Maten till ikväll planerad. Make och stora barn kommer hem igen.

Min förkylning börjar bli bättre på riktigt, jag har fart i benen och fria andningsvägar nästan hela tiden.

Det är gott att leva!

Snart har jag varit mor i femton (!) år.

Så när två barn är borta över natten, den Lilla har stuvats i säng och maken har "kundmiddag" på annan ort, (läs bowling och öl, varför valde jag vården?), är det MIN stund.

Idag består den av långdusch, färgning av ögonbryn och egotrippad utbredning i dubbelsängen. Tidig sömn.

De här små microstunderna, som numera dyker upp allt oftare i takt med att barnen skaffar ett eget liv, är underbara.

Fast jag skulle inte uppskatta dom på samma sätt om jag inte vanligtvis utsattes för att det rycks i badrumsdörren, någon har snott min soffhörna när jag äntligen tar mig till soffan, syskonbråk, tjat, skratt, buller och musik.

Min familj är det bästa jag har, det bästa projekt jag någonsin kommer vara delaktig i, i familjen ligger all min kärlek och engagemang.

Men nu ska jag hoppa in i den där vansinniskt långa, heta duschen! (Åh, vad skönt med vedpanna, in med en pinne till, inte en spänn extra till det stora elbolaget!)

Imorgon är alla hemma och det ska fredagsmysas rejält. Ost, kex, vin, biff, pepparsås.... Tack veckan för att du har ett slut.

Redan 6.30 dömde jag ut min dag. Hade glömt plånboken hemma och en lysande bensinlampa i bilen.

Men kärleken levererade en plånbok och jobbet flyter fantastiskt bra. Så jag var lite för snabb med att bedöma hur dagen skulle bli.

Ikväll är Lill-skrutt och jag själva hemma igen, jag är piggare än sist och planerar att vi ska lägga nya pusslet tillsammans.

Med levande ljus och kanske en kopp varm choklad...

Onödigt att vara rädd för våra myndigheter!

Har pratar med en supertrevlig man på jordbruksverket och fick hur mycket information som helst. Det där med att ha ett par grisar gående för eget bruk var inga större bekymmer.

Ett stycke produktionsnummer (vilket verkar vara den krångligaste blanketten för en karta måste bifogas) och en liten stalljournal för en kostnad av 80 kronor ska införskaffas - sen är det bara att köra!

Och när jag ändå är igång kan jag rapportera innehav av fjäderfä, inte nödvändigt men å andra sidan gratis. Så kan jag kalla mig höns och gris-farmare sen. Låter väl tjusigt?

Det här kommer bli en mycket spännande vår, åh, vad roligt barnen kommer tycka att det här är!

Om två dagar kommer alla blanketter i brevlådan, jag är verkligen på gång redan.

Fantastiskt vad mycket man kan lära sig på internet. Nu har jag kommit långt i mina funderingar på att bli lite mer etisk vad gäller maten här hemma.

Hushållsgris!

Verkar inte alls särskilt besvärlig eller arbetskrävande. Stort plus att grisboxen dessutom är tom den kallaste årstiden för att nasse ligger i frysboxen.

Det svåraste blir att förklara för barnen att det är maten vi kliar bakom öronen.... Att vi inte ska fästa oss vid dem som man gör med vanliga sällskapsdjur.



Jag är övertygad om att lyckliga grisar är godare än andra!

Det drar från något väderstreck (är urdålig på vilket) men när vinden ligger på från detta speciella håll blir det kallt här hemma.

Har bara 18 grader i köket vilket är på tok för lite för en fryslort som mig.

Dessutom måste jag på något vis ta mig ut och in på logen. Där ska ag lyckas ta mig in i husvagnen och i mörker leta upp vattenkokaren.
Den vi hade här inne sa utan förvarning bara upp sig igår. Och visst går det att koka vatten på spisen men det känns en smula ovant att passa en gryta bara för att få sig en kaffekopp.

Så nu ska jag bege mig ut i kylan, sedan tar jag en tur enom huset med dammsugaren, den blåser ut massor av varmluft + att man på köpet blir varm i kroppen av att vara nogrann under sångar och soffor...

 
Så här ser den ut, den som tomten kom med i julas! Multifunktion, går att ha som värmefläkt =)

Till dig, du vet vem du är och du vet varför jag skickar den största kramen i världen till dig.

Det finns ingen logik, ingen rättvisa.

För de flesta, men inte för mig - jag har min imorgon!

Helgen på jobbet har arbetsmässigt varit makalöst bra, fler personal än patienter (mycket beroende på inskolningar men även otroligt låg beläggning), och vi har haft gott om tid för småprat och det är oerhört viktigt det också.
Ibland händer det ju faktiskt att vi står mitt i livshotande situationer och sanningen är att kommunikationen personalen emellan fungerar mycket bättre om man känner varandra.

Well, nu blir det dusch, myskläder och soffa. Är fortfarande inte helt frisk, lite lös näsa och en hosta som närapå sliter mig i två delar emellanåt. Men jag får sova ostört och det är värt allt.

Min nya huvudkudde är min bästa investering på länge, kväll/dag vändningen brukar alltid betyda taskig nattsömn. I natt sov jag som en stock - och det är min nya, fina kuddes förtjänst!

Men jag är nöjd ändå. Om inte kölddipparna kommer förrän nu i februari kan de säkert inte bli särskilt många. Siar jag som inte har någon utbildning i väder över huvudtaget....
Förra året var det så här kallt i flera månader så jag vägrar gnälla för en dag eller två.

Dagen igår blev precis så bra som jag tänkte mig. Fyndade dessutom gardiner till vardagsrummet (400 kr ist för 2400), de ska inte upp förrän till hösten men ska det vara åtta längder får man liksom passa på när tillfälle ges.

Kvällen bestod av pizza (ett barn blev bortglömt vid beställningen och blev utan, fick äta av andras), lite glaskross, rödvin, trötta men glada barn och fnittriga vuxna.

Ikväll blir det arbete för min del. Hoppas lugnet som var under veckan ligger kvar över avdelningen.

Dagen började inte bra. Det måste jag väl erkänna. Liten vrålade från sin säng klockan 7.15:

- JAG VILL INTE ÅKA SKOLBUSS IDAG!

Finns ju trevligare ljud att vakna till vill jag lova, jag låg nämligen i sängen när detta utropades, hon hade vaknat av övriga familjen som stod redo i hallen för att fara till jobb/skola.

Detta följdes sedan av en massa gnäll över ingenting så inom fyra minuter var jag och liten rejält ovänner. Före morgonkaffet är jag inte särskilt tolerant gällande gnäll. Men sen vände hon humöret och dagen tar sig fint.

Har fullt med trevlig sysslor på agendan!

11-kaffe hos grannen, sen en tur till det stora möbelvaruhuset med kompisar (stora och små, de små ska få vara i barnhagen...), ikväll kommer det mera små och stora folk på pizzamys.

Men först en tur till mataffären och fylla på förrådet inför helgen. Mjölken har sinat och det finns absolut inget pålägg kvar alls utom en liten stackars ost som ligger lite ödsligt ensam på en hylla.

Näsan är lite snorigare idag men jag känner mig frisk vilket är huvudsaken.

Vaknade i morse och kände mig nästan frisk! Små dofter av apelsin, kaffe och mint-tuggummi har seglat förbi mina näsborrar, även lite smakupplevelser av kaffe och räkost.

Nu håller jag tummarna att det inte blir några mer återfall. Dagen igår var verkligen inte rolig. Och imorgon är jag ledig och har möjlighet att stärka mig lite extra inför helgens straptser här på jobbet.

Nu - dax att åka och shoppa mys till avdelningens ettårs kalas i nya lokaler!

Jag undrar hur mycket snor det kan finnas i en näsa? Förlåt om jag äcklar er men jag har fräst upp så mycket papper idag att näsan är närapå skinnflådd.

Lovis och jag är hemma själva ikväll. Martin har åkt tillbaka till huvudstaden och de stora sover hos farmor och farfar. För att de ska slippa sitta i skolan från klockan sju imorgon, skönt för dom med lite sovmorgon.

Hade planer på massa kreativa, roliga aktiviteter för mig och Lovis men får villigt erkänna att jag valde tvn som barnvakt istället för att spela "Finns i sjön!" eller "Råttfällan".

Jag orkar inte.

Jag orkar inte damma av golven heller, eller tvätta. Nu ska jag ta en ipren, se på lite barnprogram och så lägger jag mig säkert samtidigt som den lilla.

Så blev det med mitt uppesittarmys i min oftast önskvärda tystnad.

Gah!

Idag är jag mer sjuk än igår. Lyckligtvis är vi gott om folk så jag göms undan och får städa på märkliga ställen. Där som solen aldrig skiner och där ingen kan se mig.

Har ni lagt märke till ljuset? Att dagarna fakriskt är väldigt mycket längre nu än för några veckor sedan?

Imorgon går vi in i sista vintermånaden. Det glädjer mig! Jag konstaterar glatt att den här vintern haft mycket mindre snö och kyla jämfört med de två föregående vintrarna.

Mitt humör har varit mycket bättre den här vintern, D-vitaminet ger jag hela medaljen för det till. Vintern har inte alls varit ett stort svart mörker som förr. Ingen ångest när jag tittat ut.
Har mest konstaterat - vinter, okey!, och lagt mig med en bok eller pysslat inne.

Men nu kan man verkligen räkna ner till vår. Härligt! Tänk i mars när fågelsången kommer igång, takdroppet, kaffekoppen i solväggen när man sitter med jackan på men ändå lyckas locka fram några fräknar på näsan.

När all snö smält bort från uppgången så man får sopa och göra lite fint. Lyckan över att se krokusarna leta sig upp mot solen, rita och planera för trädgården....

Nu går tiden så fort, så fort. Snart har vi den här - våren, den underbara!

 
Tussilago, olovligt inflyttade i rabatten, blommade 7/4-11

Och precis som i djurvärlden väntas det smått lite här och där vilken också ger en extra krydda åt nyfikenheten och glädjen.

Ner med en ipren och iväg till jobbet, den där huvudvärken kommer och går. Att kalla sig frisk är att överdriva en smula. En veckas egen sjukskrivning begränsar. Men jag tror inte att jag är tillräckligt sjuk för att någon dr skulle vilja sjukskriva míg heller.

Å andra sidan finns all kompetens jag kan tänkas behöva här. Vem vet, kanske jag kan få någon att lyssna på mina lungor innan dagen är slut?

Varför då?

Idag har jag i omgångar dammsugat här nere. Orkade inte allt på en gång. Tråkigt men sant.

Insåg nu sista vändan att jag tagit kök och hall två gånger idag och även den sista gången var det nödvändigt.

Så varför ställa in monstret (dammsugaren) i skåpet igen? Den borde ju med all tydlighet stå framme jämt, gärna på också.

Vill man ha rena fina golv ska man inte ha tre barn och två katter. Helst inte vara hemma själv heller. Fast det vore ju rätt trist det med....

Jag älskar att dammsuga, jag älskar at dammsuga, jag älskar att dammsuga, jag älskar att dammsuga, jag älskar att dammsuga, jag älskar att dammsuga, jag älskar att dammsuga... Hjälpte inte!

Upp och hoppa, truga i barnet frukost. Nu har hon äntligen lyckats reda ut tovorna i håret och begett sig till bussen.

Om en stund ska jag åka till henne och besöka skolsköterskan. Jag hoppas att det bara är en vanlig kontroll av längd och vikt, i annat fall har jag inte hunnit förbereda Liten om sprutor etc. Det brukar jag alltid göra när sånt ska ges och det har haft väldigt bra effekt.
Alla mina barn har suttit lugnt och stilla när de fått sina sprutor, de har ingen som helst sprutskräck.

För det där med barn och överraskningsmoment med stick - det tror jag inte alls på! Det är som att be om sprutskräck.

Men som sagt, jag tror det är en hederlig längd och vikt kontroll samt att gå igenom ett omfattande frågeformulär (Lovis har svarat på frågor om hur hon äter, om hon åker skolbuss och om hon leker utomhus mm).

Dags att ta fram spackelspaden och göra sig respektabel mao!

Min shopping den här helgen har botten noterat.

Trist mat (hur kul är det att äta utan smaklökar?) och halvtrist underhållning till middagen. Men det blev bätre, Lena Ph live! Jag är imponerad. Hon är både bra och snygg, det ger jag henne trots att jag är strikt hetro.