Två par istället för ett men vad gör man inte, bara de viktiga skorna blir köpta! Lovis vägrade prova några gymnastik-skor innan jag avgett löfte att hon skulle få köpa de svartvita.... De är två storlekar för stora men jag ska gömma dem ikväll och hoppas på att hon glömmer dom. 
Det var 70% rea på dom så till våren tycker jag nog att det var ett bra köp....

Hittade den här:

Självporträtt:

Tada! Nyhandlat i Göteborg, visserligen från en stor kedja men Lovis gick med på att klä på sig och inte åka till dagis i pyjamas.....
(Kan vi göra sen när vi känner dem bättre..)

När jag ser ut genom fönstret påminner det om älgjaktsväder. Dis och dimma. Möjligen är det aningen varmt men det syns ju inte genom fönstret...

Har just inget vettigt att skriva. Ska till dagis idag, skittråkigt att sitta där som ett fån, Lovis är ju ganska van dagis-unge. Hon leker med allt och alla, utom med mig då förstås.

Fast visst är jag glad och stolt över att hon tar förändringar så bra, inbillar mig att det betyder att hon är trygg i sig själv. Och att det beror på att Martin och jag har gjort något rätt.... *Självgod*

Så var det snart slut på sommaren. Lovis ska till sitt nya dagis idag för första gången. (Ett byte kommunen tvingat på oss genom att spara bort det hon gick på).

Det här kommer bli jättebra. Många av hennes grannar finns på samma lekgård och den goaste fröken hon hade på det gamla, bytte ställe förra året,  och tar hand om inskolningen.

Jag räknar med en lugn och smärtfri vecka.

Jag hörde igår hur sänglampa efter sänglampa släcktes (ja, vi har ett lyhört hus). Martin somnade och mina egna ögonlock kippade.
Dags för sömn.

Då pep Lovis till. En olycka i sängen. Oj vad hon var ledsen! Jag tror det hänt en gång förrut. (Det gjorde att jag i våras tog bort den plastade frottén..... Resten kan ni tänka er själva).

Storgråtande stod hon i sitt våta nattlinne.
- Jag drömde mamma, jag kände inte att jag var kissnödig - nu blev det tokigt!, grät hon. Och jag fyser, och det svider på benen!

Fick lugnt förklara att det inte var någon katastrof att tala om, värme finns i duschen och då försvinner svidet oxå. Martin fick uppgiften att renbädda.

Vi jobbar ba ihop om nätterna, minuter senare befann sig en nyduschad tjej med rent nattlinne i renbäddad säng.

- Nu svider det väl inte längre gumman?, undrade jag när jag stoppade om henne.
- Jo, i mina ögon!
Någon minut senare hade hon somnat.

Ja, just det. Lovis hade egna pengar med sig och självklart handlade hon en del... (Julia och Linn handlar så normala saker så det är inte så skoj att berätta om)

En tiara med rosa fluff, en lite rosa fluffig handväska, halsband och diadem, tre godis-remmar och en gigantisk stor klubba.

(Har inga bilder tyvärr, Linns kamera saknade batteri, vår kamera var kvar hemma och Ninas befinner sig i Kina).

När Lovis satt i kärran på Liseberg med alla sina nya prylar utbrast hon:

- Alla tittar på mig, de tycker att jag är gör snygg!, på bredaste dialekt. 

Snygg är kanske inte den bästa beskrivningen men ursöt - det var/är hon!

När jag får småbarnsföräldrar på tråden (telefon) inser jag att mina småbarnsår är över.

Det kan ibland kännas vemodigt, vi planerar ingen ny tandlös människa som ska kläs i söta kläder och stoppas om i ombonad vagn.

Men, vi har heller inga vaknätter och supertidiga mornar längre. Allt oftare går jag upp på helgerna före Lovis (det är ingen svårighet att gå upp före de stora, de får sparkas ur sängen framåt elva), och snor åt mig några minuter själv. Det måste ju betyda att jag är i fas med sömnen?

Minns en tid, när Julia och Linn var små, då den högsta önskan var:
Sova hela natten, mellan 22 - 08.
Det tog några år men plötsligt hände det. Om och om igen. Det är lätt att glömma hur bra det är nu men så kommer de där samtalen av supertrötta mammor och jag minns. Vilka små terrorister och torterare de små är emellanåt.

Men älskade ändå, genom en dimmig syn.

Ny dag, nya möjligheter eller hur man nu säger.

Har inte mycket att skriva, dagen är ny. Har suttit en stund med min kaffekopp i all enkelhet och njutit av en tyst morgon. Nu har emellertid pratkvarnen kommit upp för att göra mig sällskap. Och arbetsledning. Oj, vad hon kan delegera!

- Mamma, jag vill ha...
- Mamma, hjälp mig...
- Mamma, färdig!

Men det kommer kompisar på fika om en stund, då tappar hon lite fokus på mig. Tack och lov!

Småregn.

En önskan att göra om.

Rastlösa barn.

IKEA! Ja, vilken jättebra idé! Eller inte....

Med Martin borta i grannlandet hade jag givet tre vackra flickor med mig. Den tredje flickan har ett icke fördelaktigt inre just nu, vilket fick det två timmar långa IKEA besöket att bli en pina för oss andra.

Hon har ju med råge passerat tre-års strecket och hon själv annonserade att hon ville bli inlämnad i lekrummet. Alla papper fylldes i av mig, som darrade av lycka att få strosa i en hel timme med de stora. Men jag hade inte behövt bli så känslosam. Vi hann inte ens gå därifrån så vrålade flickebarnet att hon inte alls ville bli lämnad alldeles ensam. 

Sen straffade hon mig, för sin egna idé resten av vandringen runt varuhuset. *suck*

Har dessutom köpt ett ljus som var så tok-stort att det inte passade i min enorma ljusstake. Ska gå och lägga mig tidigt tror jag!

En kompis får hals över huvud åka och hämta hem sin son idag. Tanken var att han skulle tillbringa 1½ vecka i sus och dus med en kompis i Frankrike men... Längtar man hem så gör man.

Linn undrade lite försiktigt:
- Blir inte det väldigt dyrt att åka iväg och hämta honom?

Förklarade då att när det gäller barnen, då finns ingen prislapp. I vissa lägen måste man, för att man faktiskt vill, sina barns bästa. (Sa sedan att hon kunde glömma barnsemestrar längre bort än Arvika, min plånbok är väldigt tunn just nu).

Lider med den hemlängtande gossen. Tror inte han läser min blogg men ifall:

- Håll ut vännen, din mamma kommer snart! ♥

För tre veckor sedan parkerade jag bilen och gick in i huset.

Sedan dess har mina nycklar varit borta, igen.

Vi har letat igenom varje jacka, kontrollerat gräsmattan och tittat i alla lådor. Inga nycklar. Eftersom det är helt omöjligt för mig att ta mig hem utan nyckar visste jag att de fanns här hemma.
Därför misstänkte jag troll eller spökeri. De kan ju inte gå upp i rök!

Idag när vi kom hem från Grums låg mina nycklar på byrån i hallen, som sig bör, likt ett mirakel.

Gick till Julia som satt i grodan ro på altanen och frågade var, vem, hur???!!

Jo, hon hittade dem i lekstugan. (Vad hon gjorde där sa hon aldrig).

Hur de hamnade där inne har nog inget med trolleri eller spökeri att göra. Jag har en misstänkt..... (som jag trott slutade stjäla och gömma nycklar för två år sedan, måste varit ett litet återfall!)

Lovis är sin fars dotter, helt klart.

Hon och jag begav oss till skogen på svampletning, (hittade lite men mindre än förväntat).

När vi skulle ut ur skogen sneddade jag för att kunna följa en dikeskant bortöver för att sedan vända och kontrollera andra sidan på väg mot bilen. Väl ut på vägen vandrade jag iväg (bort från bilen) och Lovis hängde mig i hälarna:

- Du går åt fel håll mamma, bilen är där!
Och så pekade hon bortåt vägen, där bilen stod parkerad bakom en krök, hon kan omöjligt ha sett den.

Mycket imponerande, själv har jag gått vilse ett flertal gånger, även efter fyra-års ålder...

Vet inte om jag ska vara stolt eller orolig.

Tjejerna, de stora, har alltid snabbt funnit umgänge på campingar. En hel hög av småbrudar har fyllt vår husvagn och förtält och delat filt med oss på stranden.

Nu cirkulerar det oroväckande mycket pojkar runt vår husvagn, på cykel, lite så där i förbi-gående....

Hjälp.

Är det nu det börjar?

Spöregnet gjorde at jag gav med mig. Martin fick starta upp toaletten i husvagnen, något jag motsatte mig förra året.

I en sådan här toalett ska det vara special-papper. Som smälter (på lång tid...).

Julia spärrade upp ögonen.
- Smälter? Men.. om jag torkar mig... Nä, vad äckligt!!

Glatt inser jag att det är en mindre som går dit. Lovis har således egen toa!

Idag är det Linns födelsedag! 11 år minsann.

Hon har nöjt öppnat sina paket nu på morgonen och väntar på släkten som dyker upp i eftermiddag. Hon har varit lite ambivalent sista tiden och inte riktigt bestämt vad det är hon verkligen hon vill ha, därför löste vi det med en peng.

Så nu, just nu, vill hon ha en sån här....
 Ipod Nano

Men hon vill gärna ha en kamera oxå....  Det är i sanning inte lätt att vara barn i ett konsumtionssamhälle!

Första semesterdagen och det har regnat hela natten. Nu är det uppehåll, hoppas det håller i sig i si så där fyra veckor. Gärna lite sol oxå, det gör ingenting...

Idag ska det pysslas lite, vi har en födelsedag att fira här hemma imorgon, Linn blir 11 år. Jisses vad tiden går. Det känns inte som det var längesedan hon låg på golvet på en filt och viftade med armar och ben. *Suck*

Ska snart köra ner Linn till frissan. En födelsedagspresent från farmor och farfar, en riktig hår-makeover med klippning och slingning.
Spännande!

Sitter här med morgonkaffet.

Ler lite åt gårdagskvällen. Gick ut och kikade på dammen igen när Lovis somnat, skulle bara titta, inte greja mer. Gick ut vid nio och kom in kvart i elva, grejade en hel del.... Julia hade hängt med kompisar hela kvällen och jag funderade på att gå och hämta hem henne, ovanligt att hon glömmer tiden, (hon skulle vara hemma tio). Linn sov hos en kompis och Martin var på lite jobb så huset var väldigt tyst igår.

När jag kommer in låg en söt lapp på spisen:

Stackarn, arg och irriterad på sin mamma. Hon glömde tyvärr att gå ut på altanen, då hade hon ju sett mig. Hon fnissade när jag gick upp till henne och berättade var jag varit, så jag är förlåten.
Jag glädjer mig över meningen "Du kunde skrivit en lapp!", det är något jag tjatar om att de ska göra när de går till kompisar.
Men nu kan hon iallafall! 1av 3 inskolade i lappsystemet - inte illa.....

Den hemliga resan... City, shopping, pizza och sen det bästa av allt (tycker ju jag då) bus ock lek i en studio! Smink, kläder, fläkt.... Ja, allt ett par tjejer på väg in i tonåren bara drömmer om att få göra!


 

...inga dåliga väder, bara dåliga kläder!

Lovis har efter en tupplur tillfrisknat och är åter sig själv = pigg, glad och kompis-sugen.

- Jag går upp till Felix en stund mamma, sa flickan nyss.

- Men hjärtat, det spöregnar ju!, utbrister jag. (Vuxen och tråkig)

- Det gör inget, jag har det här på mig, säger hon stolt. Stövlar, galonbyxor, regnjacka och ett paraply som extra tillbehör var ordentligt monterat på den lilla kroppen.

- Jaaa.... då så, sa jag lamt och lät henne gå.

Men jag spanar neråt  vägen (Felix bor uppströms). Om hon kommer farande i en fors av vatten. Regnet är som en vägg utanför fönstret. Helt otroligt!