det där dårhuset, någonsin mer i hela livet!!!

Självklart åkte jag. De där gångerna när jag hatar mitt jobb inser jag att jag tycker mycket om mina arbetskamrater ändå. Och om jag uteblir så saknas jag! Då får de för mycket att göra och då lider jag med dom.(Att jag blir saknad beror på att jag i två dagar har varit samordnare och hälften av våra patienter har varit i behov av en sådan).

Nu har jag haft tre (!) vårdplaningar på två dagar och kallat till ytterligare en idag. Men den får en kollega ta imorgon, själv hoppas jag på egen grupp, rond och sprutor.

Telefon, vårdplaner och inskrivningsmeddelanden står mig upp i halsen och om jag måste logga in i det dataprogram som sammanför landsting och kommun imorgon så spyr jag.

Nu blir det Midsomer i sängen och jag sätter en peng på att jag kommer somna med ett olöst mord på näthinnan.

Grytan blev ren. Det var ju positivt.

Mindre bra blev själva makaronerna. Kommer kanske (hör tveksamheten!) prova igen men nja... Det lär dröja. Kul att få så mycket respons på ett så vardagligt inlägg! Ska verkligen prova kallvatten-tricket vid tillfälle, verkar användbart!

Förutom att makaronerna var halvkassa så var inte korven god heller. Så det blev en del kvällsmackor för alla i familjen.
Så går det när fem gastronomer bor under samma tak, ingen äter och tiger.

....ny användare.

Kom av någon oförklarlig anledning på att jag skulle mjölkstuva makaroner på riktigt till middag idag. Koka dom i mjölk.

Just nu tror jag att det blir mjölk och smörgås till middag, av två skäl:

* Istället för åtta minuter tar det viss helt plötsligt 30 minuter att koka makaronerna (varför?)

* Jag tror verkligen att det redan (efter 10 minuter) är kolsvart i botten på grytan trots låg temperatur.

Varför fuskstuvade jag inte som jag brukar!!!??? Hjärnsläpp....

Nu har Martin gått ut med bössan.

Grannarna ringde och hade ett rådjur med dinglande framben i sin trädgård. I den här kylan med all snö är det chanslöst. (Troligen mitt i sommaren med).

Håller tummarna att det är kvar där uppe på tomten och att Martin, trots mörkret, kan avsluta lidandet.

Tänk vad det vänder fort. Igår kväll var vi så glada åt vårt rådjur, idag måste grannens matfriare bort. Naturen är grym.

Blev inte så mycket med den där sovmorgonen ändå. Två timmar längre än när jag går upp för dagjobb får väl ändå ses som rätt länge.

Dagen idag ligger orörd som snön på gärdet utanför. Jag börjar med tre-tåren och Lovis ser på ekorre-begravningar på tv. Får väl se vad vi hittar på efter det.

Lite varmare idag, -16 innan ens solen kommit upp. Vem vet, vi kanske kan gå ut idag?

Jag önskar just nu att jag hade en riktigt bra systemkamera. Gryningen utanför är så vacker!
Men vår kamera klarar inte att få med så mycket färgskiftningar på samma gång så det är inte någon idé att ens försöka ta en bild.