Lovis ringde till en dagiskompis alldeles nyss. Det är två flickor på avdelningen med samma förnamn så hon undrade om M Hela-efternamnet hade lust att komma och leka?

Nu finns det ju bara en M med det efternamnet på det telefonnummer vi ringt men det tänkte ju inte Lovis på.

Men sött lät det.

Och ännu bättre - M var massa leksugen och kommer snart!

Inatt var Lovis vaken i flera timmar. Vi försökte (trodde och hoppades) att få henne att somna om i vår säng men icke.
Som en mask låg hon där och vred sig, och helt olikt en mask sjöng hon ibland och låg och viskade (vilket lät som megafontjut i vårt i övrigt tysta hus) i nästan tre timmar.

Hon sov som en stock när jag likt en död släpade mig ur sängen 5.20. Var så dax då liksom. 

Vi har kommit ifrån det här med vaknätter! Blivit bortskämda. Lever en behaglig tillvaro med stora barn. Blir det repris i natt emigrerar jag till gäststugan!

- Jävla snö! Förbannade jävla vinter! Fitt-Sverige, jag hatar den jävla snön, grisblåsten och hela förbannade vinterhelvetet!!!

Så lät det när min vackra, väna dotter öppnade ytterdörren. Nu är jag het säker på att hon inte är någon bort-byting. Det är min flicka, helt säkert!

Så sent som igår lovordade jag min yngsta dotters utmärkta hälsa. Inte en sjukdag på hela hösten.

Sånt ska man inte säga högt för efter en och en halv timmes arbete gick larmet. Gråtande flicka med ont i örat.

Så är det med det. Men jag kom ju upp i tid imorse....

Hoppsan, nu är gluggen dubbelt så bred! Andra tanden ramlade ut precis före lunch. Lyckan har inga gränser hos Liten.

Nu är kameran hemma igen så varsågoda:

Det är inte bara jul, ska slanta ut för tänder också =)

Linn är iväg till skolan. Hon väckte mig i ottan och alla korkskruvar är gjorda, sötast i hela världen är hon.

Nu sticker vi snart, Lovisen och jag. Och jag lovar att ta kort så ni får se hur fin lucian i skolan är i år!

Jag är stolt och glad över att ha en dotter om blivit vald till skolans lucia. Själv var jag inte tillräckligt söt för att bli vald. Tur att naturen muterar och gör sina nycker. Eller är det Martins gener som åstadkommit dessa söta flickor som vi har?

Vid läggdax igår var tanden jättelös. Så lös att jag ansåg att det var bäst att "få det gjort", annars skulle flickebarnet aldrig somna. Bara ligga och vicka på tanden.

Med hjälp av lite toapapper fick Lovis grepp om den och utan ploff hade hon den snart i handen. Och vilken lycka! Hon jublade lyckligt, ringde Martin (som arrangerade skoldisco) och somnade sedan gott med ett leende på läpparna.

Lika stolt idag. Dessvärre hittar vi ingen kamera för att ta en bild på den fina, fösta gluggen. Men den finns och detta är nu dokumenterat.

Stal den här bilden från grannens FB. Våra ungar som leker i det som under 2010 blev en mycket fin trädgårdsdamm (yes, jag är avis).

När jag gick upp och hämtade Lovis var det för att vi hade en smula bråttom tll ett kalas, hahaha, det krävdes lite sanering men de fick det vara värt.

Det här är väl ändå en viktig del i en lycklig barndom?

Bensodiazepiner vore gott. En hel påse med vita, runda, små lugnande piller.

Om pepparkaksbaket var mysigt kommer det annat efteråt, det börjar jag bli van vid.

Dessa hormoner! Mina är lugna men det bor ju fler här hemma, kan man säga utan att peka ut någon särsklid.

Tja, nu är säsongen här. Säsongen med döda möss i väggen som luktar äckligt.

Det rådde jag effektivt bot på med nöjda barn som bonus:



Dom bakade stora, dom bakade små....



Några kommer se ut precis som formarna, beror ju på vem som gör dom,
här Julias händer (dålig hår-dag, ville ej vara med på bild).



Nu luktar det jul istället för död. Det blev inte så många kakor men det är ju degen som är bäst!

Häromdagen när jag packade för Norge-trippen var min deo försvunnen.

Tog ett andetag. Ignorerade fakta och köpte mig en ny på vägen.

Tro det eller ej, den är redan borta. Jag blir knäpp! Dom (två tonåringar) får gärna ta, men inte ta den från hyllan i badrummet!
Jag har väldigt liten lust att leta igenom hus och gymnastikbagar efter min. Den ska stå till vänster i hyllan!

Visst lämnar de andra i skåpet men just den här är perfekt till min parfym, trots att det är en billig av helt annat märke.

Fem ungar skriker av förtjusning där ute. En fyrhjuling och några bobbar och pulkor var allt som behövdes. Martin har åkt till Kil för att handla mer bensin - de lär ju åka ett tag - förhållandena är nämligen utmärkta, endast ett par minusgrader och lagom med snö.

Lovis är bjuden på kalas på söndag, på Leklandet, kompisen A fyller fem år.

Tänkte att hon behöver något nytt och tittade på kjolar och grejer. Hittade först en klänning med 15 miljoner paljetter på. Insåg att det kanske bara skulle var 5 miljoner paljetter kvar efter lite röj, samt dåligt glid i rutchkanan så det blev inte den.

Men en silvrig tunika och svarta leggins tror jag blir kanon - bra fart i kanan men ändå party!

Lovis hade väldigt bråttom till farmor och farfar förut där hon ska få sova inatt, så hon har inte hunnit se det än (läs godkänt), hoppas hon blir lite glad!

Min fina mellanflicka Linn blev idag vald till skolans Lucia. Det ni! Hela mellanstadiet röstade fram min goa tjej.

Det är alltid en flicka i årskurs sex som ska vara lussebrud och i år - då är det min flicka! Ojojoj, så stolt och glad jag är!

Hoppas kunna visa en finare bild på Linn den 13:e december.

Eller inte.

Inga av mina barn har varit intresserade av barnmenyer särskilt högt upp i åldern.

Tänkte bjuda mitt lilla barn på en sån där billig maträtt på IKEA. Icke.

Ytterfilé med pommesfrites, det skulle hon ha. Fast glassen efteråt var ju okey förstås. Så har Julia och Linn varit också.
De har ätit från vuxenmenyn från de var ca fem år. Fast inte så mycket av det som varit på tallriken.

Små gormander är dom de små liven och jag klandrar dom inte. Jag menar - jag vill själv inte ha något från barnmenyn (även om de skulle ha serverats i större format).

Barnmat ute är oftast lite trist kryddat, trist upplagt, och en trist maträtt från början. Köttbullar, pannkaka och korv har de i regel fått både hemma och på dagis så det räcker.

Tycker det skulle vara standard på alla restauranger att barn kan beställa in en mindre portion för mindre pris av ordinarie meny, det går sällan. Tyvärr. Vilket resulterar i att besöket blir dyrt och mycket mat blir slängd i onödan.

Men mina ungar älskar att äta ute och få välja mat helt själva. Önskar jag hade möjlighet att bjuda ut dom lite oftare!

När det blev dags för lägging av Liten förut fick jag gå runt och leta.

På Julias rum lyste taklampan för fullt, radion stod på hög volym. Därinne, i Julias säng, låg Lovis - och sov djupt.

Hon märkte inte ens när jag bar över henne till hennes rum (ja, vi hoppade över tandborsten ikväll, stäm mig!).

Måste vara underbart att vara så oberörd av omvärlden!

Lovis har två lösa tänder!

Från ena dagen till den andra, nu glappar plötsligt de två små i nederkäken. Lovis lycka har inga gränser, detta är stort!

- Åh, mamma, vi åker till doktorn och tar ut dom nu på en gång, bad Liten förut.

Hon blev grymt besviken när jag berättade att doktorn inte bryr sig om friska flickors lösa tänder, att dom ramlar ut själva när den stora, nya tanden kommer.

Inatt kommer hon nog inte sova. Hon kommer ligga och trycka på de stackars mjölktänderna för att sedan någon gång inatt skrämma livet ur mig med en blodig mun och  triumfleende på läpparna, ståendes precis vid mitt ansikte (jag har bilden helt klar framför mig).

Dax att bli tandfé igen då. Var ett tag sen. Minns när Julia och Linn hittade burken med sina mjölktänder (varför jag nu sparat på dom?).

- Mamma, finns inte tandfén?, undrade de med blanka ögon.

Fann mig snabbt och viskade högtidligt:

-Jovisst, detta får ni hålla jättehemligt. Det är JAG som är tandfén hos alla barn....

De köpte den vita lögnen i säkert ett år, himla skoj tyckte jag!

Haft utvecklingsamtal i skolan med en av hormon-bomberna.

Det har skiftat genom åren kan jag säga, dessa utvecklingsamtalen. Har känt svart förtvivlan i bröstet vissa år.

Men nu är allt bara perfekt. Hög studiemotivation, bra bemötande, goda resultat, gott samarbete.... Superlativen haglade över dottern.

Vi hade fått läsa hennes omdömen innan så lite förberedd var jag ju men det blev ändå lite av en överraskning att allt är så bra.

Fast gott i modershjärtat är det. Att flickebarnet sköter sig väl utanför hemmets vrå. Och att hon är så klok (och söt) - bara att konstatera att mutationer uppstår emellanåt!

En bild jag ska ha när jag jobbar, att dottern sitter likt en ängel där i skolan och lär för livet!

Vad ska man göra som mor? Som förälder?

Medan jag gjorde mig iordning för dagen stängde Lovis in sig med Klara (katten) på sitt rum. Att hon stängt dörren om sig tänkte jag inte så mycket på, det gör hon ofta. Att hon hade katten med sig in visste jag inte.

När jag sen går in för att se om hon har klätt på sig får jag en mindre chock. Lovis har varit inne på Julias rum, stulit en svart akvarellpenna och målat alla vita partier i Klaras ansikte svarta!

Jag skällde som en jag vet inte vad i några sekunder. Var sedan tvungen att skynda mig att utfärda rumsarrest tills det är dags att fara till dagis innan skrattet bubblade upp, katten ser för rolig ut!

Men man får ju inte göra så. Nästa gång kanske hon använder lackfärg. Eller en rakapparat.

Har tvättat bort det mesta på katten men, tja, hon är inte lik sig...

Borde tagit en bild innan tvättningen men ni ser ju att hon inte längre är kritvit som hon brukar. *Suck*