Det är något alldeles särskilt med att avsluta ett nytt år och skåla in det nya. Särskilt nu när både jag och Martin lärt oss uppskatta champagne.

Nytt för kvällen är att testa en rosa!

Gott nytt på er alla, vi hörs nästa år.

Det är vi det, vi som bor här.

Ute på vår gård ligger ett helt lass med grus. Djupfryst.
Våra gångvägar består av blank-is, jag är nästan rädd att bryta lårbenet när jag ska transportera mig till garaget, är ju inte tjugo år längre.

Tänk om vi varit smarta och fyllt några hinkar med sand i höstas!
Men det gjorde vi inte.

Knäckemacka med basilikaost och pesto.

Sitter bra efter bion, Pi, hela familjen.

Skapar-snö är kul. Vi tror det här är en ponny!

För en tid sedan såg jag en så fin klocka. Jag fick den i julklapp. Lycka. Den är så fin och jag är så glad.

Nästan lika glad som Linn blev när hon insåg att hon ska få åka till London på påsklovet.... Men jag grät inte av glädje som hon. Men det var en stor lycka det med att ge något som glädjer så mycket.

Familjen Johansson hittade många klappar under granen, dom hittades tidigt av den yngsta och larmet gick.
- Upp och hoppa, paket!, skrek Liten i arla morgon stund.

Så vi har hunnit spilla ut varm choklad över bordet, söla ner köket med ris ala malta, starta sprängfylld diskmaskin, fyller nu på badtunnan för tredje gången (hål?) och montering av klappar pågår.

Stort och varmt god jul till er alla! Ta hand om varandra!

https://cdn1.cdnme.se/cdn/9-2/646273/images/2012/pic_50d828f7e087c35cce4fac0d.jpg" class="image">

Färdigpackad för att åka till jobbet, ska tomta lite före.

Hoppas innerligt att julfriden kommit till jobbet, innan jag gick på tre-ledigheten fanns den inte i sikte någonstans. Men det vänder fort åt alla håll där så man vet aldrig.

Själv är jag lugn som en filbunke. Har varvat ner ordentligt. Som dom här två.

Less is more gäller inte för julgranar - så det så!

Granen är hemma. Skönt!

Tog med lite ris och pyntade vedspisen i köket, plötsligt blev det ordentlig julstämning!

Gott, vackert, mättande. Umgänge och småprat.
Årets julbord är över och jag sitter i soffan och jäser i pyjamas.

(Låg i pipeline, kunde inte posta igår)

Halkat ner till byn för att hämta lilla mamma vid bussen.

Så här ett dygn efter snöstormen är det skamligt dåliga vägar! Skitkommun, snåljävlar!

Givetvis är det tredje advent!

Tanken idag var att ett gäng vänner skulle med ut i skogen och hitta julgran. Vuxna och barn, glögg och pepparkakor. Mammor och pappor som hittar den bästa granen medan barn tappar vantar och ramlar över vindfällor och grinar.
Det är ju fina minnen - om tio år eller så.

Men det är full snöstorm ute. Katten Klara satt vid ytterdörren förut och tänkte nog gå ut och kissa morgon men när jag öppnade dörren vände hon imponerande fort med tanke på hennes kroppsform och rusade upp och la sig igen.
Hon har en otrolig partyblåsa så hon avvaktar nog till ikväll, hahaha!

Så vi får ta gran en annan dag. När vi ska få till det vete sjutton för det är ju mörkt på eftermiddagarna. Morgondagen är fullbokad.

I-lands problem. Det löser sig nog.

Min man har hittat en rea, igen.

Märkeskläder för män.

Det händer aldrig mig. Notera rabatten och vad han betalade.

Knallade upp till grannen. Vi skulle kika och mysa med kattungar, färga bryn och fransar och prata strunt.
Bra sysselsättning när gubbar jobbar över en fredag.

Klev in genom dörren och hojtade Hallå!, ( man gör så på landet om man är väntad) när det flög en kommentar från övervåningen;
- Oj, nej, kommer du, jag har glömt ringa, jag har magsjuka!!!

Well, jag och mina barn vände i hallen kan jag lova.

Nu har jag glögg-provning på egen hand.
Fick tips om en ny, Ripa. Helt ok men jag tror nog det är för mycket ingefära eller nejlika i. Får stickningar på tungan.

Ombyte förnöjer. Från allmoge till mer modern, avskalad jul.

- Vi har aldrig haft så lite pynt nån gång, muttrade ena tonåringen.

Men allt pynt är uppe. Nästan. Men jag har samlat ihop nissarna i grupper efter färg och inte lite här och där.

Jag är nöjd!

Har aldrig varit så här oengagerad den för den här dagen och det verkar vara lika för fler.
Inte en kotte på jobbet har glitter i håret. Lucia håller nog på att bli omodern.

Av oklar anledning kom inte tomtarna hemma upp i går. Eller oklart anledning, jag hade ingen lust efter att ha jobbat hela dan och sen dammsugat och torkat alla golv. Ville ha kväll. Kanske får de smyga in i vrårna i dag?

Den här veckan går tungt. Rak vecka och bara dagturer. En morgon kvar.

Stryker den här dagen ur minnet och ser fram emot en ny orörd imorgon.

Som nysnö över ett stort fält väntar den. Ska planera mina steg så det blir bra. Fast jag är mer än väl medveten om att det inte alls spelar någon roll vad jag planerar, det blir sällan så i slutändan.

Snabbt stopp på 'Martin jobb. Kaffe.

Visst fanns det mjölk men med skrämmande siffror på. Helt sjukt!

Nä, jag vill ha mjölk från svenska kor.

Idag blir det träff med Martins Norska arbetskamrater, julbord på Hankö.

Fantastisk miljö och julmat som smakar alldeles gudomligt.
Har bokat träff med Cecilie, champagne på rummet. Som i fjol. Vi kommer ha massor att prata om, som i fjol. Hon är Sykepleier och har nyss bytt jobb, alltid intressant att höra hur de jobbar på andra sidan gränsen. Vi har även barn i liknande åldrar och karlar som jobbar för mycket på hösten.
Ska bli så roligt att träffa henne igen.

Och ikväll är det fest också. Jag har nya skor, får väl se om det blir barfotadans för mig på slutet.

Kanske dax att börja packa? Vi åker om en timme och jag har inte ens börjat. Har fortfarande morgonrocken på mig.

Ett fint lager snö täcker trädgårdens alla skavanker.
Jag har skottat alla gångvägar på tio minuter, blev varken svettig eller trött i armarna. Fint puder bara kastades åt sidan.

Nu räcker det för mig. I min värld kan det nu få komma en cm nysnö i veckan för att det ska se vitt och rent ut.

Köpte en stor skål på Ikea, på fyndavdelningen.

Det tog ett tag men nu är den äntligen färdig. Var inne i riktiga blomaffären idag och köpte det sista.

Fem kilo julgrupp. Total kostnad kanske 150 kr.
Roligt sätt att spara pengar!

Och jag slår med glädje in klappar. Visst krymper kontot lavinartat men varför inte? Det finns en dag på året då man som förälder utan dåligt samvete får skämma bort barnen.
I ärlighetens namn är vi ganska strikta 364 dagar om året både Martin och jag.

Men julafton är det All in!

Varje år när jag slår in klappar tänker jag på scenen i Madicken. Den när hon går till Abbe på julafton med munspelet och Abbes mamma utbrister;
- Julklapp till Abbe! Det har vi ju glömt!

Blir gråtfärdig bara jag tänker på det.

Hos oss, och säkert hos många andra, får man fler klappar ju yngre man är. För fen största lyckan när man är liten är nog mängden med klappar viktigast medan de större är mer intresserade av vad det verkligen innehåller.

Pannan hade inte tänt sig i morse. Givetvis händer sånt när det är -15 grader ute och inte en människa är hemma på hela dagen.

I väntan på att värmen kommer igång igen (nu brinner det bra och det var iaf 18 grader kvar inne när vi kom hem) eldar jag i vedspisen.

Mysfaktor hög. Som värmekälla oslagbar.

Hoppsan, det var inte skumtomtar som tog kål på magen, det var förra veckans stress.
Igår eftermiddag firade vi Martin i all enkelhet och bjöd gästerna på glögg när de kom. Första advent och bitande kallt, passande tyckte vi.

Det tyckte inte magen min som protesterade bums efter en liten mugg.

Inte blev det bättre efter ett argt samtal från min man i morse att min bil minsann inte fungerar. Han hade lånat den och skulle med ett tåg, självklart var det i tid. Det dåliga samvetet orsakade svid i lilla magen hela dagen.

Men redan i förmiddags började jag min behandling så det blir nog snart bra med allt.

Bilen, som stod vid tågstation startade när jag kom dit och den står nu hos bildoktorn. Ska hämtas på onsdag, kostnad okänd ännu. Snälla mek-killen körde mig tillbaka till station och jag tog mig hem till slut.

Snart ska Martin hämtas, vi är ju en bil kort. Lyckligtvis kan jag samåka med Martin imorgon så det löste sig det med.

Dessutom hjälpte jag en släkting supersnabbt efter jobbet (lite stressad över hur eftermiddagen skulle bli rent logistiskt med bilar hit och dit) och tog några stygn.
För det fick jag en hel låda(!) skumtomtar! Då är det bra lyckosamt att det inte var små nissar som orsakade svidet i magen.
Men jag sparar dom ett tag.

Vaknade inatt, inte ett spår av huvudvärken men ett ordentligt molande i magen. Högt upp.
Magkatarr tänkte jag och förbannade att jag inte hade piller hemma mot det.

Vred mig länge och väl innan jag kom på att Martin hade lite samarin liggande. Ingen större effekt men framåt småtimmarna somnade jag i alla fall om.
Imorse var allt som det skulle igen. Och jag kom på vad som ställt till det i min mage. Tusen skumtomtar! Finns ju inte en mage som pallar med det. Goda var dom men i fortsättningen ska jag nöja mig med en eller två.

Det snöade så stilla och vackert i morse att julkänslorna kom på allvar.

Kunde inte låta bli att ställa fram några tomtar, de med vit luva. Älskar alla vita tomtar! Dom är så fina och nu har jag fått ihop en ganska imponerande samling. De har dessutom en makalös förmåga att föröka sig, köper säkert på mig fler på rean efter jul.

Shit. Flimmer framför ögonen. Sällsynt men illavarslande. Migrän på ingång.

Nu gäller det att somna fort. Så jag slipper. Det är inte helt okänt fenomen hos mig att efter mycket jobb och sedan avkoppling, så kommer huvudvärken från helvetet.

Glömmer ibland bort att jag faktiskt har migrän. Som jag för några år sedan kallade "latmans-sjuka". Fick tänka om gällande det. Jag tycker själv att jag är allt annat än lat och får numer nästan panik när ett anfall står på lur. Invalid i ett dygn. Inget för någon som mig.

Imorgon gråter grannens barn, jag äter upp deras skumtomtar.

Godaste av allt julgodis, förutom knäck.

Min farmor dog för ganska precis 7 år sen.
När vi tömde hennes lägenhet tog jag hand om alla hennes hemstöpta ljus.

Jag har inte slösat med dom så det var med stort vemod jag satte de sista fyra i adventsstaken.
Hon fattas mig. Men hon kommer inte tillbaka bara för att jag sparar hennes ljus i en låda.

1 december. Ny månad med väldigt lite jobb! Gillas skarpt av mor i huset vill jag lova.

Lovis har fått en chokladkalender (reklam, en stor fälg som står i snön på omslaget, gissa vem som kom hem med den?) och en Lego-kalender. Hon tror nog att vi föräldrar, som bara ibland köper en chokladkalender och oftast kommer ihåg den till tvn har blivit galna på riktigt.
J och L var inte så noga med kalendrar så det har aldrig blivit så viktigt här hos oss. Men något att öppna har alltid funnits, trots allt. Fast hon håller god min och säger inget om vår plötsliga generositet.

Nu är första luckorna öppnade, frukosten hållet på att avslutas. Martin ska ut och jaga och alla har sovit ut.

Idag ska kaninen dö fö. Martin vägrar låta den bo oälskad i ett kallt uthus hela vintern och har utfärdat varningar x flera utan att någon bryr sig.

Så innan tjälen blir för djup så ska hon idag åka till himlen.
Ska få upp snart och överdosera äpple, morot och pellets. Sista måltiden kan väl få bli lite extra njutbar?