Sitter i vännernas kök, lyssnar på småbarns-prat ( och lite trots) och har det väldans bra.

Sovit urkasst inatt och började dagen med en huvudvärkstablett.

Är dock på plats på arbetet som en trogen och lojal anställd. Dum, stönig eller snål? Troligen en kombination.

Japp - det är vad som ska hända ikväll. Och jag har redan börjat. Har för första gången på flera år stoppat ner fötterna i ett fotbad.

Lite oplanerat så jag har i såpa och vanligt bordsalt (i skurhinken, hahaha!). Men det piggar säkert upp fossingarna det med.

Ska sedan ta ett bad, göra hårinpackning, peela kroppen och lägga fransk manikyr på tånaglarna. Efter detta kommer klockan säkert ha blivit såpass att jag kan dra på mig pyjamas och sätta mig framför tv:n.

Imorgon kommer familjen hem. Känns väldigt bra för det här dagdriveriet är nog ingenting för mig.

Fotbad?

Var kom den tanken ifrån?

En förmiddag fylld av en halv bok, en timmes tupplur. Eftermiddag i solsken utomhus.

En stillsam middag.

En mils promenad.

Nu är det kvällen och jag är laddad. Tillbaka på banan.

Nu tv-soffan och vila det sista som går, jag behövde den här dagen!

Jag är jättetrött.

Så trött att jag vill lägga mig i fosterställning i sängen resten av dagen. Söndagen och måndagen på jobbet var rejäla arbetspass. Idag blev det ännu en gång till att trycka på den blåa larmknappen i korridoren.

Det tar enormt på hjärnan att ha skarpa lägen. Och har man det åttonde arbetsdagen av nio möjliga tömmer iaf jag ut det sista av alla krafter där och då.

Så nu är min hjärna slut för idag.

Fullkomligt.

Error.

Gör mig en tjänst - ring inte. Jag laddar.

Träningsvärken från hell i höfterna. Tog därför inga tyngder på handlederna idag, det är svårt att tro men de påverkar faktiskt hela kroppen. Har även träningsvärk i magen!

Trotsade värken och tog min egen (!) Runkeeper med mig på promenad den långa slingan för att få veta exakt hur lång den är. 5 km! Prick! Jag hade hoppats på några meter extra för att kunna varva ner löpningen sista biten men så kommer inte bli fallet.

Men nu vet jag.

Taggad att komma igång på allvar. Förra året var lite halvdant. Men nu gör jag by the book och bygger upp lite styrka i höfter innan jag börjar jogga. Tror det blir bra.

Nu en välförtjänt dusch och sedan blir det helgjobb. Har jobbat långt varannan helg ett långt tag nu men efter denna blir det två lediga i rad - äntligen. Bara att bita ihop och köra!

Jag har varit motståndare länge. Men ikväll hände det.

Jag har från och med imorgon surf i mobilen och kommer inom en vecka ha en ajjfån. Jag vet inte om det är roligt, egentligen, men fri Spotify blir perfekt inför träningsrundorna.

Sen kommer jag säkert slita av mig håret när jag ska lära mig Apples alla oanvändarvänliga program. Jag är väldigt osäker på om jag kommer att älska min Iphone eller hata den. Time will tell...

Först en lång promenad i snabbt tempo.

Sen en mer pratbar tur med maken för att mäta upp  hur lång "Lilla rundan" är med det fantastiska (!?) hjälpmedlet Runkeeper.

3 km exakt.

Då vet jag, för snart är det dags att börja jogga och jag ska INTE ta fem kilometer första veckorna.

Jag har varit så vansinnigt hurtig idag att det får bli lite vin!

Jag vet inte vad det är med mig. Uttråkad på allt.
 
Minns ni den där låten med Irma (Precis som du):

"Mitt liv känns som en B-film som inte har nå´t slut.."

Där, precis i den meningen ligger dagens  sinnesstämning. Vet inte varför. Kanske för att jag har strykning att göra?

Så kom då den enda lediga dagen jag är ledig denna vecka. Vete tusan hur jag lagt mitt schema - bra blev det inte i alla händelser. Suck.

Ska dra på mig handledstyngderna och bege mig ut på en powerwalk snart. Beach 2012 är ruskigt nära.

Vikten är stabil (lite mer hull och mindre muskler = samma vikt) och man kan kanske säga att skinnet sitter lite löst. Loose fit tror jag det heter.
Så dags att börja bygga något fastare på överarmar och lår, vill ju inte dallra på fina stranden på Mallorca!

Lovar mig själv emellanåt att jag ska ta lite bättre hand om mig själv. Eller rättare sagt - hålla lite mer ordning på mig själv.
Noppa ögonbrynen. Hålla benen släta, (torrborstade och hårfria), låta håret få en inpackning. Fila och smörja fötterna.

Efter nyår lovade jag mig själv att ta en halvtimme antingen fredag eller lördag kväll, låsa badrumsdörren och faktiskt bli lite mer kvinnlig.
Det gjorde jag exakt två helger i rad innan det spårade ur fullständigt.

Idag var det verkligen hög tid att rycka hår från benen...

På 40 minuter färgade/noppade jag ögonbryn, rakade ben, filade fötter, gjorde hårinpackning, skrubbade kroppen och smorde in mig. För att nu sitta nöjd och välmående med mysbyxor i soffan.

Tänker att det inte borde vara så svårt att ha det här på agendan varje vecka. Kanke ska byta till en vardag? Blir det enklare då?

För det behövs ju inte så mycket tid och inte speciellt mycket lyx heller. En god tvål och ett par tända ljus så är man ju i hamn rent mysmässigt.

Nu ska jag skärpa till mig!

              

Ni som inte orkar med sånt - sluta läsa här.

Jag har ett underbart liv!

Jag har en fantastisk äkta man som även är min bättre hälft, min högra sida, min bästa vän.

Jag har tre makalöst fina flickor. De har var för sig tre unika personligheter som gör att de är lätta att älska.

Jag har fina, nära vänner.

Jag har jobb, bostad och är frisk.

Om jag skulle få leva om mitt liv skulle jag göra om allt, på samma sätt - igen!

Jag har dessutom lyckats baka en fantastisk chokladkaka! Livet är underbart.

Precis nu blev jag oändligt trött på vinter.

Jag har inte lust att städa mer här inne på mina lediga dagar, vilket är det enda jag kan fördriva tiden med medan Lovis är några få timmar i skolan.

Jag vill ut och gräva! Jag vill köpa nya buskar, jag vill dra skottkärror med täckbark, jag vill bygga gríshage, rensa ogräs, lägga stenar, sitta i solväggen med en kaffekopp, ta en joggingrunda, röja ur uthusen och skapa ordning och reda där, måla brädor....

Jag vill ut! UT!

Jag som fryser jämt och hatar snö måste ha plusgrader för att vistas utomhus annat än till och från bilen och nu är det hög tid - jag vill ut!

Bort snö-elände, bort!

Jag är rastlös. Mycket rastlös.

Min man tror jag har bokstavsdiagnos men det tror inte jag. Det kallas energi och det är väldigt bra att ha!



Här ska det hända grejer till våren, ja det ska det!

Är det någon som har en grävmaskin på garageuppfarten till utlåning?

Att bo på landet, långt bort från Seven-Eleven och Pressbyrån har sina mörka stunder.

Just precis nu blev jag våldsamt sugen på choklad. En tvåhundragrams kaka, bara min,  jag skulle vilja tugga i mig den som en smörgås. Big bite - snask och den är borta. Ni förstår vad jag menar.


Men nu finns ingen kvällsöppen kedja utanför uthusväggen så jag blir utan. Och egentligen är väl det bra men roligt är det inte.

Så var den lediga dagen slut och nu blir det jobb ända fram till helgen.

*Suck*

Det går tungt för mig just nu, hostar och snorar fortfarande och är inte alls på topp. Lovis tittade förvånat på mig förut när jag sa att jag skulle jobba.

- Men du är ju sjuk?!, utbrast hon.

En sexåring har lite svårt att förstå begreppet småkrasslig, att det inte betyder att man som vuxen får ligga hemma och slöa hela dagen utan vackert masa sig till arbetet och dra in pengar till matbordet.

Har sett inte mindre än tre olika apotek i huvudstaden. Senaste köpet var hostmedicin, vad nu receptfritt skräp kan hjälpa mig som läget är..

Lite ledsen och besviken idag . Klarade kvällen igår men rasade ner i sängen före kl ett.

Mina skavsår har inte läkt. OM jag kommer till stockholm vet jag inte om jag kan ha mina nya skor.

Näsan är röd som ett stoppljus.

Huvudet värker. Näsan rinner och jag har säkert nyst 200 gånger idag. Det blir man trött av.

Det är dammigt och lortigt och jag försökte faktiskt dammsuga men orkade bara köket innan jag landade utmattad i soffan.

Lovis är på djävulskt humör, är oklart förbannad på allt och alla. Varför jag, som knappt sett barnet på hela dagen får fan för allt vet jag inte. Jag vet bara att det underhåller huvudvärken på ett icke trevligt sätt.

Jag har ingen smak eller lukt (så blir det alltid för mig när jag blir förkyld) så jag tycker det känns värdelöst att trösta mig med ett glas rött. Fast kanske ska sopa i mig en flaska whiskey? När jag ändå inte känner smaken?

Då lär jag iaf somna gott och avseende dagen efter lär det ju inte bli någon skillnad mot hur det är idag ...

Jag hatar att vara sjuk!



Trots att vi har mjukt toapapper är näsan skinnflådd. Inte kan man lita på google heller. På sökordet toapapper kom det upp en bild på en brud som tryckt upp brösten under hakan... Vart är världen på väg?

Det här blev värre än jag kunde drömma om. Halsontet är borta men har ersatts av en vidrig huvudvärk som inte ens ipren orkar få bort.

Har en mördande trötthetskänsla i hela kroppen, kände mig utsliten igår när jag skalat potatis.

Inatt har jag snutit mig och sprayat näsan fler gånger än jag minns, får panik när det blir tätt och jag måste andas i munnen. Så nu blöder jag näsblod ovanpå allt annat.

Det ser inte alls bra ut inför helgen.