Jag, Lovis och Linn rensade många meter grusgång idag. Ett arbete som gav sekundsnabbt resultat!






Fint blommar det på trappan nu, lite självskryt men pelargon-blomman är större än en tennis-boll! (Fast det är bara en blomma på den...). Nedanför trappan blommar någon marktäckare med massor av små vita stjärnor. Riktigt sött!

På plats! Den ena målad, den andra omålad. Varför färg-rester aldrig räcker till det jag tänkt göra vet jag inte, men jag börjar vänja mig vid fenomenet.....



Den syns nog inte, den lilla,lilla New Dawn´en som står i hörnet men den finns och har en knopp!

Väntar nu med spänning på fortsättningen i det här hörnet. Några års väntan bara så ska väl det jag planterat i år ha vuxit till sig och bli så där lummigt och romantiskt som jag drömmer om.

Jordhögen är bortskyfflad! Jag rockar fett, (eller vad det nu heter, jag kanske äger?)

Jag kände lite press på mig att få bort den där jorden när Martin och Junior drog ner till garaget för att svetsa mina rosenbågar.

Bild kommer senare, när de monterats, vilket säker sker alldeles strax. Jag hör ord i luften som : Borrmaskinen ..... hämta förlängnings-sladden.... vi måste ha lite rejäla skruv.....

Som ljuv musik i öronen!

Vädret är inte perfekt, men duger fint för att gräva i!

Begav mig en snabbis ner till Kil och köpte multum av jordförbättring för att kunna sätta två nya buskar. (Eftersom Martin visat vissa tendenser till att bli pedant i nya bilen köpte jag även en stor saltsten och en säck betfor som jag dammiga hivade in i baksätet).

Nu är iaf buskarna nere, - Silverbuske, härdig till zon 7, kan planteras som vindskydd = framtagna för att bo hos oss.



Även om jag gillar att gräva så finns det olika grader även i helvetet, som svärfar brukar säga (fritt översatt, det finns sysslor som är värre än andra, rensa mellan plattor är nog det tråkigaste som finns). Har därför provat en genväg för att få bukt med ogräset mellan stenplattorna. Resultat om 7-10 dagar. Sprayat på känt ogräsmedel.

Det blir tyst även här tillslut....

Länge stirrade jag på den helt livlösa ytan......

-"Det kommer stora droppar, många och väldigt ofta". (Citat: Martin för en stund sedan).

Helt sanslöst, det bara vräker ner vatten. Ingen ände på eländet. Och jag som bara vill vara ute!

Jag har en trädgård jag vill pyssla i, Lovis en lekstuga där ingen lagat gegga-soppa på flera dagar. DET är vad vi vill göra på lediga dagar, inte ligga i soffan, läsa, se på film eller greja med datorn.


Nu är ju trädgården som härligast att vara i, men nu är vi minst av allt sugna på att gå ut.

Äntligen  ett litet uppehåll i regnandet så jag fick gå ut i gummistövlarna och plantera mina rhododendron!


Den här rabatten ska under sommaren och framåt hösten bli dubbelt så stor. (Ska växa ut åt vänster ca 5 meter till). Nästan allt jag satte i höstas har kommit upp. Kul.

Förhoppningsvis ska hela framsidan få ny stenläggning nästa år. Inget gräs framför huset alls. Tyvärr är det mest frågan om pengar, viljan finns!

Just nu tycker jag att min trädgård är för stor.

Jag grejar och donar men så fort jag är klar och vänder mig om hittar jag ett nytt problemområde.

Idag påbörjade jag bortforslingen av jordhögen som blev över när vi grävde ner vatten till stallet - för två år sedan.

Den har legat till sig fint, leran påminner om betong. Fast det växer brännässlor på. Mmmm, vad det svider.

Fast jag har under grävandet beslutat mig för att gräva ner två klätter-rosor där. Ska bara be Martin klippa till megastora-tunga- armeringsnätet åt mig. Så jag kan göra två bågar. Det blir bra.

Ingen makalös grejardag.

Har dock lyckats sätta eld på den stora rishögen. Bara en glödande hög kvar. (Vi insåg att vi hade tidsbrist, onödigt att slösa pengar på att brankåren rycker ut för att vi eldar efter det magiska datumet 1 maj...)

Just det, jag flyttade lite rabarber också.

Många bäckar små.....

Jag är nu officiell Bond-brud. Inte 007, utan mer betoning på bond - bonde.

Har varit motståndare till att odla matnyttiga saker. Känns just bonnigt. I år går familjen över mig, jag har inte en chans att hålla motståndet uppe. Först drivbänkarna, idag ett potatisland....



En granne med traktor ville ha lite hästgödsel av mig. Inga problem, jag har så det räcker. Han är emellertid en man med heder, vill absolut betala för sig så..... ja, han fräste ett lanne åt oss. Martin och barnen är superförtjusta. Jag blir nog glad när jag sätter tänderna i min första färsk potät, med en smörklick på, kanske lite flingsalt på toppen.

Det är ju gott.

Jag betraktar nu projektet "Rabatten vid parkeringen" klart. Nästan. Allt det jobbiga grävandet är färdigt och jord och lera bortspolad från asfalten. (Fick hjälp av min hjälte)

Det ska på täckbark och ca 200 stenar ska flyttas därifrån till ett annat ställe. Ett nytt projekt....

Så då kan man kanske kan tänka att stenflyttandet mer hör till det nya projektet?

Ja, man (jag) kan vrida sanningar hur som helst för att lura mig själv..... Likafullt ska de flytttas.

I förmiddags såg det ut så här vid problemområdet...



Rosor fulla med ogräs.

Martin åkte iväg och lånade en leksak, som sparade enormt med tid


Lyfte upp rosorna och "spadvände" jorden på ett ögonblick...

Och så avspolade rötter (förhoppningsvis helt fria från brännässlor och annat sat-tyg) på rosorna, ner tillbaka tillsammans med sina nya grannar.....




Jag är som synes inte klar, men det är min rygg. Får greja klart imorgon.

Nu hoppas jag att rosorna överleder den brutala behandlingen. Får återkomma med en bild någon gång i juli.


Detta lilla projekt görs av två själ. Dels insyns-skydd (det är ett evigt promenerande förbi oss på sommaren, alla som har sommarstugor häromkring måste tydligen passera oss och vi lever som i ett skyltfönster då),
dels för att skydda små cyklande barn.
Fyra ungar har vrålat;
- Hjälp, jag kan inte stanna!!, och brakat rakt in i rosorna.

Detta har hänt varje år i vi haft fem-åringar på gatan....
Varje barn har bara gjort vurpan en gång - de lärde sig snabbt hur man använder bromsarna. Kostade en hel del tårar dock.
Nu är snart fyra ungar till fem år så jag hoppas att tujorna ska vara lite skonsammare mot bara armar och ben.


Nu blir det en välförtjänt dusch (i gamla vanlig badrummet) och sedan färsk tekaka med kokt ägg på. Mmmm!

- Du kan glömma att jag gräver det där för hand. Ring min bror!

Så det gjorde jag. Om en timme får Martin sitta i en timmerbil och gräva. Lycka för en vuxen karl det. Och minimalt med kroppsarbete....

Så jag är nöjd. Det blir gjort idag!!! Lycka!!!

Nu ska jag äntligen börja ute i trädgården!

Städa i rabatter, ge rejäla spadar med dynga från hästarna på perenner och buskar, kanske börja klippa några rosor.

Jag har längtat ut till mina blommor, det har jag. (Fast längtan om ett nytt badrum var aningen större så jag har prioriterat tid till det projektet.)

I eftermiddag blir det kalas. Skoj!

Har inte tid med blogg nu, jag ska UT!

Har nyss gått en liten inspektionsrunda i trädgården. Det verkar som om allt har klarat vintern! Alla de vresrosor jag brutalt delade isär med yxa och utan möda slängde ner i dikeskanterna i höstas ser ut att ha en kärna av grönt i grenarna.

Azalean, med rosa blommor, som jag köpte på prov (halva priset i höstas) är full med små små bladknoppar!

Prakthäggmispeln, båda sorterna, har även de massor av små skott som är på väg.

Syrenerna har stora, feta ljust gröna knoppar, lökarna som jag satte i höstas (som har en bedrövlig tillvaro här i min lerjord) tittar upp överallt där jag pillade ner dom.
Ser ut som att jag äntligen hittat ett sätt att få dem att trivas, vet inte hur många gånger jag satt lökar och blivit besviken när ingen vill komma upp.

I år kanske jag kommer att få en skymt av hur trädgården blir om några år när allt växer där det ska. Spännande!


Och mer ska grävas ner bara marken tinar upp. Nu är jag rejält otålig. Smält snö, smält!

Klippt 1 st päronträd och 1/4 av äppelträdet... Ingen lek. Jag förstår att gamla damer ramlar av stolar när de byter gardiner. Att stå och titta rakt upp och dessutom utföra en syssla ger till och med mig yrsel (fast jag är så oerhört ung).

Att jag står på Lovis rutchkana (felstavat men jag vet inte hur jag ska få till det)  i plast, med snöiga skor, förbättar inte oddsen att jag ska undvika ett fall i marken. Men jag är lite lat, att hämta en stege i uthuset var på något sätt en oövervinnerlig promenad på 45 meter som jag avstod ifrån....

Linn har med minimal uppmuntran kokat kaffe till mor och ställt fram rester av en kladdkaka. Så nu har jag rast. Det måste jag ju få ha.

Fast jag ska fortsätta. Idag ska de bli klara.

Lärde mig av en mycket gammal man att klippa träd för massa år sedan.
"Allt som växer uppåt, inåt eller korsar en annan gren ska bort"

Så idag när jag med sekatören i hand stod och stirrade på trädet kändes det som en god idé att hämta motorsågen och ta den rakt uppgående grenen från marken, dvs stammen. Alla grenar såg ut att växa uppåt, inåt eller över en annan gren.

Nu har jag benat ut några grenar som ska få stanna. Äpplen lär vi inte få (i år heller) men formen på trädet är underbar och det är ett helt otroligt bra klätterträd. (Inte för mig kanske men för barnen).

Figaro har kommit upp till mig emellanåt för att understryka min klumpighet. Han har glatt skuttat från gren till gren som om han vore en ekorre. Han får ingen kvällsmat.