Vänner
Idag lekte de precis som vanligt. När vi gick sa de hejdå till varandra och Lovis utbrast;
- Jag kommer att sakna dig NN!
Sedan i bilen när vi åkte förbi staketet kom;
- Åh, hon är så söt min NN!!!
(NN = icke namnad person)
Ljuvliga tystnad
Får man säga att det är lite skönt att hon försvann en stund?
Så fin!
Härom veckan frågade jag Lovis om hon ville ha ljuskrona eller glitter på huvudet på luciatåget. Hon var tyst i en sekund.
- Glitter mamma, jag vill ha glitter....!
Hon var den enda tärnan i tåget. Hon var mycket nöjd med detta. Diplomatiskt berömde hon en kompis;
- Vilken fin krona du har då. (Lite överlägset) Pillade sedan nöjt på sitt glitter som hon hade både i håret och midjan med ett belåtet leende......
(F.ö önskar jag att digitalkameran hade funnits för tio år sedan. Linn ser nästan identisk ut på sina lussebilder, hade varit roligt att få visa den otroliga likheten ....)
Utvecklings-samtalet
Laddad till max steg jag in i klassrummet. Stålsatte mig inför mötet. Var nästan lite nervös.
Väntade mig en sur och snorkig fröken som skulle läxa upp först mig och sedan Linn.
Men nej!
Hon var hur trevlig som helst, drog t.om ett och annat skämt. Oväntat trevligt möte.
Kritik som kom fram var jag tacksam att få veta, och i övrigt är hon en helt normal unge. Good to know.
(Den kritik jag hade mot skolan tog fröken inte personligt utan höll med och skulle vidarebefordra till de som har större beslutsrätt än hon själv).
En lustig sido historia i det hela. Eftersom Martin jobbade fick jag släpa med mig Lovis till skolan. Julia skulle vara inne på fritids och passa henne medan vi andra hade möte. (Så har vi gjort sedan Lovis föddes och hon är hela fritids lilla kelgris).
Igår var det en kille på knappa 20 år som praktiserade på fritids. Han har aldrig sett vare sig Lovis eller Julia.
Lovis knallade världsvant in och började prata med Julia och Linns kompisar.
Killen såg helt underbart förvirrad ut.
- Vem är detta, vem har hand om henne??!! utbrast han.
- Jag, sa Julia myndigt.
- Går du här?
- Nej, säger Julia glatt och fortsätter in som om det regnade ute.
Det tog emot, men jag var tvungen att förklara för honom hur det låg till. Han blev synbart lättad. Hade varit roligt att se vad han skulle ha gjort.... När han helt plötsligt fick ansvar för en okänd tre-åring.
Jag, Linn och fröken skrattade gott åt det hela.
Får jag presentera...:
Äntligen hemma.
Två glada flickor mötte mig i dörren, de höll på att placera ut ljus.
Hela nedervåningen nystädad. Tvättmaskinen hängd, det torra låg fint vikt. Diskamaskinen tömd.
Nu står Linn och lär sig laga Biff-stroganoff och ris. Jag behöver bara sitta här och dirigera från soffan.
Det är i sådana här stunder underbart attt se barnen växa upp till självständiga människor.
(Fast jag får panik en del dagar över att de växer ifrån mig!)
Treåring
Bra toatränad, håller tätt både dag och natt, inne och ute. Har ett bra språk, endast R;et saknas. Har lättskött hår, billig i maten (äter endast en-två ggr veckan) och har inga allergier.
(Undrar om det skulle kunna fungera?)
Just nu lever hon rövare på övervåningen efter fyra nattningar. Innan detta har hon matvägrat både på dagis (mellanmålet) och middag och kvällsmat här hemma.
Hon bråkar om allt. Jag menar det. Från vilka trosor som ska vara på till vilka stövlar. Om när vi ska gå till bilen, hur vi går till bilen, hur vi ska tilltala varandra här hemma, om hur ofta vi ska äta glass. Ja, listan kan bli hur lång som helst. Om hon får lite mer motstånd än hon räknat med blir hon nära nog psykotisk, läger sig på golvet, skriker och vrålar. (Eller springer runt och slår oss, kul med lite variation)
De där utbrotten kan jag hantera. Hon frigör sig, hittar sig själv och gud vet vad barnpsyk har för orsaker till detta. Men när mina ungar har veckan de testar läggnings-ritualen blir jag nästan tokig. Har alltid varit bortskämd med lättlagda barn (och borde ju kunna ta en veckas strul med jämnmod).
Tyvärr är jag mycket irriterad nu. Gissa vad?
Lovis älskar den reaktionen!
Prioriteringar
Väldigt roligt att se när små människor handlar, vad det är som hon tycker är viktigt.
I hennes vagn låg;
En stor påse potatis
Två flaskor julmust
Två risifrutti
Tre kiwi
Ett trepack med majs
Dillchips
Läkerol ask
Förutom potatisen (hon älskar potatis) som jag hjälpte till att packa på hennes initiativ skuttade hon runt och handlade resten på egen hand.
Hon var sedan noga vid kassan och packade sin majs, läkerol och risifrutti i en egen liten påse. Så söt!
Min vagn innehöll lite mer varor, vilket nog är tur. Känns lite tunt inför helgen om vi bara skulle leva av det hon tycker är gott.
Imponerad
Två flickor och två pojkar 9-11 år gamla lämnades ikväll ensamna i fyra timmar.
Föräldrarna (som även är ägarna till fastigheten de lämnades ensamna i) befann sig ca 1500 meter bort fågelvägen. Vad som helst hade kunnat hända, mor i huset var lite nervös....
När föräldrarna kommer hem sitter alla barn snällt i soffan och mumsar godis och ser på film.
Innan det hade de lagat mysmat, tacos. Lagat allt själva, ätit, och plockat undan allt och torkat av i köket efter sig. Inte ett spår!
De hade även tagit in hästarna helt själva och nattat dem efter konstens alla regler.
Jag är nästan lite sentimentalt tårögd.
Och så skäms jag lite, för att jag inte trodde detta om dem.
(Dessutom har jag fått en svärson under kvällen, detta är dokumenterat på bild. Hade det inte funnits massa sjuka människor som missbrukar barnkort hade ni fått se ett urgullit pusskort!!)
De är så underbara allihop! ♥
Gener
När vi var hos mamma/mormor i söndags fick Linn med sig en gitarr.... Just nu stränglös men en granne ska hjälpa henne någon kväll att stränga den och stämma den. Det senare är kanske inte nödvändigt, Linn kan inte spela än...
Det är nu jag inser på riktigt att gener kan hoppa en bit. Min pappa är den enda jag vet i släkten som hade vad man kallar musiköra.
Det är också vid dessa tillfällen jag önskar att han funnits kvar för att hjälpa henne.
Vi är ändå glada föräldrar att det är gitarr som är veckans intresse. Hur man än klinkar på en sån låter det aldrig lika illa i öronen som en felton på blockfjöjten eller ett feldrag på fiolen!
Feber
-Jag mår lite dåligt, vill sova här.
Helt ok, hon var lite varmare än vanligt och vi kröp ihop och myste under täcket.
Vaknade en timme senare av att hon var som en järnkamim. 40.7 i temp.
-Jag mår lite dåligt, säger hon igen. Jo, det kan mamma förstå!! I med panodil. Inget händer.
På med blöta handukar på huvudet. Flickan yrar.
Till sist efter ett par timmar hamnade tempen under 39 och vi somnade om. Klockan åtta återigen varm som glöd. Mer panodil.
Flickebarnet sover än. Stackars krake!
De stora sitter nu med bröderna Modin (som stannat över natt) och tittar på "Fucking Åmål". Vi hör en hel del fniss och "Fy" från TV-rummet. De är nog nå´t år för små men alltid lär de sig något!
Ibland blir det fel.
Idag fick hon en liten, liten groda av sin syster Linn.
Martin håller på att värma upp badtunnan, det kommer gäster ikväll.
Lovis, tyckte förstås att grodan skulle få bada lite, och släppte han i tunnan, i en lite sandlåde-sil.
LITET trauma larm
Medan jag promenerade från parkeringen mot sjukhuset för att arbeta ringer skolsköterskan.
-Linn har ramlat ner från en klätterställning. PIP, PIP batteriet slut i telefonen!!!
Rusar som en galning upp till avdelningen typ två mil från parkeringen och ringer halvgalen tillbaka.
Det var handleden som fått en smäll, hematom på båda sidor och Linn orkade inte böja handleden. SKIT.
Vi dividerade fram och tillbaka. Jo, vi kom fram till att en röntgen inte vore att överdriva.
Så åka hela vägen hem, hämta flickebarnet och tillbaka till samma parkering igen.
Akuten visade sig från sin bästa sida. Inne halv tre, träffat doktor, röntgat, träffat doktor igen och fått en linda, hemma igen klockan fem. Imponerande!!
Då kändes det inte som att det var någon idé att åka tillbaka. Har man VAB;at halva skiftet kan man lika gärna ta resten också. Farmor och farfar fick ledigt, de skulle ha haft barnen eftersom Martin kommer hem ganska sent ikväll.
Fick en solig eftermiddag hemma
Linns hand nu verkar helt ok. Svårt att avgöra sånt innan men hellre en rtg "i onödan", än att ignorera en fraktur!!
Dumt att spela Jeopardy med barnen......
