Nu kan jag konstatera; Lovis vaknade på fel sida idag.
Varje liten motgång har resulterat i skrik, gråt och tandagnisslan.
Just nu är Martin och hämtar ett annat av våra barn och han har blivit borta länge, undrar varför??(Sur)
Dessutom är grann-killen här igen, och förutom att fantisera kan tre-åringar STÄLLA FRÅGOR!

-Maria, vad gör du, vart ska du, varför gör du så, vart är Martin, när kommer han hem osv i all oändlighet.
Eftersom Lovis är på sitt sämsta humör vill ju hon inte leka med honom, så då leker han med mig.....

Och jag är inte heller på humör längre.

Om tre timmar ska rosenmonstret i säng.

Då blir det väl äntligen tyst i öronen ett tag.

Nyss var jag jätteduktig - ringde och beställde klipptid! Borde ha gjort det första semesterdagen men har inte riktigt lyckats. Helt plötsligt har klockan varit över 7 på kvällen och jag har missat det ännu en dag, men imorgon fm ska det äntligen bli av!

Hit har grannpojken Felix redan kommit för att leka med Lovis. De är i princip jämngamla och har den sista tiden varit oskiljaktiga.
De springer mellan husen här på vår "Bullerby-gata" och äter där den godaste maten serveras.
När vi var på kusten hade Felix, en rund fin sten liggande på utemöblerna som var Lovis, ("Cast away" liksom) så att de kunde leka iaf. Det är ingen brist på fantasi hos tre-åringar.... Jag fantiserar mest bara om vad jag skulle göra om det ramlade över mig X antal miljoner kronor.

Vad vi ska göra idag vet jag inte. Jag och min käre make har redan hunnit fräsa lite till varandra så stämningen är lite låg. Vet inte vad vi fräser om men det behövs säkert. Eftersom vädret aldrig laddar ur får väl vi göra det istället.

Helt plötsligt stod det en prinsessa i köket, vet inte var hon kom ifrån! På klänningen finns spår av hela dagens aktiviteter men med en fin kjol, halsband och någon form av huvudduk blev förvandlingen total......

Mums vad gott det blev tyckte Maja och Havanna. Snart kommer det som grädde på moset upp massor av nytt gott gräs. Jag är mest nöjd med att det ser snyggt och välskött ut.

Martin har dragit in massor med ved själv, han är så stark och duktig. Manlig som ser till att familjen har det varmt och gott till vintern.

Istället för att bära ved har jag rensat i ett hörn av världen som bara jag (Vi)ser. Vi fick hjälp av traktorn att bli av med en stor och farlig pinn-harv (varken barn eller häst-vänlg pryl), som har stått obrukad de senaste 15 åren. Nu är den väck!!! Men det såg rätt illa ut under denna tingest. Har därför i värmen hackat, spadat och krattat så nu ser det jättefint ut. Jag ser det. Ev grannen också.
Vill plantera lite syrener där, det får dock vänta tills det blir lite svalare, september kanske.

Idag fick vi gå upp tidigt. Kl 7.30 ringer telefonen. Jag vet vem det är; igår ringde vi vär vän och bonde för att be om hjälp att slå ner betet i hagen. Han är pensionär och går därför upp runt soluppgången. Martin hann inte svara men efter 1 minut ringer det igen.
- Ja, nu är du vaken ja, vad bra jag kommer nu!!
Och här är han nu. Han hörs, så Lovis gick oxå upp. Hon är dock inte lika nyfiken på betesputsen i år, i fjol stod jag på altan i 2½ timme och tittade på traktorn. I år tittar Lovis på TV istället.

Havannas sår i pannan ser ut att bli bra trots att det är en medicin sköterska som tejpat!!

Men hon ser bedrövlig ut - tejpad, svullen och illa åtgången i ögonen av flugor. Skönt att ha henne hemma igen så vi kan tvätta, tvätta, tvätta. Hon är supersnäll vid pyssel så det fixar iaf Julia med bravur.

Mulen morgon. Min käre make tycker det är jättebra för då kan vi ta den här dagen till att köra in veden i vedboden, ca 35 m2.  (Tjohej, ikväll är jag medvetslös).

Gud vad traktorn låter, det här morgonkaffet var inte njutbart.

Glasspaus i Fjällbacka. Varmt så in i bänken. Här satt vi en stund och gissade "fattiga eller rika", inte så svårt. Klänningen jag har på mig på bilden är så tunn att den knappt syns men efter 5 minuter i värmen klibbade den sig fast tom på benen. Skönt med sommar.


Vad ska man göra i denna värme...? Beslutade mig för att sortera och lära mig lite om alla bilder i datorn (har ca 3000 osorterat på disken). Visade sig för svårt så jag nöjde mig med att lägga in den här.

 Först på "att göra listan" blir tvätthögen. Här vilar 3 rena omgångar i väntan på garderoben, en omgång ute på strecket samt en hel del i maskinen just nu. Phu!

Dessutom är min käre make på G att åka och hämta en balvagn med hö som ska in på logen! Då fryser man inte kan jag lova!

Under bortavistelsen har jag fått riktigt snygga meloner. De låg och väntade på mig i växthuset när jag kom hem!Tror de ska skördas nu och mogna bredvid huvudplantan, min svärfar har en teori om att det kommer fler då. Värt att testa.

Den busiga lilla ponnyn Havanna är hemma igen. Ridningen igår gick jättebra! Julia var duktig och kom över en del av sin egen nervositet. Inte konstigt att hon är rädd, för sist vi tittade på vid uppfostringen gick hon upp på bakbenen och slog över..........
Lastning i transport är fö en annan grej vi måste jobba med. Stora starka pappan där hon varit höll i för allt vad remmarna höll för, hon blev skogstokig och slog i pannan så bloden sprutade. Så nu är hon tejpad.

Nu MÅSTE jag ta itu med tvätten.

....jättevarmt!
Värmechock när vi klev ur bilen här hemma, man blir bortskämd med AC. Det var varmt i Fjällbacka men det här var värre än väntat. Vi bor ju på ett gärde; på vintern blåser det från alla håll så buskarna viker sig, på sommaren blir det som på en prärie.
Resan hem gick bra, snabbfika i Ed med storebror med familj som skulle till Långsjö. Pizza i Åmål.

Nu har jag lagt i första vit-tvätten av oklart många.
 
Klappat om alla djur som mår utmärkt.

Gammelmormor har vattnat allt inne och ute, hur fint som helst.

Tömmer husvagnen inatt eller så, beroende på temperatur.

Julia ska till Havanna ikväll och rida henne för första gången på fyra veckor. Får se om uppfostringslägret gett resultat (på ponnyn).

Glömde berätta om kvällen igår.
Lovis ställde helt otippat upp på "småstjärnorna" (kareoke) och sjöng Lilla snigel. De två första stroferna sjöngs med en så vacker barnaröst så tårarna kom på mor. Sen kom tårarna på Lovis.... Storgråtande bars hon av scen av sina systrar. Flickan är så blyg att jag ännu inte helt återhämtat mig från chocken då hon klev upp på scen.

Dansen var ingen dans. En torr trubadur som spelade för barn 5-12 år. Vi satt därför i förtältet med gamla och nyfunna vänner.
Det var då "handväskorna" kom på tal.
"Långliggarna" (de med årsplats) har hittat ett nytt uttryck som jag helt och fullt kommer att adoptera.
Damerna, 45+, går aldrig på kvällsvisit i de andra vagnarna/förtälten utan att ta med sin "handväska" = Bag in box vinet!!
Mycket praktiskt, värdinnan behöver inte fundera på vad gästen vill ha att dricka, gästen vet att den får dricka det den tycker om.

Har f.ö hittat ett sätt att sola...Huvudet i skuggan och benen som tål allt i solen.

Igår när vi kom från stranden var husvagnen 39 grader varm.
Imorse, Lovis sov till 8.30 så solen hade hunnit högt, rann svetten i pannan på mig från start. Då var vår lilla vagn redan uppe i 26 grader och nu 30.

Har soleksem någonstans på varje sida av kroppen så jag vet inte hur jag ska vända mig på stranden för att inte förvärra det hela. Sitter därför kvar i tältet - skugga än så länge - och samlar mod.

Vi har inpregnerat våra knottriga, kräftröda vikingkroppar med hög solskydds faktor. Får hoppas på det bästa. Linn är den som fått snyggast bränna hittills, hon har nåt pigment från farmor + att hon aldrig står still.

Idag kommer Lovis kusiner hit, (Julia och Linns oxå förstås) de är 4 resp 2 år så det lugn som vilar över oss nu kommer snart avbrytas. Lyckan som lyser i Lovis ögon att "min bästa Hugo och Lovisa kommer snart" får mig dock att se fram emot det!

Kanske återkommer med mer information ikväll om min hjärna inte har smält.

Efter en härlig sovmorgon tog Martin med sig Linn och Lovis på en liten båttur i gummibåten.

Igår eftermiddag var vi i Fjällbacka på shopping. Det blev väldigt billigt - fick härdsmälta i hjärnan och kunde inte handla.

Sedan åkte vi till Tanumsstrand och åt en mycket god middag. Utanför bryggan låg det båtar som kostar mer än stugorna som ligger i havet - helt sjukt men kul att se dem! Att se den rika eliten är också en upplevelse, den ena drygare än den andre. Gott uppförande var heller inte självskrivet för en del av dem.
Efter middagen var temperaturen mer behaglig och vi besökte sportshopen - outlet. Nu gick det bättre att handla......

Idag har jag badat för första gången under detta besök på kusten. Väldigt modigt av mig. Jag har dock en jämlike med mig här, en granne från vår "gata" därhemma. Vi bestämde redan i torsdags att idag, lördag kl 15.00, skulle vi bada - och det gjorde vi oxå! Förbannar mig själv att jag inte gjort detta tidigare, det var gött! Lovis tog kort på oss efteråt...
 Nu är det dags för piff, det är dans här ikväll minsann. Styrdans. Ovan nämnda grannes gubbe är en liten jävel på att föra, så jag ser fram emot kvällen - min egen gubbe gör inte många knop i det sammanhanget nämligen.

Idag blir det varmt här på kusten. Som jag förstår finns denna värme i hela landet. Husvagnen kändes överhettad redan för en timme sedan och nu sitter vi och äter frukost med svetten rinnande nedför ryggen...Hjälp!
Här är min tjusiga varma familj!

Jag har ansökt, och fått beviljat, en timmes eget solande på klipporna. Dessa minuter ska avnjutas högtidligt. Det som är bra är att jag inte äger någon klocka (mobilen tar jag aldrig med)så det kommer bli svårt att veta när det är dags att gå tillbaka.....
I em ska vi göra Fjällbacka. Vi planerar tom restaurang besök så här på lönings-dagen. I dag är jag en rik sjuksköterska, bara 3500 kr av lönen är öronmärkta till hö, hovslageri och räkningar. Resten blir mat och shopping!! Men om ngn vecka är jag fattig igen, men idag är jag kung!!

 Fisketuren igår em/kväll inbringade 12 underbara makrillar. Linn var den enda i vår familj som drog upp en egen, resten fick de på "dörj". När de kom från havet dök det upp vänner här. Vi grillade och skålade i svärföräldrarnas husvagn(Lovis sov gott hos oss),  tills mörkret föll.  Då bäddade vi ner våra gäster i förtältet där den ena, (manliga) halvan av paret frös förfärligt under småtimmarna. De kvinnliga halvan menade att han kunde skylla sig själv då han inte haft pyjamas på sig....
Idag har vi badat och solat. På av mig själv valda delar har lillgummans solskydd 20 hamnat för att undvika köttsår. Jösses vad solen stekt idag!! Men jag njuter, tro inget annat!!
Lovis har idag fått fatt i både krabbor, och här på bilden; maneten som döptes tll "Saga"... "Saga" finns inte längre i vår värld, men jag är övertygad om att hon har det gott i sin himmel.....
Efter bad och div. måsten med tvätt och liknade måsten, klättrade vi upp i "bergen". Där rökte vi makrillen från igår och sköjde ner med lite vin. Mycket gott. Låter kanske mer romantiskt rosa än det var. Lovis gav mig nästan nervsammanbrott med sina hopp över det stenhårda berget. En hel del vin rann även ut på berget med hennes hjälp osv. Nu sitter jag tyst i tältet och väntar på att hon ska somna.
De stora flickorna har med enorm säkerhet varvat vem som ska vara sur. Ingen av dem har varit på bra humör samtidigt med den andre. Dessutom har de vägrat söka upp någon av de vänner som de gått runt med de senaste dagarna, vilket resulterat i små (läs stora) utbrott från deras mor, som på nåt sätt tror att hon ger dem en lycklig barndom....
Men imorgon är de säkert jätteglada!

Sitter i förtältet där min man just har fixat trådlös uppkoppling...Hur nice som helst!!
Vi njuter för fullt i strålande solsken.
Djupdyknigen i rödvins-boxen igår kväll grusade mitt morgonhumör en smula men jag är helt återställd nu.Tjejerna ställde upp på ett kort där de låtsas vara vänner, de har inte umgåtts en minut sedan vi kom hit igår vid lunch.... Men de har gott om sällskap, vi har knappt sett till dem alls. (Hehehe) Lovis har vissa problem med cyklandet. Här finns något modernt som kallas asfalt, och har man lärt sig ta i och cykla på grusväg går det fasligt fort här! Nu vilar hon efter en anstängande fm med krabbmete och bad i ett hav som håller 18 grader.
.
F.ö har vi svärföräldrarna här några meter bort vilket gör att jag har semester. Vi fixade middag igår när de kom hit, svärmor fixar både lunch och middag idag. Samt hjälper till med alla utryckningar som Lovis behöver, bla till toa.
Jag har svårt att tro mina svärföräldrar när de säger att det är ett nöje att hänga med på dessa "äventyr". De saknar tiden med (små)barn och campingsemestrar.....Men de medger att de själva tyckte det var jobbigt när de stod mitt uppe i det hela själva.
Oavsett om de ljuger eller inte är jag tacksam att de är här.
Ikväll ska Martin, Julia, Linn och farfar ut på tur och dra makrill. Om de får något ska dessa sen rökas och avnjutas uppe på "berget".  Med vin.
Men nu ska jag ner till badplatsen och grilla mig lite till...... Utsikt från badet, vg se bild!

"

Vill tipsa alla bokmalar, eller er som bara vill lägga krut på en-två böcker under semestern om Khaled Hosseini. "Flyga drake" och "Tusen strålande solar" är nog det bästa jag läst de senaste åren. Beskriver de civilas situation i Afghanistan under krigen. Jag skäms så här i efterhand om min tro att detta var ett u-land som bestod av grus och grottor. Fantastikt skrivna romaner som berör. Tårarna trillar. De måste läsas!!

Varit uppe ett tag nu, levererat en cykel, kändes tydligen stor men snygg. Ska sticka iväg och handla, fixa för födelsedags fika med släkten samt ha detta kalas. Sedan blir det packning av husvagn för att dra till Skara imorgon med Johan och Linda och deras barn. Där planerar vi att röja järnet , för att sedan snigla sig över till västkusten.
Bäst att dra igång......

Det har inte blivit så många sådana här figurer än, så så fort Lovis målar ber jag henne göra en gubbe. Ibland får jag en, oftast inte. Ikväll när jag skulle plocka ur tvätten ur tvättmaskinen fick jag se den här, målad med permanent marker på garderobsdörren. Tack älskling.....eller vad säger man?

Mitt hem och min borg.... Mitt och Martins gemensamma intresse, att rusta och piffa. Aldrig lär vi bli färdiga heller, ett stort hål att stoppa in pengar i. Är vi färdiga med något projekt finns det snart nåt nytt och väntar.

Planerna är stora, för ngn vecka sedan lade jag fram ett förslag om att bygga pool utanför uthusväggen, som vätter in mot trädgården.
Därtill talade jag också om för min käre man att det vore döläckert med stora glaspartier som man kan dra upp till poolrummet som vi då lite lätt bygger på logen. Han talade helt lugnt om för mig att där jag vill ha poolen ligger en gammal ford begravd (..ute på vår gård..där står en gammal ford..) vilket försvårar grävningen. Sen satte han liksom punkt där.

Lovis har det bättre med sitt hus, det stod  färdigt när hon kom och det kräver minimalt med underhåll.... Hon har heller inte meddelat att hon planerar utbygge eller omfattande ombyggnationer. Ibland undrar jag om hon inte är från trollen ändå!

Så här ser mina vanligtvis så fina petunior ut efter en dags spöregn, men jag är inte bitter - efter regn kommer solsken.
Hela dagen idag har vi grejat och fejat i Linns rum. Tack och lov så blev hon nöjd!
Hoppas hon blir nöjd imorgon också när hon får följa ett snöre upp till garaget där det står en bättre begagnad, fin, röd...

Ser ut att bli den första semesterdagen med ihållande regn. Haft några skurar på oss, i Örebro kom det bara en, fast vi garderat oss med inomhus aktiviteter. Bus och leklandet och äventyrsbadet rekomenderas!! (Barn över 5 år har nog störst behållning).
Jungfruturen med husvagnen gick över förväntan. Alla barnen sov gott i den och allt fungerade! Vi saknade endast hårborste (inte jag...), och diskhanduk. Ser nu fram emot att kroka på igen och andas saltvatten-luft!

För åtta dagar sedan var det en liten ängel här hos oss. Jag vet ingen annan förklaring.
En vän jag inte sett på länge var här och vi hade ätit och de stora tjejerna skulle ta en ridtur på shetlandsponnyn som står här tillfälligt.
Min lilla Lovis, tre äpplen hög, var i hagen med sina systrar, vi vuxna stod precis utanför. Stämningen var glad och uppsluppen.
Lovis har med sig en brio-tax och Maja, den stora travhästen, blir väldigt nyfiken....  Hon följer glatt hunden och när den stannar gör hon ett glädjesprång. Något gick fel.
Jättefel.
Vi hör barnskrik, ser långa bruna ben och en rosa klänning som flyger iväg.
Det blir stilla i ngn sekund.
Är sedan inne i hagen, minns inte hur. Får Lovis av Julia som bara skriker hysteriskt, "är hon död mamma, är hon död?"
Alla tankar och ingen tanke alls i huvudet, jag minns inte.
Jag minns att jag gå uppför altantrappan, ser hennes öra. Det rinner blod. Känslan att det kommer gå åt helvete på riktigt den här gången kommer som ett slag i magen. Det kommer aldrig gå vägen.
Vi ringer 112.
Lovis ligger på mattan i vardagsrummet. Ögonen rullar som vid kraftiga kramper och skriker på ett sätt jag aldrig vill höra igen. Pupillerna stora som tallrikar. Hon är svårt skadad, tror jag då.
"Mamma, Maja sparkade mig" säger hon plötsligt och jag blir glad, så glad. Liv.
Hon vägrar att ligga på golvet, vi går ut och möter ambulansen. Lovis vill växelvis bäras av mig, sedan av Martin, fram och tillbaka.
Är trött, vill sova.
Vi lockar med "Ambulansen kommer snart älskling, den måste du ju se!" (Hon tänker säkert att "jag har fått skallen insparkad, struntar i ambulansen")
Ambulansen kommer och tar oss in till CSK, en "sansad prio1" - gick som kulan.
Lovis sov nästan hela vägen, i min famn.
Försökte att småprata artigt med mannen som satt där bak men långa stunder strök jag bara Lovis över ryggen och var rädd.
På akuten snabbt omhändertagande av kirurgen och konstaterande, hon är HEL! Öronkonsult - En bristning i yttre hörselgången. Observation över natten och örondroppar.
Det har gått bra.
Lovis ville ha sin pappa hos sig över natten. Ja, hon fick verkligen välja själv. Hade hon bett om månen hade jag verkligen ansträngt mig att få fatt i den! Varje timme lystes det i ögonen och kontrolleradess blodtryck. Det tyckte inte Lovisen om, hon har sovit hela nätter sen hon slutade med nattmål. Efter att jättetrött ha lekt på terapin med sina systar på förmiddagen fick vi åka hem. Det var när de var hemma igen och låg och sov middag som jag började gråta. Över alla OM som kunde ha varit. Av lyckan att ha fått behålla henne. Hur skulle man klara förlusten av ett älskat barn?
Det måste ha varit en ängel här just då.

Jag och älsta tjejen hittade min blogg på nätet. Kul att vara här. Vad jag ska skriva vet jag inte igentligen - om oss, livet, kärleken och vedermödor och glädjeämnen. Lär mig väl efterhand att hantera den här sidan...

Velat ha en egen blogg länge, som en dagbok.... Var det så här enkelt? Finns jag på nätet nu? Nice!