Mycket möda
Lovis ska gratulera en kompis i eftermiddag och har nu gjort ett grattis-kort. Sitt första.
"Tvåorna" är bakvända s, så ni vet att hon minsann inte stavat fel!
(När Julia var liten vände hon ständigt på några bokstäver och jag var orolig. Pratade med en lågstadielärare (tillika klasskompis, hon skolade om sig) om det och hon skrattade åt mig och sa: En stol är väl en stol även om den ligger ner? Och så är det ju, f.ö har Julia sedan lång tid tillbaka alla sina bokstäver åt rätt håll.....)
Knasigt?
Tog upp dom och tittade kritiskt på dom.
Drog fundersamt på sig byxorna och utbrast:
- Dom här hade jag när jag var liten, nu är dom alldeles för korta!
Första...
Idag fick vi första samtalet.... Lämpligt straff utdelas numer i hemmet, här blev det tvättvikning. Dom får gärna ringa varje dag....
Fattar inte
Ombedda av rektorn att minst en förälder från varje familj skulle närvara. Vi lejde Linn som barnvakt och åkte båda. Vi verkar vara unika som tycker att skolmiljön är viktig.
Nej, vi var inte själva, men otroligt många föräldrar kom inte. Jag blir bestört av sånt. I både J´s och L´s klass finns föräldrar som aldrig närvarat på ett enda föräldramöte, på alla år.
(Och nej, de är inte nerknarkade socialfall utan "helt vanliga människor")
Det är ju inte konstigt att barnen faller ur skolramarna när inte föräldrarna engagerar sig ett skit för vad som händer ca 30 timmar i veckan i barnens liv. Irriterande. Och skrämmande.
Jäkla hosta
Sen ska jag vråla så grannarna hör:
-Martin, Lovis är försvunnen!
Då ilar Lovis på lätta fötter upp och rakt ner i säng, in under täcket (hur enkelt som helst, inte ett endaste prat om att vara uppe lite till) och gömmer sig.
Martin letar och letar, hittar henne till slut (hur klarar han det?!) och läser en saga.
Ikväll tyckte jag synd om Lovis. Hon var ordentligt gömd under täcket, Marin smög runt på övervåningen och så kommer denna hosta vi dragit på i över en vecka nu. Tror att även hon idag insåg att det inte var särskilt svårt att lista ut var hon var.
Barnatron fick sig en törn.....
Aprilskämt...del 2
Julia vill skämta med Linn.
Till en oskyldig pojke i Linns klass skrev J ett SMS:
Glad påsk! =) Kram Linn ♥
Svaret kom ganska fort:
Detsamma! =)
Julia svarar då:
April, april!!! =D
Jag vet inte vem som blev värst drabbad av detta, Linn eller den unga, ännu oförstörda, pojken?
Nyttig (och bra för mig) läxa!
* Efteråt ska du duka av, ta hand om all disk och torka av både bord och diskbänk.
(Vuxen hemma ska intyga att läxan är gjord med underskrift)
Hohoho, ikväll ska jag som en hök övervaka att läxan blir ordentligt gjord och bara njuta!
Bra ursäkt
Med gummistövlar på fötterna plöjer Lovis genom de djupaste vattenpölar hon kan hitta så svallvågorna går flera meter.
- Jag får gå i vattenpölar, visst? Jag har ju stövlarna på mig!
Nästan så här ser de nya ut, med varm och gosigt foder i, och hon älskar dom!
Lite trångt?
Lovis tränar nu simning för fullt i badkaret. Hon håller andan så fint medan jag räknar - ända till sex sekunder hinner jag innan hon med världens bredaste leende kommer upp tillbaka.
Fast hon kommer inte så långt rent fysiskt. Vi har ett helt ordinärt badkar så det blir korta längder. Men dykträningen går ju bra!
Åh gud!
Barn, om ni läser bloggen medan ni är borta:
- Ni stökar till, ni väsnas och lever rövare i princip jämt! Men utan er är huset så tomt, så tyst och så välstädat att det ser sjukligt ut.
Jag njöt av en ensam måltid igår men har nu panik inför att äta fler i tystnad. Ha en underbar semester och kom sen hem till en längtande mamma!
Jag älskar er massor ♥
Idag minns jag varför jag skaffat tre fina barn, ni är ju meningen med hela livet!
"Prickar"
Tills Lovis kom ner och bara vrålade. Sen skrek hon och i allt dett väsen hörs det att hon pratar men inte vad hon säger.
Till slut mattas skriken ut och det hörs mummel om prickar. Tar en stund innan jag förstår medan hon vevar med ett papper i handen och pratar om prickar - som inte finns.
- Det fattas prickar, jag har ju inga prickar!, skrik/gråter hon tillslut.
Hål. Det fattades inga prickar utan hål för att kunna sätta in teckningen i pärmen. Nu har Lovis fått lära sig hur hålslagaren fungerar.
Hon blev våldsamt imponerad av de perfekta "prickarna" i papprets ena kant.....
Tänk om man hade en guldig hålslagare. Lyxigt! Vi har en som var vit för trettio år sen, eller nåt.
Tjuvkika
Lovis har varit uppe hos pojkvännen och lekt (han vägrar fortfarande att gå hit). Lovis är inte mörkrädd men jag tänkte att det kunde vara mysigt att gå och möta henne.
Jag hann bar ut på trappan så hörde jag henne uppe i vägen. Jag stannade bakom en buske och tittade på henne i hemlighet. Hon sjöng för full hals och nynnade emellanåt. Och så sjöng hon igen med sin ljuva barnastämma:
"Och här går jag ...lalala... och det börjar bli lite mörkt..... lalala....lite mörkt..." (Fullkomligt glad och orädd).
Så böjde hon sig ner, plockade upp lite snö söm snabbt försvann ner i magen och sen fortsatte hon nynnandet.
Nästan framme vid vår ytterdörr fick hon syn på mig.
- Hej mamma, jag kommer hem nu för de började tröttna på mig!
(Vi hade gjort upp hemgång klockan sju men tidigare om slagsmål skulle uppstå. Med tanke på att hon gått därifrån punktligt är de unga tu säkert vänner än!)
Häromdagen var hon ute och red på Havanna, själv (nästan). Notera de låga händerna... hahaha!
Vårnytt
Tog en paus i livet igår och satte mig på klädparty. Lingon och Blåbär. Har alltid tyckt om deras kläder men inte haft tid på väldigt länge att gå på "party".
Blev lite besviken (men plånboken lättad) på utbudet. Brukar förälska mig i massa plagg men det blev en ny stass till Lovisen i alla fall. Tror hon kommer gilla denna färgstarka kombination!
Redig tjej
Det ni ser i bild är ett fågelbo. Lovis förväntar sig att en hök och någon skata ska flytta in senare idag. Jag är lite tveksam, men tacksam att byggandet av detta fågelbo har pågått någon timme.
"I´m a free bitch, babiiii!""
Med åren har jag insett att jag inte ens pallar att jobba kväll efter en utekväll. Så trots att Martin erbjudit sig att köra ner mig till byns lokala pup stannar jag snällt hemma.
Men spelar lite gör jag och dansat som tokar har vi gjort, jag och Lovisen.
Hon och jag gillar Lady Gaga.
Det är skönt att höra henne vråla "I´m a free bitch, babiiii".
Hon har ingen aning om vad hon sjunger men jag gillar budskapet. Bra att hon redan från unga år får i sig att hon faktiskt är en fri individ. Precis som Grynet lärde mina stora - Ta ingen skit!
Ibland blir jag så glad att mina flickor växer upp i ett land där de tillåts vara fria flickor. Det tas lätt för givet att de ska kunna det, men det ser ju inte så ut i hela världen.
Allt är möjligt för dem.
Sjuklingen
Natten har varit lugn, någon gång var hon inne i sängen och inspekterade sin far som kom hem sent. Hörde att de tisslade lite, sen gick hon tillbaka till sig.
Men uppe klockan sju var hon, trots att hon ville ha sovmorgon.
Hahaha!
Sen står hon där och bläddrar en stund.
- Behöver du hjälp att hitta någon särskild sång, undrar jag. (Svårt med menyer när man inte kan läsa, väldigt svårt!)
- Jag vill höra Donkeyboy.
- Va?
- Donkeyboy säger jag ju! Den där ....nynnar lite... med Donkeyboy, vet du väl mamma?
Kände mig plötsligt som tusen år. Hade ingen aning. Hittar gruppen. Hm. Vilken låt då?
- Ambitions!, ropade Julia från hallen på väg ut. Jaha. Så hörde jag, något jag faktiskt har hört tusen gånger på radion men jag håller ju aldrig ordning på namn!
Men det gör tydligen alla mina barn. En gåva från deras far, för han glömmer aldrig artist, skådespelare eller namn på en film.
Hoppas de kommer ihåg länder, glosor och matematiska formler lika lätt, då kommer det gå bra för dom!
Varnad
Lovis hade varit på toa och gjort nr 2 och ropade på mig för lite assistans.
Det är oundvikligt att blicken hamnar nere i stolen när lite rumpa ska rengöras. Det var då jag bleknade.
Allt var rött. Djupt rött.
Kan säga att efter några år i vårdsvängen har jag sett en hel del och det är inte mycket som får mig att tappa hakan nu för tiden.
Stod som förlamad och tänkte:
- Hon kommer inte överleva den här blodförlusten. Varför har hon inte klagat över ont i magen?
Svalde hårt för att bevara lugnet. Stod en stund och tvekade innan jag spolade. Kanske borde jag ta med inälvorna till kirurgen? Det kanske skulle kunna gå att återanvända en del av dom i alla fall?
Spolade ändå och tassade ut ur badrummet. Ganska skärrad. Lovis hoppade jämfota i vanlig ordning.
Mötte Julia och Linn i hallen. Då kom en tanke, (äntligen en rimlig) i huvudet:
- Vad fick ni till mat i skolan idag?
- Pyttipanna med rödbetor.
Lättnaden och glädjen spred sig i bröstet på mig. Hon var inte döende! Inte idag heller, för idag hade hon ätit två portioner, bara rödbetor, (hon gillar inte pyttipanna!) och jag fick reda på det redan vid hämtningen. Tackar för den varningen!
JAAAA!!!!
HURRA!!
Vi är väldigt glada här hemma kan jag säga. (Och stolta)
Roligt
Tillslut fick jag ur henne vilken film de sett:
"Snoppar, snippor och kärlek"
Det drar ner stora skratt att visa sånt för ungar runt tretton. Nästa vecka ska de se mer film. Julia skrattar redan.
