Nöjd!
Gjorde ju en foto-bok till Lovis för någon vecka sedan. Nu har den kommit! Kan varmt rekomendera detta sätt att få ordning på bilderna.
Lite dyrt kanske, 450 kronor för en bok på 36 sidor (ca 75 bilder satte jag in, några förstorade jag upp så det går ju att klämma in betydligt fler utan att det kostar mer).
Men boken är av bra kvalitet, sidorna i rejält papper och jag är bara såååå nöjd. myphotobook.se
Rekomenderas således!
Åh!
Lovis låg nerbäddad, mätt och belåten, i rent och fint nattlinne med renskrubbade tänder, inte sovande men på mycket god väg. En liten puss från mamma och pappa bara så sov hon sen.
Linn har dessvärre ont i halsen och huvudet. Inte bra alls. Jag har roligheter på jobbet imorgon (ska inte alls vara där utan på scandic på spännande föreläsningar hela dagen), och vill helst inte VAB:a.
Men är ungarna sjuka så är dom...
Är hon inte jätteskruttig klarar hon sig nog själv hemma, rejäl sovmorgon till elva, filmer och dator... Men är det feber och elände känns det inte roligt att lämna ens en så stor tjej själv.
Det kan ju också rätta till sig under natten, sömn kan ju göra underverk!
Premiär!
Julia och Linn ska sitta barnvakt + lägga Lovis helt själva!! Vi är på lagom avstånd - skolan fem minuter bort och det absolut värsta som kan hända är att hon är vaken när vi kommer hem.
Känns som ett bra första steg i barnvakteriet. Vi är nära hemmet, vi är spik nyktra och kommer inte ens hem särskilt sent.
Men lite pirrigt är det!
Min lilla apa!
Det gamla äppelträdet är helt super att klättra i tycker Lovisen!
OK!
Så blev fyra-års kontrollen äntligen av oxå idag.
Lovis var otroligt samarbetsvillig till en början.
Berättade glatt vad pojken i den pedagogiska boken hade för sig.
- Du kan många ord och har väldigt bra fantasi!, sa barnsköterskan. Yes - det vet vi redan tänkte jag.
- Lovis, kan du måla en gubbe åt mig?, var nästa del.
- Och här är svansen på trollet och nu har han hår oxå, nu ska han springa till skogen och jaga rävar!, tjattrade Lovisen. Gjorde en liten krumelur på pappret och tittade sen på sköterskan och undrade:
- Vet du vad det här är då?
- Neeej....
- En snigel! Och nu slingrar den iväg här över heeeela skogen, tjohej!
Då avbröts målandet och Lovis skulle trä 10 pärlor på tråd. Pärlorna var stora som bowlingklot och snöret stelt så det tog ca tio sekunder.
- Nu får du skriva Lovis på det där halsbandet, för det vill jag ha med mig hem en annan dag!, begärde pratkvarnen och då byttes det aktivitet igen..
Hörseln var u.a. Bra att veta för som hon skriker har vi allvarligt funderat på om hon har en nedsättning.
Så var det synkontrollen. Halvägs in ville inte Lovisen mer. Näpp. Inte ha pirat-lapp, inte sitta kvar på stolen. Inte vara kvar alls. Inte en sekund till ville hon samarbeta.
Då fick hon hoppa lite på ett ben och balansera för att få en liten paus.
- Ja, hon har ju bra balans och god kroppskontroll. Rör hon sig mycket ute?, undrade sköterskan. (Joo, en del. Sitter typ aldrig still....)
Sen dax för synen igen.
- Nej, jag vill ju inte!
Med en viskning om att hon fick välja vilken glass hon ville på vägen hem mutade jag ungen till samarbete. Och det gick!
Hon satte sig och pekade ut de där bokstäverna i en hast så vi fick vår OK! stämpel i nacken och fick fara hem.
Vår lilla älskling....
Mutan....
Psykopat
Arg och ledsen var jag. Besviken.
Tittade stängt på Lovis och hävde ur mig:
- Ska du bli psykopat när du blir stor eller?!
- Jaa, det vill jag verkligen, säger Lovis allvarligt med sina oskyldigt blå ögon rakt i mina.
Igår kväll hos farfar hade hon undrat vad han skulle bli när han blev stor. Svärfar tyckte att han redan var stor. Att han nog var färdig som han var.
- Jag ska bli psykopat jag, sa Lovis nöjt. Det har mamma sagt!
En annan syn på saker...
Vi maten senare började hon berätta.
- Jag åt frukost där mamma, köttfärslimpa och yoghurt. Det var gott!
- Köttfärslimpa? Ja, jo, det.... är säkert gott även till frukost. Tänkte en stund på det och klurar på om det kan ha varit en skinksmörgås. Limpa med köttpålägg = köttfärslimpa?
Ja, ja. Oviktigt.
Sen berättade hon att de fått en liten, lite bebis där oxå! Åh, vad den var söt, det skulle vi ha klart för oss. Då blev jag lite fundersam. Jag har inte varken sett eller hört någonting i den vägen hos kusinerna. Dessutom var båda föräldrarna ute i lekparken - utan ovan nämnda söta bebis.
Men.
Kanske det ska komma en liten, liten söt bebis? Som inte jag vet. Det vore roligt! Men jag har känslan att det inte kommer att vara så. Egentligen. Att Lovis har hittat på lite. Det är väl det som kallas fantasi-foster?!
Alive!
Tystnaden lade sig klockan 01.30 och höll sig till 6.30. Vi är mycket nöjda vi mammor som fått sova litegrann... Skolan är nu renare än den var när vi kom - en present till barnen, de kanske slipper problem i övre luftvägarna ett tag.
Nu ska vi slappa lite, Martin är på mässa och Lovis röjer hos sina kusiner och jag fick inte hämta henne än på ett par timmar. Vissa ord är underbara att få i telefon, tack A och M!
Övernattning
Eller sova och sova. Det blir nog mer att ligga och lyssna på fniss en hel natt!
De har en tradition på skolan att sexorna fixar övernattning för alla på mellanstadiet för att de nya fyrorna ska känna sig välkomna och snabbare komma in i gänget. Gulligt och mysigt. Det fungerar också, skräcken för De stora på skolgården är obefintlig.
Är man stor måste man vara snäll, så är det och det fungerar faktiskt på Tolita-skolan.
Först grillar alla familjer med barnen och när föräldrarna åker hem med syskon så drar discot igång. Sen är det väl meningen att barnen ska krypa i säng framåt tolv-tiden men det har ju aldrig fungerat förr....
Känner mig ändå lite nöjd med att jag blev inbjuden, av mina egna barn, att få vara med.
Kanske är jag inte jätte-töntig ändå...
Barnslig eftermiddag.
Fick hjärtklappning och lätt yrsel av att titta ner från den korta banan. Feg eller förståndig, jag vet inte. Men oåkt av mig förblev den.
Lovis for runt som en vilde från första till sista minuten. Kändes oerhört bra att hon var på en plats som verkligen tillåter och uppmuntrar ett sådant uppträde! Kul hade hon med sin kompis och med kusinerna som dök upp.
Att det var näst intill folktomt så när som på oss 8 gjorde heller ingenting. Hugo kunde cykla så länge han ville, barnen kunde hoppa studsmatta tillsammans i varsin bur och ingen som helst kö till en enda liten aktivitet. Vardagar är bra dagar om man verkligen vill röja sig trött!!
Barnen härjade så pass att de satt helt still och fikade i ca 15 minuter innan de drog vidare - ett mirakel..
Nu blir det dusch och vad jag tror, en väldigt tidig kväll för en liten, nöjd men sliten flicka!
F.ö
Måste gå upp och väcka henne tror jag, känns lite ensamt här nere i köket.
Morr....
Inte så värst.
Om jag som besökande missar att avboka blir det väsen men när de missar - Ett falskt leende och "Jag vet inte vad som har gått fel..."
Hade ganska många fula ord på tungan men avstod då det kryllade av minderåriga på BVC. Nu ska flickebarnet peppas nästa vecka igen för att vara go och glad och samarbetsvillig..... Pice of cace....!
Besiktning...
Ska inte sticka under stol med att jag redan är lite nervös för vilket uppträdande damen tänker ha. Vi pratade om det imorse, vad vi skulle göra, och hon utbrast:
- Jag vill inte träffa den där sköterskan alls! Sedan stampade hon iväg med morska steg över golvet....
Har berättat att Julia och Linn också fick göra detta när de blivit stora flickor. Att de på BVC vill höra att hon kan prata, att hon kanske får balansera lite och mätas och vägas.
- Jag kan ju allt det där, jag vill inte!
Nähä. Nåväl, vi får väl se hur det går....
Mina tankar...
Lovis gärningar...!
Pysslade lite i hennes lekstuga, ställde i ordning lite i förhoppning att hon kanske kunde tänka sig att leka lite i den.
I ett hörn låg en räkning. Ingen låtsas faktura, utan en riktig, med sista betalningsdag.
Fin tanke, göm och glöm, men det fungerar ju inte i verkligheten, tyvärr!
Lyckligtvis är det någon dag kvar (2) innan den ska vara betald så vi kan få fortsätta se på kanal 3 och femman.
PHU!
Jag ska snurra lite till, en sista skruv till soffhörnet. Mer bilder från dagen kommer imorgon.
Lovis är SÅ nöjd med alla presenter hon fått och ville en stund leka med allt samtidigt, vilket inte gick förstås. Tur att hon är ledig imorgon och kan prova lite i lugn och ro!
Hipp, hipp hurra!
Wiiii!
Observera uttrycket i ansiktet....!
Ja, morgonen har varit super för lilla damen. Jag och alla gäster kommer få hälsan noga undersökt idag och hästarna (i plast) flyttar från koja till slott. Sen var det lite mer rassel i paketen men detta var det som föll henne mest i smaken....
Tiden går
Julia och Linn skrattade hysteriskt varje gång "vattnet rann över" och jag fick springa iväg och byta om. Det var så mycket vatten att jag började oroa mig för att det bara var vatten där i magen, att en bebis nog inte fick plats!
Men hon kom sen. På natten. Smöl-ungen. Rosenmonstret. Den högt älskade sladdisen!
Vi åkte hem tidigt och var hemma strax efter nio på morgonen. Knappt 12 timmar är hon här..... Och poserar snällt med sina stolta stora systrar!
Så skönt att vara hemma och mysa!
Gäsp!
(Foto: Linda Klemner)
Hört från baksätet....
- Mamma, jag hjälpte I upp på bänken i hallen på dagis, jag tog henne i röven och puttade till. (Sägs lugnt och sansat, helt naturligt liksom).
Bet ihop runt gapskrattet och kraxade sedan fram:
- Jaha, du puttade henne lite i baken menar du?
- Ja.
Måste lära min lilla flicka ett bättre språk, alternatvit tvinga min äkta hälft att aldrig uttala de där orden högt i hennes närvaro. För helt klart är det därifrån de kommer.....
Hon säger även ibland att -Det kliar i röven, och det kära vänner - det har jag aldrig sagt i hela mitt liv!
Ja, hur tänker en kommun-politiker?
Barnen här i Nedre Bondestad har i närmare femton år haft dispens, och fått skolskjuts trots att det bara är tre kilometer till skolan. Detta pga att vägen anses trafikfarlig. Den är smal, kurvig och helt obelyst. Vintertid är den ännu smalare pga snövallar (om den blir plogad).
Men det är mörkret och halkan jag orar mig mest för. För er i stan kan det vara svårt att sätta sig in i hur mörkt det är här på landet När Ingen Lampa Lyser Alls. Det spelar ingen roll om de har reflexer och västar på sig, ungarna ser inte bättre för det.
Min ena granne har gått till pressen, en annan till radion. Hoppas det hjälper!
Hört från baksätet....
Iiiiii!
Min första tanke var "Farlig förbindelse"......!
Ska min lilla, söta Lovis växa upp till Kanin-kokerska...?!