Mysig kväll. Hela familjen var samlade kring matbordet, trevligt. Maten var god. Jag nämnde att jag gillade såsen (som vanligt utan recept, ett experiment) och Julia höll med men tillade:

- Synd bara att vi aldrig får den igen.

För tyvärr är det så. Utan recept är det omöjligt att göra samma sås två gånger. Eftersom jag sällan gör sås på recept har vi också fått oätliga såser då och då..... Då är det ju bra att vi inte får den igen.

Men ikväll gick det alltså bra. Lovis åt riktigt ordentligt så efter maten erbjöd jag henne popcorn, en stor favorit.

Hon hoppade jämnfota i köket och skrek av lycka.
- Du är så snäll du, stumpan!, sa hon sen och kramade om mig.

Vad vore livet utan ungar? Säkert sovmorgon när man vill, mer pengar på kontot och minimalt med tvätt.

Glädjen de ger för att vi offrar ovanstående är i kubik. Visst är jag trött ibland, det erkänner jag gärna men jag skulle inte ändra på något om jag skulle få leva om livet. När livet går tungt är de anledningen till att gå upp på morgonen. När livet leker tripplar de lyckokänslorna.

De ger mig perspektiv på tillvaron. Att stanna och se myrorna kämpa skulle jag aldrig ta mig tid till utan en barn-hand i min. Inte heller ha långa samtal om vad som händer när vi dör. Förundras tillsammans med barnen över att vi faktiskt har blod som forsar fram under huden hela tiden.

Och en kram av en älskad unge. Den är värd allt. Tusenfallt.

Efter en lugn och behaglig kväll, ingen trotsig tre-åring utan en läggning utan bråk, ställde jag mig i duschen.

Länge.

Roade mig sen med att smörja in mig. I och med ombyggnaden har vi satt upp en hylla helt ur-akut, ibadrummet för att få plats med alla saker man måste ha.

Jag är ju inte van dess placering än, utan strök i huvudet med en riktig dunder-smäll. Då hördes från en liten säng;

- Man får inte väcka små barn som sover. Man ska smyga och vara tyst!

Förlåt hjärtat......

Dagen hitills har gått lysande för tolv-åringen.

Väckt, givetvis, med skönsång från familjen Trapp (nja, med god vilja lät vi nästan lika bra) och en hög med paket. Så ska det vara!



För någon som är van att dra sig till kl tio, och inte vara pratbar förrän framåt elva en ledig dag skötte hon sig utmärkt i morse. Vi såg iaf en skymt av de blå.....

Trött men glad åt ny Mp3 och en egen mixer som ska förse oss med nyttiga frukostar.

Släkten har varit här och kläder, presentkort och reda kontanter har fått flickan att fullständigt lysa av lycka. Tur att hon har öron annars skulle leendet klyva huvudet......

Så allt är i sin ordning.

Återkommer.

Vart tar åren vägen?

Det var alldeles nyss jag kom hem, osäker och nervös första gångs förälder, med en liten, liten flicka. Den vackraste jorden någonsin skådat. (Sen kom två till, underbara, vackra och begåvade utöver det vanliga men hon var först).

Julia.

Imorgon fyller hon tolv. TOLV ÅR! När hände det?

Kolla in tjejen, som varit hos frisören (present av farmor och farfar). Hon blir farlig om några år.....


Hon blev plötsligt så....stor.
Min bebis. Tänk. Om fyra år ska hon övningsköra. Om 6 år blir hon myndig.

Grymt snygg i håret är hon, tycker vi här hemma, (varit hos min fríssa)!
 
Grattis smulan på födelsedagen imorgon. Jag vet vad som ligger i paketen......

- Aj som f-n, skriker Linn och haltar in i köket.
- Lovis kastade en bok på mig!

Från vardagsrummet hörs ett bubblande barnskratt. Lovis skrattar så hon nästan välter omkull.

Nu springer hon runt med boken efter Linn och bara väntar på att få till den ultimata träffen, igen.

Gull-ungar ♥

6.30
- Mamma, det är ljust ute, det är morgon nu!

7.45
Somnade flickebarnet om. Jag också. Sen sov vi ända till klockan nio vilket verkligen var skönt.
- Nu då mamma, nu har jag sovit, kan vi gå upp nu då?

En stilla fundering drar genom mitt huvud. Hur ska vi kunna sova framåt sommaren? När det endast är mörkt mellan midnatt och klockan två. Fast förra sommaren, under semestern, sov hon ända till nio i sex veckor. Hoppas på en repris, det gör jag verkligen!

Vår lilla Lovis är väldigt modern. Idag äter hon efter Atkins-dieten.

Endast stek hos farmor, ratade potatisen. Ingen sås heller men smörklicken till potäterna åt hon upp innan den hann smälta.

Nu till kvällsmat åt hon kokt korv. Hade brödet som servett. Inte en smula åt hon av det.


Men en annan dag har hon kolhydrats-dieten.(Inte så känd utanför våra väggar är jag rädd).  Då äter hon bara makaronerna eller riset. Så under en vacka får hon i sig det hon behöver.

(Tror och hoppas jag).

Just nu kretsar våra tankar bara runt det nya badrummet. En liten annons i tidningen om en butik som sålde ut sina utställningsmöbler skapade stor munterhet och vi åkte tillsammmans in till stan. (Inte Julia dock, hon står helst över sådana aktiviteter nu för tiden.)

Vårt mellersta barn är inga större problem att ha med sig i möblerade och befolkade affärer. Hon uppför sig riktigt bra, ser sig för osv. Små utryck som "Coolt" och  "Kolla vad häftigt", poppar upp ibland, annars märks hon knappt.

Det gjorde däremot hennes lillasyster. Märktes alltså. I de första affärerna sprang hon som en tok. Öppnade lådor, gömde sig i duschar osv. Ett kar var fyllt med vatten och jag var faktiskt rätt säker på att hon skulle lyckas bada med kläderna på innan vi kom därifrån. Torra.

Sen skrek hon i två affärer. Då fick Martin nog, slängde in henne i sin bil och återvände hem. Jag fortsatte själv i några butiker men gav upp. En familjeutflykt känns liksom lite rumphuggen när man blir själv. Nästa gång vi ska försöka oss på att handla ska vi låna ut det lilla barnet till någon.

Finns det någon frivillig?

De sista två veckorna har Lovis inte velat vara på dagis.

Värst har det varit för Martin (bortsett från Lovis då) som lämnar flest mornar av oss. Hon har storgråtit och vägrat släppa taget om honom.

Nu har hon varit ledig i fyra dagar. Vanligen efter en så lång ledighet vill hon dit men idag, nej.

Hon är inte alls sugen på att åka dit. Väl där säger fröknarna att hon leker och har hur kul som helst. Det känns ju bra men de gastkramande gråtattackerna vid lämningen sitter ju kvar hos mor och far på jobbet. Vi känner oss som skurkar.

Varför är jag inte lyxhustru? Varför går triss-lotterna aldrig in med 25´000 i månaden i 25 år? Ungen älskar ju att gå här hemma på gården och skrota dagarna i ända. Tänk om man hade möjlighet att få ge henne det! Varje dag!

Jag tycker ändå att det är bra med dagis. De har något som kallas pedagogik där som helt saknas här.... Klipp och klistra och rollspel med moraliska undertoner ligger inte för mig. Så därför överlåter jag den delen med varm hand till utbildade människor.

Nu har Lovis cirkulerat runt mig ett tag och undrat när vi ska åka. Kanske går det lite lättare idag....

Magi.

Igår en sjuk flicka. En god natts sömn. Idag en flicka som har varit hemma med pappa och röjt järnet. Allt är förberett för en VAB-dag för min del imorgon men det är bara att inse, ungen är frisk!

Avvaktar trots allt kvällen men dagis är förberedda på att en livlig flicka troligen kommer till dom imorgon.

Nu sjunger hon "Ja må hon leva" för fullt. Hennes leksaks-hästar fyller tydligen år. Dessa barn, vilken förmåga att läka de har!

Min flicka var superbäst hos doktorn. Visade upp sitt öra i samma ögonblick han klev in genom dörren. Småprat med totala främlingar ligger inte för henne.

Han fick lyssna på hjärta och lungor också utan ett knyst från Lovis. Sen kom spateln fram.

- Tänkte att jag skulle lysa lite med min ficklampa och titta i din hals, säger doktorn
.
- Nej, säger Lovis alldeles lugnt.

- Får jag inte det?!, undrar doktorn, förvånad över denna vändning

- Nej, för jag har inte ont där....!

Jag såg doktorns leende och anade att Lovis psykade ut honom med sina stora oskyldiga blå ögon, (den där blicken som till och med får mig att servera en kaka eller godisbit).

- Nehej, du har inte ont där... då kan vi väl hoppa över det då, (Lovis blir nöjd).

Eftersom hon var stygg i ena örat fick vi följa med doktorn för att få ett recept. Om hon inte blir bättre av sig själv de närmaste dagarna ska vi ta en PC-kur, annars slipper vi (hoppas vi slipper, hoppas vi slipper!)

Nu var hon mer bekant med doktorn så när han kom med receptet snappade hon snabbt som ögat tag i det. Sen ville hon hem. Allt var över på 10 minuter och jag var väldigt stolt. ( Nu slapp vi ju iofs stick i fingrar och halsprov, det kan vara lite marigt men duktig var hon!)

Så nu hoppas vi på ett naturligt och snabbt tillfrisknande!

Lilla örat gör så ont, så ont på Lovis.

Ringde därför rådgivningen, hon har nästan 39 graders feber nu. Fick tid på Gripen sent i eftermiddag.

Så nu går Lovis runt och undrar när vi ska åka till tandläkaren....

Hon är, tack och lov, inte så van att umgås med doktorer. Sist hon träffade någon vitklädd var det just tandläkaren. Vi får se om hon gapar eller vänder fram örat sen.

Ny rapport.

Lovis: Halvrisig
Martin: Risig
Linn: Riktigt sjuk, igen

Linn deltog på  familjemiddagen hos farmor och farfar mestadels liggande på soffan. Åt artigt en halv portion, det är vad man kan få i sig när allting smakar absolut ingenting. Glassen hoppade hon över helt, säger en hel del eller? Så hon blir allt hemma med mammi (stulet från Mia och Klara) imorgon hon.

Lovis åt absolut inget men röjde med sina kusiner. Ett missöde i badkaret då Lovisa halkade ur med buller och bång fick dock tårarna att börja spruta även på Lovis, så det blev lite akut att ta sig hemåt.

Är inte Linn bättre imorgon får det bli ett besök på den exellenta vårdinrättningen som även kallas vårdcentral. Diagnos kan man egentligen lika gärna singla slant om här hemma. Kanske kan tjata mig till ett CRP om rätt doktor är där. Får jag "fel" doktor skickar han oss till Göteborg för utredning.....

Jag tar tillbaka allt om vilken otroligt sjukdomsfri höst vi har haft, nu har vi fått mer än vi behöver. Skräp.

Här har det handlats hela kvällen lång. Hundar, halsband, hästar, dockor mm har bytt ägare.
 
Vår nya lilla affärs-kvinna Lovis har öppnat butik i sitt rum minsann. Där säljer hon av sina leksaker med lätt hjärta för pengar hon gått runt och gett oss så vi ska ha råd att handla.

Varorna kostar 3, 5, 9 eller 12. Ingen valör alls efter. Hon scannar in varje vara, lägger dem i en 5 liters fryspåse och har en oerhört proffsig min när hon räcker fram påsen och påtalar att det kostar 3.

När jag kom in i hennes butik och såg mig omkring fastnade jag för en nalle på hyllan. Den fick jag inte köpa, för den kunde hon inte köra på rullbandet. Så det så. Det blev en citron av plast istället.

Det är så roligt nu när dessa roll-lekar kommit igång på allvar. Hon märker att vi också leker och hänger på. Det ena ger det andra och hon lär sig otroligt fort. Fy vad hon växer!

Suttit och ätit lite rester från familjens middag. Kyckling och sås. Hasplade ur mig till gubben vilken underbar sås han fått till.

- Den har inte jag gjort, det var Linn. Själv.

Inser att jag snart kan delegera över maten helt och hållet. Jag har inget mer att lära den flickan. Vad ska det bli av henne? Ruggit duktig i grytorna!

Min minsting är bara tre år, tre äpplen hög ungefär men har världens bästa självförtroende. Underbart.

När jag berömmer henne för något kommer de härligaste kommentarer, tex;

-Jag är jätteduktig jag!

-Jag kan det här jättebra!

-Jag är den snällaste som finns!

Eller den bästa av dom alla. Nu när vi ätit middag (underbar gryta som maken kokat halva dagen medan jag jobbat) ville liten se på film.
Jag satt i soffan och försökte få igång filmen men det ville sig inte. Då fick jag syn på att sladden till den externa hårddisken inte satt i, (ja, vi har filmer på hårddisk, säkerhetskopior ? Harkel...) Jag hade inte minsta lust att lyfta den nyss avslappnade kroppen ur soffan för att sätta i den och gjorde en chansning.

- Lovis, sätter du i sladden där, den där svarta.
- Nej, jag kan inte. (Nej är ett väldigt populärt ord)
- Prova lite hjärtat, lirkade jag. Givetvis klarar en unge, född på 2000- talet att sätta i en USB kontakt.

- Jag kunde! Jag kan allting jag!!

(Lite som Lotta på Bråkmakargatan, helt underbart lycklig när det blir som hon vill, hon kan bli lika arg också.....)

Flera kvällar i rad har Lovis efter läggdax bäddat om och lagt sig på golvet. Sover som en stock, så det är inget problem att lyfta över henne i sängen.

Undrar bara varför.

Någon som har någon idé?

Men söt är hon.