Lång dag
Linn har sett på TV, kollat in datorn och sitter nu och målar lite. Jag har lyckats övertala henne till både lite frukost och lite lunch och hon har fått i sig så hon överlever - därför ingen oro alls.
Hon är ganska besviken över att vara sjuk just på en onsdag dessutom. Onsdagar är veckans bästa skoldag. Sovmorgon, elevens val (Linn har drama), slöjd och lite svenska. På kvällen har hon innebandyn som hon älskar.
Idag kommer inget av allt detta roliga hända så det blir en lång dag.
Nu blir det apoteket.
Nu börjar det
Hon orkade inte ens ligga kvar brevid mig i sköna dubbelsängen och titta på "Äntligen hemma" utan gick in till sig för att sova.
Då var det dags att ringa till jobbet och ta första VAB-dagen på ett år.
Lovis blev överlycklig i morse när det gick upp för henne att hon fick flexledigt från dagis. (Jag kan inte riktigt se någon anledning till att hon ska vara där när jag ändå är hemma hela dagen).
- Åh, är Linn sjuk, vad bra!
Jag tror inte hon menar det så som det kom ut. Hon älskar att vara hemma och skrota den ungen så det var nog mest det som hon var glad för. (Hoppas jag, men man kan aldrig veta).
Får väl ta itu med thé och annat till en större sjukling (men mindre än de på jobbet) och hoppas på ett snabbt tillfrisknande.
Obehagliga sanningar
Barn är ärliga små varelser. Det uppskattar jag oftast. Lätt att läsa av barn, både vad de säger och hur de beter sig.
På dagis uppstod däremot en för mig mindre trevlig situation igår. Fröken berättade glatt att Lovis hade lekt dinosarie mamma med nykläckta ägg hela förmiddagen. De där bebisarna hade fått gräs och välling, jag skulle verkligen vara glad åt hennes fantasier (och det är jag).
Jag frågade Lovis där i hallen vilken film hon sett och inspirerats av.
-Ace age, den där nya, vet du väl!?
-Jaha, har den kommit ut på DVD nu?, undrar förstås fröken. - Va bra, för mina grabbar älskade den när vi såg den på bio.
Jag kände hur färgen i mitt ansikte försvann, för att sedan sakta skifta över från blekt till pinsamt röd. Jag har en man som sitter en del framför datorn kan jag väl säga utan att skrika ut vad han gör där....
Vi gjorde en klumpig sorti därifrån iaf, efter att jag mumlat lite: att det har den väl kanske... eller jag vet inte.... joo....nä.
Pedagogiska dataspel
Nu är hela familjen inloggade i datorns underbara värld. Tur att vi har några stycken! Lovis har blivit helt frälst i två nya spel på Bolibompas hemsida, "Hotell kantarell" och "Gissa bajset"
Tänk, på "Gissa bajset" hörs världens prutt ljud. Lovis är i extas! Just nu finns inget som är lika kul som olika kroppsljud som tex pruttar och rapar.
Och på "Hotell kantarell" pratar de direkt till Lovis, med hennes namn. Vad ska man säga annat än att lyckan var total!
- Mamma, dom sa Lovis, visst gjorde dom!??
Inför pappas egen dag
Både smet och färdigt resultat har provsmakats. Det blev jättegott!
Men herregud!!!
Glatt provade hon dem genast här hemma och sedan for alla barn iväg till badhuset och jag stannade hemma för att städa.
Har nu plockat en evighet och tro det eller ej men;
Hittar bara en vante! Dom har inte ens varit utomhus!
Hon kanske svalde den andra? Eller leker golfare och har bara den ena vanten med sig till badhuset?
Stryk
Linn tog det med ro. Skönt det. Hoppas de får jämnare morstånd nästa match istället.
Resultats medveten
Ikväll har hon morfar Olle med i publiken, vilket kommer att medverka till att hon själv kommer att anstränga sig till sitt yttersta. Så ikväll kanske hennes första mål äntligen går in? Förra matchen blev det två assist för hennes del men hon vill så gärna göra mål!
Ur barnamun
När jag kom in sa hon:
- Det luktar skithus här inne!
Vart får de allt ifrån?
Ironi
Då kommer det vara en trött liten tjej på morgonen.
Stålnerver
* Tålamod - tre viljor (förutom min egen) att vänta in.
* Nerver av stål
Förutom att de bråkar både med mig och sins emellan händer det saker som får hjärtat mitt ända upp i halsgropen.
Som förut. Vi har bakat lite och Lovis befann sig på köksbänken. Medan jag dukar för provsmakning hör jag bakom ryggen:
- Kolla mamma, jag kan flyga!
Vänder mig om och ser Lovis flygande i luften från ett stående hopp, för att tiondelens sekund senare landa på golvet i en hög, storskrattandes.
Ja, jag skrattade kanske inte men jag är glad att alla ben är hela.
Positiv förstärkning
Lovis ska till tandsköterskan imorgon.
- Nej, det vill jag inte!, sa min fyraåring på det bestämda sätt som bara fyraåringar kan när jag berättade om morgondagens planer.
- Men älskling, du brukar ju få en ring eller klistermärke där, lockade jag.
- Den här gången ska jag ha en diamantring!, bestämmer Lovis och jag hoppas att de har en lite större budget än förra året för då var ringen i plast....
Den här skulle hon gilla kära Folktandvården. Helt i hennes stil, Less is more finns inte på kartan i hennes värld!
Mysstund
Långt bort i medvetandet hör jag hur Dagens visa presenteras. Sedan kommer låten "Nyss så träffa jag en krokodil".
(Dagens visa är tre sånger som sjungs av barn)
Sneglar på Lovis. Det glittrar i ögonen på henne och hon diggar med hela kroppen. Säger sedan med samma inlevelse som om hon vore på rockkonsert på Ullevi:
- Det här är bra mamma!
Tuffa ungar...
Förra veckan fick Julia fixa en del här hemma. Hon var barnvakt en stund själv och samtidigt inföll nattning av hästar. Hon hade tappert klätt sig själv och Lovis och tagit några bestämda kliv upp mot stallet.
Då kom en liten hand i Julias.
- Är du rädd Julia?
- Mmm, lite kanske, hade Julia svarat krampaktigt för att inte oroa Lovis.
- Det ska du inte vara, jag är här hos dig och det kommer gå jättebra!!!, kvittrade Lovis och fick sin stora syster att brista ut i skratt.
Sedan var mörklädslan borta - för den kvällen.
Plötsligt händer det...
Imorse låg både han och Lovis i min säng. Lovis brevid mig (förstås) och Figgo nere vid fötterna.
Så helt plötsligt, när Lovis skruvar lite på sig i sömnen, märker katten att hon ligger där, jamar till och kommer kurrande och lägger sig på hennes mage!
Behöver jag säga att Lovis vaknade lycklig?
Världens goaste katt, alla kategorier. Men han har varit väldigt avvaktande till Lovis i ett par år, från det att hon kom upp på benen (när jag ammade låg han i mitt knä och slickade henne på huvudet!), han gillar inte hårda tag och oberäkneliga skrik.....
Men nu har de funnit varandra igen! Lycka!
Mer kärlek...
Har så många fina kort tack vare Linda!
Bilder med liv och närvaro. Underbara att titta på jmf med de eländiga skolkorten!
Natur-fenomen?
- Mamma, vi har en regnbåge i toaletten!, utbrast hon glatt efter spolningen.
Bad henne titta på taklampan (prismor) men den kopplingen var övermäktig en fyraåring. Vi har helt enkelt en regnbåge i toastolen anser hon. Det ni!
Brädad...!
Igår berättade Lovis, fnittrig till tusen och med små stjärnor i ögonen att hon blivit kär i en pojke på dagis.
Han hade fått kram och då fick hon en puss tillbaka!
Hon skruvade sig på stolen när hon berättade och hon såg härligt förälskad ut! Barn är underbart oslagbara när det gäller att beskriva känslor, det gick inte att ta miste på äktheten i påståendet att hon nu var riktigt kär.
(Även ilska, surhet, trötthet och hunger yttrar sig tydligt i vårt minst trollbarn. Hon kan läsas som en bok)
Mardrömmar
Har kommit ikapp helt med sömnen - trots att jag fastnade framför en film igår. Slutet är lite suddigt, jag sov längre stunder än jag tittade på slutet men jag har för mig att det var några leenden precis innan eftertexten började rulla....
Lovis hade en mardröm på morgonkvisten och var riktigt upprörd när Martin burit över henne till vår säng.
- Jag drömde att någon skulle stänga in mig mamma, jag kom inte ut! *snyftande* Hon fortsatte:
- Jag väntade på dig mamma, eller pappa, eller på den flygande mattan (hon gillar Alladin just nu), att ni skulle komma och hjälpa mig.
Jag kröp tätt intill henne och lovade och försäkrade att jag alltid ska komma och rädda henne om någon skulle stänga in henne.
Hemska tankar på de flickor som varit i pressen de senaste månaderna, de som levt långa, många år i källare eller skjul, båste genom huvudet på mig och jag älskade henne så högt där hon låg i famnen. För tänk OM någon verkligen skulle ta henne?
Då skulle jag bli tokig, på riktigt. Jag har så många mardrömmar (i vaket tillstånd) när det gäller barnen. Så många rädslor. Sjukdom, kidnappning och olyckor.
Jag lever med de rädslorna och hoppas att barnen inte märker dem. Att jag inte begränsar deras liv för något som till största sannorlikhet inte kommer att hända.
Men jag är ju så rädd om dom! ♥
Lovis förra året. Bara goda drömmar.
Woodo?
Vi har haft lite livat här hemma under eftermiddagen.
Hittade ett luffarschack på badrums-spegeln. Lovis har inte motorik att rita upp ett sådant, Martin är inte ens misstänkt och jag har definitift inte gjort det.
De övriga två nekar så in i döden. Detta fick mig på väldigt dåligt humör. Borde bita ihop de sista, skälvande minuterna innan lång-barnfri-onykter-rolig-semestertripp men det gick inte alls.
Såg ena dotterns golv (eller den obefintliga synen av själva golvet i hennes rum) och vrålade till Martin:
- Du får ta den här fajten nu - hälsa att hon kan fetglömma att få hem en kompis imorgon när hennes rum ser ut så här!!
(Om ni tänker er bilderna från fattiga getton i Indien där det ser ut som de är omgivna av sopor så har ni en bra bild i huvudet om hur det såg ut där inne).
Arg satte jag mig framför datorn och läste ännu en bitter upplockares blogg. Då kommer dottern ner med papper och penna.
- Mamma, hur stavas cancer?
-?
Martin viskade då i mitt öra att nu, nu skriver hon: Hoppas ni drabbas av cancer och dör på fläcken!
Jag klämde ur mig stavningen, vänlig i rösten, och såg sedan tacksamt att hon la lappen ihop med en liten peng till insamlingen till barncancerfonden. (De har skoljoggen imorgon och har alltid en frivillig startavgift som går dit).
Jag sa sedan: - Godnatt hjärtat, vi ses på fredag!
- Mmm, godnatt, ha en trevlig resa.
Hennes röst var lika entusiastisk som om hon önskade mig rakt dit pepparn växer. Kul. Får glädja mig åt att Lovis klämde ur sig en tår och inte ville att jag skulle åka bort. När jag berättade att mammor har presenter med sig efter en liten semester så fick jag en låååång önskelista och ett strålande leende....
Typ: - Åk du mamma, bara jag får en present går det hur bra som helst!!! Känns verkligen som äkta kärlek!
Nej, nu ska jag upp och fredsmäkla. Kan inte lämna hemmet som en fiende. Älskar ju de där slarvmajorna!
